Startsida Fotboll Historik Säsongen 1935-36 IF Elfsborg-AIK

Söndag 7 juni 1936, kl 13.00 IF Elfsborg-AIK 4-1 (1-0) Idrottsplatsen, Borås

Elfsborg värdiga mästare

Elfsborg visade i den sista matchen att laget är värdiga svenska mästare 1935-36. Elfsborg vann mot de stora silvermedaljörerna AIK med 4-1 och AIK:s lagkapten Sven Andersson öste lovord om sina motståndare efter matchen.

Gustav Sjöberg och Sven Andersson i luftduell med Elfsborgs Sven Jonasson.

Dagens Nyheter:
"Årets guldmedaljer och den ständigt vandrande svenska fotbollspokalen har väl sällan hamnat hos mer värdiga mästare än IF Elfsborg från Borås, en kanske något utsliten fras, men denna gång torde ingen kunna jäva uttrycket. AIK, som hamnade närmast – 4 poäng efter – hade inte häller i returmatchen skuggan av en chans mot det jämna, spelkunniga och ambitiösa laget. 4-1 blevo slutsiffrorna, halvtid 1-0. Det blev en strålande avslutning på en lyckosam säsong, en rekordpublik på 16.348 personer bevittnade festen, och jublet visste inga gränser då fotbollsgeneralen Anton Johansson i ett kärnfullt tal hälsade Elfsborg välkommet till mästarnas krets och utdelade tecknen på värdigheten. En härlig junisol förhöjde ytterligare glansen över evenemanget. Vi glädjas i dag med hela Borås, säkerligen en av de största idrottsdagarna i stadens historia."

AIK:s lagkapten Sven Andersson till DN:
- Det kan man väl kalla för en kedja, Elfsborgs. Fem lika bra spelare och vilka mål, de två första! Gjorde så gott vi kunde, men vi hade ju ingen hjälp av vårt anfall. Det är övermänskligt att begära att vi skola göra allt. Long-John skulle ha spelat högre upp och inrarna drivit upp anfallen, då hade det säkert gått bättre. Men Elfsborg hade nog inte varit något att göra åt i alla fall. Värdiga mästare och trevliga pojkar.

Till Idrottsbladet sade samme Sven:
- Bra är dom, verkligt bra - vilken forwardskedja! Men vi skulle ha mött dem efter 12-2-matchen i Eskilstuna. Då hade dom en downperiod.

Gunnar Galin i IB:
"Ingen hade väl räknat med att AIK skulle kunna tillvarataga den teorietiska chans, som i verkligheten fanns, men lite var hade nog väntat svart framgång. Det hade i alla fall smakat med en seger över mästarna. Men AIK-maskinen var nu liksom i måndags för tung mot denna lekfulla och kunniga elva. Med all aktning för den stronga vårinsatsen kan man inte fritaga sig från den känslan, att det fattas en hel del i det svarta laget. Undras om det är spelglädjen som är borta. Lillis Persson är fortfarande god och gjorde trots allt en bra match. Men det är skillnad på att ha kamrater omkring sig, som spela och förstå bollekens finesser. Niggern Josefsson finns där, men kom till korta. Och Long- John försökte men kan inte längre. Bohlin tycks också lida av mindervärdighetskomplex."

AIK var tvungna att vinna med 6-0, 7-1 eller 9-2 för att gå förbi Elfsborg på bättre målkvot. Ingen sansad människa såg det som en möjlig utgång och redan i inledningen av matchen konstaterades att det bara var teoretiska resonemang.

Sammanställning: Anders Johrén
[2006]

Fakta
Hörnor	4-7 (1-6)
Skott i trävirke	0-1 (0-1)
Publik	16.348 (på Idrottsplatsen, nytt publikrekord för Borås)
Domare	Otto Olsson, Hälsingborg
Matchdräkt	AIK: Svarta tröjor, vita byxor

Händelseförlopp
(30)	1-0	IFE: Åke Samuelsson
(75)	2-0	IFE: Sven Jonasson
(79)	2-1	AIK: Axel Nilsson (Eric Persson)
(87)	3-1	IFE: Karl-Erik Grahn
(88)	4-1	IFE: Gillis Andersson

Laguppställning
			M+P		Anm
	Gustav Sjöberg		0+0
	Valter Sköld		0+0
	Hugo Sjögren		0+0
	Erik Almgren		0+0
	Sven Andersson		0+0
	Isidor Eriksson		0+0
	Gustaf Josefsson		0+0
	Eric Persson		0+1
	Long-John Nilsson		0+0		(1)
	Einar Bohlin		0+0
	Axel Nilsson		1+0
Teckenförklaring: M+P=Mål+målgivande passningar. Anm=Anmärkning (förklaring nedan)

Motståndaren

IF Elfsborgs laguppställning: Axel Olsson, Erik Lager, Erik Källström, Rickard Borg, Arvid Emanuelsson, Erik Olsson, Gillis Andersson, Åke Samuelsson, Sven Jonasson, Karl-Erik Grahn, Åke Hallman.