Startsida Fotboll Historik Säsongen 1938-39 AIK-IF Elfsborg

Söndag 21 augusti 1938, kl 13.30 AIK-IF Elfsborg 4-3 (2-1) Råsunda Fotbollsstadion

AIK:s rutin fällde avgörandet

AIK rusar mot den allsvenska serietoppen efter säsongens tredje raka seger. Det blev också tredje raka uddamålssegern, denna gång mot Elfsborg, i en match som på förhand - och definitivt i efterhand - räknades som en riktig seriefinal.

Dagens Nyheter:
"AIK gnager sig sakta men säkert upp i serietoppen. Det är inte precis några storvinster som de guldkantade notera, men uddamålssegrar räknas också. I söndags på Råsunda var det Elfsborgs tur att förlora med uddamålet av sju, i de båda tidigare matcherna har Stockholmslagets segersiffror varit 3-2. Det var en verkligt trevlig och spännande match som lagen bjödo de 13.446 i söndagshettan. Farten var kanske inte så uppskruvad som man är van vid i seriestrider, men uppgörelsen blev så pass välspelad – trots en del småruff efter pausen – att samtliga utom Boråsspelarna hade anledning känna sin belåtenhet med dagen.

I en så jämn och omväxlande uppgörelse som söndagens på Råsunda är det ytterst svårt att tala om rättvisa och orättvisa beträffande slutsiffrorna. Elfsborgsspelarna hålla före att oavgjorda siffror hade varit det mest salomoniska med tanke på spelfördelning och målchanser, medan å andra sidan AIK-spelarna anse att Elfsborg fick två för lättvindiga mål.

Den opartiske bedömaren måste fastslå att det lag som i en jämn match gör de flesta målet är värt segern. Karl-Erik Grahn i Elfsborg förklarade saken så att AIK vann på kedjespelarnas rutin, och det uttalandet måste man skriva under på.

Söndagens glädjeämne var AIK-kedjans pånyttfödda form. Josefsson har haft nytta av sin fotbollsvila – exercisen synes ha gjort honom väl – och centrade och sköt som i glansdagar. Lagerkrantz fick i andra halvlek ett ryck, som gav belägg för att det finns fotbollsbegåvning förborgad inom pojken. Hans två mål voro perfekta. Eric Persson arbetade villigare än på länge. Vänstersidan däremot var inte lyckad. Sigrell gjorde sitt obligatoriska mål i matchens början. Sedan hemföll han till de speluppstoppande dribblingarna. Axel Nilsson var som vanligt.

AIK lever högt på sin halvbackstrio, som måste betecknas som landets bästa. Almgren och Arthur Svensson äro absolut suveräna på sina respektive platser för närvarande, och Sven Anderssons nytta då det gäller att sopa rent framför eget mål är obestridlig. Visserligen lurade honom K Johansson vid flera tillfällen, men det hindrar inte att store Sven får överbetyg. Lundgren var bättre back än Sköld, som ofta passerades av Gillis Andersson. Sköld kan bättre men varje spelare har sin nedgångsperiod. Sjöberg i målet var säkerheten själv."

Sammanställning: Anders Johrén
[2006]

Fakta
Publik	13.446 (på Råsunda)
Domare	Erik Granqvist, Örebro
Matchdräkt	AIK: Svarta tröjor, vita byxor.

Händelseförlopp
(14)	1-0	AIK: Åke Sigrell (Gustaf Josefsson)
(28)	2-0	AIK: Gustaf Josefsson
(40)	2-1	IFE: Gillis Andersson (på straffretur, straffen skjuten av Åke Samuelsson)
(47)	2-2	IFE: Knut Johansson
(59)	3-2	AIK: Floyd Lagerkrantz (Eric Persson)
(74)	4-2	AIK: Floyd Lagerkrantz (Åke Sigrell)
(88)	4-3	IFE: Gillis Andersson

Laguppställning
			M+P		Anm
	Gustav Sjöberg		0+0
	Valter Lundgren		0+0
	Valter Sköld		0+0
	Erik Almgren		0+0
	Sven Andersson		0+0
	Arthur Svensson		0+0
	Gustaf Josefsson		1+1
	Eric Persson		0+1
	Floyd Lagerkrantz		2+0
	Åke Sigrell		1+1
	Axel Nilsson		0+0
Teckenförklaring: M+P=Mål+målgivande passningar. Anm=Anmärkning (förklaring nedan)

Motståndaren

IF Elfsborgs laguppställning: Einar Jonasson, Ragnar Blixt, Erik Källström, Gösta Dahl, Arvid Emanuelsson, Karl-Erik Grahn, Gillis Andersson, Nils Samuelsson, Knut Johansson, Sven Jonasson, Åke Samuelsson.