Startsida Fotboll Historik Säsongen 1928-29 AIK-Westermalms IF

Fredag 17 maj 1929, kl 18.30 AIK-Westermalms IF 3-1 (1-1) Stockholms Stadion

"Laget som gjorde det omöjliga" uppställt före matchen mot Westermalm. Från vänster Eiwar Widlund, Ernst "Sudden" Wahlberg, Justus "Negern" Gustafsson, Axel "Massa" Alfredsson, Nils "Gävle" Nilsson, Jompa Nilsson, Sven Lindqvist, Wille Engdahl, John "Broarn" Persson, Pära Kaufeldt, Ernst "Stinsen" Blomqvist.

Fullsatt, festligt och två viktiga AIK-poäng

AIK:s match mot Westermalm gick till historien som Stockholms första verkligt stora serieevenemang i fotboll. 18.288 personer betalade entré och Sturegatan var timmen före avspark helt fylld av människor, bilar och spårvagnar. AIK vann matchen med 3-1, en match som trots den stora betydelsen, var juste och välspelad. AIK:s omskrivne nyförvärv från Hälsingborg, Axel "Massa" Alfredsson, gjorde debut.

Idrottsbladet kom ut med ett extra lördagsnummer där stort utrymme ägnades åt den stora matchen. R:et Eklöw beskrev matchen i detalj men hade också följande inledning:
""Alla vägar leda till Rom" är ett gammalt ordstäv, men i dag ledde faktiskt alla vägar till Stadion. Både bilvägar och spårvägar. Sturegatan företedde under den närmaste halvtimman före kick off en bild av den vildaste oordning. Bilhornens tjut och spårvagnarnas pinglande blandade sig med ljudet av fotgängarnas klapprande på trottoaren till en underlig kakafoni av imponernade massverkan. Runt Stadion-borgen var det svart av folk. Vändkorsen snurrade på även långt efter det ½7 slaget förtonat och i alla fall IB:s tippade 17.000 hade intagit sina platser. Man satt faktiskt och var spänd på om även de kvarvarande vita fläckarna på A- och P-sektionerna skulle bli fyllda, och det var sannerligen inte långt ifrån att så blivit fallet. I alla händelser lär 18.288 människor ha åsett Stockholms första verkligt stora serie-evenemang i fotboll."

Även Dagens Nyheter slog på stort efter matchen:
"Inför 18288 personer- bruttointäkten uppgick till 29.400 kronor – vann AIK fredagens stockholmsderby på Stadion över Westermalm med de rättvisa målsiffrorna 3-1 (1-1). Matchen spelades i det härligaste väder, vindstilla, lagom värme och en i matchens början dalande sol, som dock inte på något sätt generade spelarna. Gräsmattan låg läckert grön, varför förutsättningarna för en stormatch voro de allra bästa.

I AIK var man helt naturligt mest nyfiken på Alfredssons debut. Visst gjorde Massa stor nytta, men man märkte att han inte var fulltränad."

Mr Jones i DN:
"Stadionmatchen hedrade AIK och Westermalm i lika mått. Trots att så dyrbara poäng stodo på spel förlöpte hela kampen flott och sportmannamässigt. David Andersson från Göteborg ledde visserligen striden förträffligt, men hans uppgift var lätt. Jag har sällan efter en så betydelsefull och intensiv tävling haft ett behagligare slutintryck av god sport än denna gången.

AIK:s prestation växer med varje match. Den är redan nu mogen att gå till idrottshistorien såsom i sitt slag enastående. På 15 matcher i seriens början lyckades AIK rädda sammanlagt 6 (sex) poäng! På fem matcher – och sedan laget många gånger om varit dödsdömt och vännen T.T. skrivit runa med sorgkant – gör klubben 9 (nio) poäng av 10 möjliga! Märkvärdigt! Verklig sport! Mer än man har rätt att vänta ens av en klubb med AIK:s gamla idrottskultur och traditioner.

Stinsen Blomqvist i AIK nominerades av juryn till bäste man på planen och fick C A Petterssons silverpokal. Han hissades av kamraterna, som samtliga ansågo valet vara en fullträff. Stinsen har utvecklat sig överraskande och är i närvarande stund Sveriges bäste innerspelare ute på planen."

Wille Engdahl, en av AIK:s succémän, skrev själv matchreferatet i Stockholms Dagblad under signaturen "Eng":
"AIK tog initiativet och låg över större delen av halvtiden. Spelet var hårt men juste, och i nervositeten sparkades det en smula på måfå. Varken AIK eller Westermalm fick någon ordning på anfallen och det blev försvaren som dominerade. Alfredsson slog slint på första bollen, vilket tolkades som en dålig omen. AIK hade de farligaste anfallen, men först efter cirka en halvtimme föll första målet. Wahlberg kom ut på högerkanten. Lundqvist rusade ut men nådde ej bollen vilken rullade bort mot bortre stolpen där Kaufeldt som en hök kastade sig över den och petade i mål. AIK arbetade hårt med neddragna inrar för att söka hålla sin ledning halvtiden ut. Detta misslyckades emellertid, ty strax före pausen kom Knut Johansson efter spel i klunga fri och slog en hård skruvboll i övre högra hörnet, dit Widlund ej nådde. I slutet av matchen avslutades ett rivande AIK-anfall med två eller tre skott vilka halvklarades. Bollen kom slutligen ut till Wahlberg, vilken från långt håll slog en halvhög boll, hård boll mot det tomma målet. Ett huvud stack upp ur klungan och via detta smet bollen in i nätet med fart. Engdahl fick sedan springa ganska ogenerat, och på hans markpassning vrickade Kaufeldt in tredje målet. Strax därpå ljöd pipan för full tid."

Det blev diskussion om vem som gjorde AIK:s andra mål. Till Stockholms-Tidningen sade dock "Sudden" Wahlberg efter matchen:
- Min fullträff var ett riktigt tuppmål men i gengäld hade jag desto större otur vid ett par andra tillfällen.

Massa Alfredsson till AIK

AIK ordnade ett arbete åt Axel "Massa" Alfredsson som hattförsäljare i herrkonfektionen Örnen på Vasagatan.

Bara en kort tid före matchen blev det klart att Hälsingborgs och landslagets storback Axel "Massa" Alfredsson var klar för AIK. AIK hade ordnat ett arbete åt Massa och övergången var den första stora transfern i svensk fotboll. Massa hade spelat sin sista träningsmatch för HIF 10 mars 1929. Uppmärksamheten på Massa var också stor och bidrog säkert till att Stadion blev i stort sett fullsatt.

Massa Alfredsson skrev själv om sin AIK-debut i IB:
"Nog kändes det lite konstigt att göra entré på Stadion i dag i svart tröja. I varje fall har det aldrig hänt mig förr, ty jag har hittills alltid varit ilsket rödklädd när jag spelat fotboll, utom vid de tillfällen då jag av någon anledning varit skrudad i blå-gult. Att jag inte visade mitt allra bästa spel i dag vill jag hålla för troligt, men Negern och jag hade faktiskt så litet att göra att vi aldrig blevo riktigt varma i kläderna. Dessutom var spelet så fint och juste, att man aldrig precis kom i några bärsärkatag. Domaren sade förresten åt oss spelare före matchen att han bara varnade oss en gång, andra gången vi ruffade skulle vi åka ut. Och en varning är bra litet för en gammal syndare."

Detta var den första stora seriematchen i Stockholms fotboll. Men det var också den sista stora matchen för Westermalm. Klubben rasade ur Allsvenskan och har sedan aldrig återtagit positionen som de en gång hade, som Stockholms näst bästa fotbollslag.

Sammanställning: Anders Johrén
[2006]

Fakta
Hörnor	6-2 (5-2)
Skott på mål	16-7 (8-4)
Publik	18.288 (på Stadion)
Domare	David Andersson, Göteborg
Matchdräkt	AIK: Svarta tröjor, vita byxor
C-A Petterssons pokal (för bäste AIK:are)	Ernst Blomqvist

Händelseförlopp
(32)	1-0	AIK: Per Kaufeldt (Ernst Wahlberg)
(45)	1-1	WIF: Knut Johansson
(77)	2-1	AIK: Ernst Wahlberg
(87)	3-1	AIK: Per Kaufeldt (Wilhelm Engdahl)

Laguppställning
			M+P		Anm
	Eiwar Widlund		0+0
	Axel Alfredsson		0+0		(1)
	Justus Gustafsson		0+0
	Sven Lindqvist		0+0
	John Persson		0+0
	Nils Nilsson		0+0
	Jompa Nilsson		0+0
	Ernst Wahlberg		0+2		(2)
	Per Kaufeldt		3+0		(2)
	Ernst Blomqvist		0+0
	Wilhelm Engdahl		0+1
Teckenförklaring: M+P=Mål+målgivande passningar. Anm=Anmärkning (förklaring nedan)

Motståndaren

Westermalms IF:s laguppställning: Alf Lundqvist, Birger Danielsson, Nils Norrman, David Rönn, Ivar Kvist, Karl Mannheim, Herbert Mihlberg, Åke Sigrell, Knut Johansson, Arvid Schough, Folke Magnusson.