Startsida Fotboll Historik Säsongen 1952-53 Hälsingborgs IF-AIK

Söndag 9 november 1952, kl 13.00 Hälsingborgs IF-AIK 1-1 (1-0) Olympia, Hälsingborg

Överlägset AIK tappade poäng på självmål

AIK var samstämmigt (även i Helsingborgs Dagblad) klart bättre än Hälsingborgs IF. Ändå fick AIK nöja sig med en poäng sedan Lennart Carlsson oturligt bröstat en boll förbi egen målvakt in i mål.

Dagens Nyheter:
"Ett förargligt självmål berövade AIK ena poängen i returmötet på Olympia, där svartingarna bara orkade med 1-1 (0-1), trots överlägsenhet i spel mot HIF, vars kedja inte förmådde hålla bollen. AIK borde fått segern, men det var ändå HIF som hade de farligaste anfallen. Westerberg jobbade som ingen annan i AIK-kedjan, men han fick inte ut mycket av sitt slit. Då var yttrarna Bertil Bäckvall och Pröjsarn Nilsson nyttigare. Deras tricksande satte myror i huvudet på HIF-försvaret och öppnade hemska blottor i mitten, som emellertid inte AIK:s innertrio förmådde utnyttja."

Helsingborgs Dagblad:
"AIK var klart bästa gänget den här gången och någon försvagning tycktes inte petningen av Rune Larsson vara. Den nye på högerhalven, ”Bimbo” Lind, samlade upp bra och odlade kortpassningar, som var acceptabla. Centern ”Tjotta” Olsson och Bertil Johansson var minst lyckade, före pausen föreföll ex-hälsingborgaren totalt håglös."

Sven Erik Westerberg i Idrottsbladet:
- Jag är ganska belåten i dag, sa Pära efteråt.
När den gode ”Napoleon” fäller ett sådant yttrande, då måste vi spelare vara storbelåtna. Vi var också storbelåtna över spelet men inte över resultatet. Man kan göra en jämförelse med senaste uppgörelsen på Råsunda. Den här gången var det vår tur att ha överläge och det var mera markant än våra motståndares sist. Orsaken till att vi inte lyckades göra flera mål var HIF:s eminenta försvar. Skåningarna har en underbar förmåga att dra samman sina försvarsspelare till en ogenomtränglig halvcirkelformad mur mitt framför svårforcerade Kalle Svensson. Dom struntar blankt i att hålla yttrarna utan ser bara till att dessa inte får skära in emot mål. Bäckvall fick ogenerat gå in mot mittlinjen och hämta den ena bollen efter den andra, men Malmström såg noga till att yttern inte gick mot mål. Trots detta får man nog anse Bäckvall som vår nyttigaste forward.

Rune Larsson är säkert en bättre fotbollsspelare än ”Bimbo” Lind, men lille Bimbo försöker sig aldrig på några svåra nummer och gör följaktligen sällan några tabbar. Han stoppar bollen, och slår den till närmaste man utan krusiduller. Han är till stor nytta i AIK, där vi har flera grabbar, som håller bollen väl länge, signaturen ej undantagen. Jag ger Bimbo en stor del av äran för AIK:s vackra kortpassningsspel.

Vi tappade poäng på ett självmål av det snöpliga slaget. Lennart Carlsson bröstade en passning från Bjärebo in i buren ända från strafflinjen. Kjell hade rusat ut och missförstod Lennart. Bengt sade på tal om målet:
- Jag rusade ut utan att skrika till. Jag såg inte att Lennart kom farande och bröstade bollen bakåt. Där fanns ingen chans att vända tillbaka i det hala väglaget."

Sammanställning: Anders Johrén
[2006]

Fakta
Hörnor	4-7
Skott på mål	7-5
Skott utanför mål	5-7
Publik	6.508 (på Olympia)
Domare	Ragnar Holmberg, Göteborg
Matchdräkt	AIK: Svarta tröjor, vita byxor

Händelseförlopp
(15)	1-0	HIF: Självmål
(67)	1-1	AIK: Bertil Bäckvall (Gösta Nilsson)

Laguppställning
			M+P		Anm
	Bengt Kjell		0+0
	Börje Leander		0+0
	Lennart Askinger		0+0
	Arne Lind		0+0
	Lennart Carlsson		0+0
	Lars Larsson		0+0
	Gösta Nilsson		0+1
	Bertil Johansson		0+0
	Ingvar Olsson		0+0
	Sven-Erik Westerberg		0+0
	Bertil Bäckvall		1+0
Teckenförklaring: M+P=Mål+målgivande passningar. Anm=Anmärkning (förklaring nedan)

Motståndaren

Hälsingborgs IF:s laguppställning: Kalle Svensson, Hans Malmström, Gerhard Andersson, Sven Ove Svensson, Stendy Appeltofft, Sven Espling, Bengt Roslund, Sven Persson, Verne Bjärebo, Åke Jönsson, John Wikdahl.