|
Startsida
Carl-Filip Borghs första fotbollsframgångar skedde under namnet Eriksson. Detta därför att pappa Borgh, som var mycket "preussisk" i sin uppfostran, inte tolererade att Carl-Filip ägnade sig åt fotbollsspel. Så småningom spelade Carl-Filip, under sitt rätta namn, allsvensk fotboll i Hälsingborgs IF, AIK och IFK Malmö. Men de stora idrottsinsatserna gjorde Carl-Filip som ledare, främst som en av pådrivarna för att handboll skulle bli en svensk och internationell storsport, men även som OS-ledare 1952. Fullständigt namn: Carl-Filip Manfred Borgh.Smeknamn: Fille. Född: 26 augusti 1905 i Helsingborg. Död: 6 maj 1994 i Stockholm. Begravd: Vallentuna kyrkogård. Bott: Helsingborg, Kristianstad, Stockholm, Malmö (1929-42), Edsviken (1942-45), Malmö (1945-50), Stockholm (Katarina Västra Kyrkogata, 1950-cirka 1980), Vallentuna (cirka 1980-94). Arbetsplatser: General Motors (Kristianstad och Hammarbyhamnen i Stockholm), Margarinbolaget (Malmö och Stockholm, försäljningschef och försäljningsdirektör). Familj: Fru Elsa, barnen Gunilla (född 1937), Krister (född 1939), Carl-Filip (född 1942), 6 barnbarn. Favoritlag som liten: Hälsingborgs IF. Favoritlag som vuxen: AIK (men även IFK Malmö och Helsingborgs IF). Moderklubb: BK Drott. Allsvenska AIK-matcher: 5 (+1 i Hälsingborgs IF och 41 i IFK Malmö). Allsvenska AIK-mål: 2 (+ 5 i IFK Malmö). Allsvensk AIK-debut: 14 oktober 1928 (IFK Göteborg-AIK, 2-1). Första allsvenska AIK-mål: 21 oktober 1928 (AIK-IFK Göteborg 3-3, Carl-Filip gjorde 2-1 på straff i den 28:e minuten). Bästa matchen: AIK-IFK Göteborg (21 oktober 1928, Carl-Filip gjorde två mål). Utvisningar: Inga. Position: Center, vänsterinner, centerhalv.
BK Drott. Hälsingborgs IF. IFK Kristianstad. Hälsingborgs IF (-1928). AIK (1928-29). IFK Stockholm (1929). IFK Malmö (1929-32). Ledarkarriär: Styrelseledamot IFK Malmö (1934-42). Ordförande i Malmö Handbollsförbund (1934-41). Ledamot i Skånes Handbollsförbund (1936-42, varav ordförande 1938-42). Styrelseledamot i AIK:s handbollssektion (1940-talet). Ledamot i Svenska Handbollsförbundet (1943-?). Sekreterare i internationella handbollsförbundet (1946-50). Revisor i internationella handbollsförbundet (1950-76). Ordförande i skid- och friluftsfrämjandet i Stockholm. Medverkade i Svenska Olympiska Kommitténs arrangemang kring OS i Oslo och Helsingfors 1952. Grundade Svenska frimärksfrämjandet.
Hemma i den unge Carl-Filip Borghs hem var fotboll ingenting man skulle ägna sig åt. Carl-Filips pappa, som var mycket "preussisk" i sin uppfostran, tolererade inte att Carl-Filip ägnade sig åt fotbollsspel. Om pappa ansåg att det behövdes så fick även en 18-åring en örfil. Så därför spelade Carl-Filip sina första fotbollsår under namnet Eriksson. Pappa märkte ingenting förrän Carl-Filip gjorde sådan succé att han kom med på bild i tidningen. Då kunde pappa ändå inte göra något. Carl-Filip Borgh tog studenten i Hälsingborg och spelade i stadens idrottsförening. Efter en utflykt till Kristianstad (där han hade börjat arbeta för General Motors) kom han tillbaka till HIF där han gjorde allsvensk debut, som centerhalv, 5 augusti 1928 borta mot IFK Malmö (5-1 till IFK). Men redan samma höst fick Carl-Filip ett nytt jobb på General Motors, i Stockholm denna gång, så han flyttade till AIK där han gjorde debut drygt två månader efter debuten i Hälsingborg. AIK låg då sist i Allsvenskan och enligt Carl-Filip, i en intervju på 1980-talet, berodde den dåliga placeringen på "Per Kaufeldts och Sudden Wahlbergs diskning (p g a brott mot amatörregler) och att träningen sköttes under all kritik". Carl-Filips första match spelades mot IFK Göteborg, en match som AIK länge ledde med 1-0. Först de sista 18 minuterna kunde IFK vända till 2-1 efter två straffsparkar. I matchen efter, hemma mot IFK Göteborg, gjorde Carl-Filip sin livs match. Matchen slutade 3-3 efter att Carl-Filip tillhört matchens förgrundsfigurer tillsammans med Hugo Sjögren, Nils "Gävle" Nilsson och Ernst "Stinsen" Blomqvist. Carl-Filip gjorde två mål, 2-1 målet på straff i 28:e minuten och kvitteringen till 3-3 i 83:e. I matchen mot Landskrona i november utsågs Carl-Filip till bäste AIK:are av en jury bestående av Torsten Tegnér, R:et Eklöw och Putte Kock. Priset var en ståtlig silverbuckla. Det blev ytterligare tre matcher i AIK-tröjan för Carl-Filip under en tid när AIK var på väg ur Allsvenskan (AIK klarade sig till slut kvar i Allsvenskan våren 1929 efter en remarkabel vårspurt).
Men de bistra tiderna 1929 gjorde att Carl-Filip fick välja. Jobbet eller fotbollen i AIK. Han valde arbetet och denna gång Margarinbolaget i Malmö där han fortsatte att jobba hela livet (först i Malmö och senare i Stockholm). I fotboll fick han då byta AIK mot IFK Malmö. Carl-Filip blev senare föräljningsdirektör på Margarinbolaget. Det hindrade dock inte Carl-Filip från att börja en märklig ledarkarriär inom idrotten. Först var han, tillsammans med dansken Axel Ahm, förgrundsfigur när handbollen blev en inomhussport för 7-mannalag (dessförinnan hade handboll spelats med 11-mannalag på fotbollsplaner) och Carl-Filip var också sekreterare i internationella handbollsförbundet under en tid. Han fick också igång damhandbollen i Malmö. Han blev ordförande i skid- och friluftsfrämjandet och inför OS i Oslo och Helsingfors 1952 var Carl-Filip assistent till generalsekreteraren inom Sveriges Olympiska kommitté men när generalsekreteraren blev sjuk var det Carl-Filip som fick ta över ruljangsen. Där tog Carl-Filip boxaren Ingemar Johanssons diskvalifikation i OS-finalen hårt. Carl-Filip menade att "Ingemar kunde inte ha gjort annorlunda" och han kämpade hårt för att Ingos diskning skulle upphävas. Carl-Filip Borgh var en auktoritär person men ändå en person som inte uppfattades så. Som disponent och försäljningschef för 150 säljare på Margarinbolaget var han mer som en senare tiders tränare för ett fotbollslag, han var en i gänget och mycket populär. Han hade en förmåga att dra med sig speciellt ungdomar. En annan egenskap som Carl-Filip hade, enligt hans äldste son Krister, var att han ofta valdes in i organisationer därför att han tog tag i alla tråkiga uppgifter. Carl-Filip var också en frimärkssamlare av klass och han startade Svenska Frimärksfrämjandet. Han motionerade hela sitt liv, han var en sådan man som aldrig tog hissen utan föredrog trapporna. Han gick långa promenader och han spelade motionstennis i hög ålder. Även om hans ledarinsatser skedde för andra än AIK så var han AIK:are alltsedan han flyttade till Stockholm första gången och han såg till att alla barn och barnbarn också blev hängivna AIK:are. Anders Johrén (2001)
Carl-Filip Borghs samtliga allsvenska AIK-matcher: 98 1928-10-14 IFK Göteborg B Ullevi 1-2 (1-0) Center 99 1928-10-21 IFK Göteborg H Stadion 3-3 (2-2) Center 2 100 1928-10-28 GAIS B Ullevi 2-3 (1-1) Vänsterinner 101 1928-11-04 Landskrona BoIS H Stadion 4-1 (4-0) Centerhalv 102 1929-04-14 IK Sleipner B Idrottsparken 0-4 (0-2) Center
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
