Untitled Document

Startsida Fotboll Matchreferat AIK-IF Elfsborg / 010704

AIK - IF Elfsborg 3-1 (2-1)

Onsdag 4/7 2001 kl 19.00

AIK spelade som man borde ha gjort mot ÖIS - och fixade 3 poäng

AIK och Elfsborg möttes på Råsunda i den trettonde omgången på USA:s nationaldag, Fourth of July, och nog bjöd den första halvleken på fyrverkeri alltid, helt i klass med de sprakande pjäser som jänkarna kan beundra ikväll.
Det fina spel AIK visade upp senast mot Örgryte upprepades till stora delar i den första halvleken och en mer händelserik halvlek har vi knappast sett på Råsunda i år. Hela 6-4 i klara målchanser räknade vi till, förutom målen, och ett antal fina chanser åt båda hållen. Tyvärr bjöd AIK lite för mycket i försvaret, med fram för allt dåligt markeringsspel. Med mycket otur hade faktiskt Elfsborg kunnat göra 3 mål, för förutom det mål Fredrik Berglund gjorde noterades två stolpträffar för Boråsarna.
Gång på gång slogs bollar bakom AIK:s backlinje och där dök hela tiden Berglund upp. Han är den borne målskytten; drar sin spelare, alternativt springer ifrån honom, behöver inte titta upp eftersom han vet var mål och målvakt befinner sig och skjuter hårt, precist och avigt. Inga krussiduller, ingen tvekan. Ett mål blev facit för den till Holland och Roda proffsflyktande Berglund i den sista matchen med Elfsborg, men det hade som sagt kunnat bli mer.
Vi i AIK måste lyfta på hatten och konstatera att Sverige, och Elfsborg i synnerhet, blir en lirare fattigare.

Matchen startade som sagt i ett bra tempo och den första chansen för AIK lät inte vänta på sig mer än 5 minuter, då Långås spelade fram Martin Åslund vars hyfsade skott räddades av Anders Bogsjö. Så fortsatte det sedan hela halvleken. Niklas Gudmundsson prickade stolpen efter slarv av Teddy Lucic i den 7'. Bra skott av Elfsborg i samma minut efter den påföljande hörnan. Bra skott av Andreas Andersson efter strålande spel räddas i den 9' av Bogsjö.
I den tolfte minuten kom så 1-0. Nesjo blev helt frispelad av "Långås" och vid straffpunkten gjorde han inget misstag. Hårt och lågt och Bogsjö var chanslös.
Försvarsmiss i AIK bäddade för Berglunds första chans men han totalmissade skottet. Dock revanscherade sig Berglund minuten efteråt. En ny lång passning till en "Bella" med fart och ett distinkt skott som Jankulovski inte kunde nå. Med tanke på chansfördelningen inte helt orättvist, även om AIK hade ett tydligt grepp om första halvleken.
Men AIK lät sig inte bekommas. I den 18' knorrade Nesjo en frispark som Bogsjö endast med svårighet kunde rädda till hörna, en hörna som också blev farlig. Lagerlöf nickade strax utanför. Ett par minuter senare levererade Tjernström ett pressat skott, återigen efter bra spel där många var inblandade. Andreas Andersson sprang kopiöst och fick in många inlägg från sin högerposition på mittfältet.
Men Elfsborg kändes alltid giftiga i sina kontringar. Dels beroende på Berglunds snabbhet, dels på ett bra passningsspel och dels på AIK:s aningens osäkra backlinje. Stolpe nr 2 för Elfsborg kom i den 22', denna gång av Berglund. Återigen en fin nedtagning och ett snabbt, avigt skott. Återigen efter markeringsmiss av Kibebe.
I den 32' fick AIK ett fint frisparksläge strax utanför Elfsborgs straffområde. Alla väntade på ett skott när Nebojsa istället snabbt frispelade Patric Andersson, som bakom en förvånad Bogsjö kallt kunde skjuta in ledningsmålet. Det var "Långås" femte mål i Allsvenskan och därmed gick han upp i topp i AIK:s interna skytteliga. Men Långås är så mycket mer än bara målskytt. Han har kommit igång rejält och spelet stämmer bättre och bättre. Han passade fram till de övriga två AIK-målen och sprang hela matchen förtjänstfullt och störde Elfsborgs uppspel.
I den 41' minuten stannade spelet upp under någon minut då en streaker* äntrade Anders Bogsjös straffområde. Efter skrattsalvorna kan nog tyvärr AIK förvänta sig böter, då inga matchvärdar fanns på plats för att ta hand om den överförfriskade mannen.
När spelet kom igång igen avslutade AIK en fin halvlek med ytterligare ett friläge för Långås som dock rullade bollen tätt utanför.
Benjamin Kibebe ser märkbart osäker ut och gjorde sig skyldig till en rad felpass och hamnade på tok för långt ifrån i markeringsspelet. Kibebe var nog gladast när halvleken blåstes av.

Den andra halvleken mot Örgryte i onsdags bjöd plötsligt på ganska försiktigt AIK-spel och när den andra halvleken ikväll började på samma sätt, dessutom med samma halvtidresultat, började vi bli nervösa. Skulle AIK än en gång tappa initiativet till motståndarna och tappa onödiga poäng?
Dime Jankulovski tvingades till en mycket bra räddning efter en känslig chip redan i den 50' och två minuter senare fick Lucic snedträff med huvudet och Elfsborg fick en ny gratischans, dock utanför. Elfsborg tog nu för sig mer och mer när man märkte att intensiteten i AIK:s närkampsspel hade försvagats betänkligt och i den 59' fick man sin stora kvitteringschans. Från ca 7 meter borde man kanske ha gjort mål, men Jankulovski kunde avvärja med en benparad. Då vaknade AIK.
Mats Rubarth levererade en fin passning till Andreas som fick på ett bra skott och när sedan Stefan Ishizaki bytte av Nebojsa Novakovic vann Gnagets anfall än mer i skärpa och fart. Elfsborg stack upp då och då, bl a Berglund med ett skott tätt utanför, efter förarbete av Elfsborgs duktige mittfältare Stefan Andreasson men AIK hade börjat kriga igen. Den här matchen skulle man inte tappa.
Lagen växlade av att producera bra målchanser, i Elfsborg ofta med Fredrik Berglund i huvudrollen, i AIK med Andreas Andersson och Ishizaki som speluppläggare.
Så, i den 74' kom förlösande 3-1. Dagens lirare, Patric Andersson, passade en frispringande Mats Rubarth, som ensam med Bogsjö oerhört kallt chippar in sitt första mål för AIK i Allsvenskan. Kul för den hårt jobbande Rubarth som spelat bättre och bättre efter sin skada. Efter det målet kändes matchen avgjord och det verkade nästan som om Elfsborgsspelarna tyckte likadant, för det intensiva chansskapande spelet stannade av och AIK kunde säkert spela hem 3 härliga poäng.

3-1-vinsten mot Elfsborg var den sjätte tävlingsmatchen i rad utan förlust. 7 av 9 poäng på de senaste tre Allsvenska matcherna och nu bara 3 poäng upp till ledande Göteborg, dock med en match mindre spelad, talar för att AIK långsamt men säkert börjar hitta sitt spel.
Bäst i Elfsborg var utan konkurrens Fredrik Berglund, som kanske kommer att lämna ett ännu större tomrum efter sig än vad Anders Svensson gjorde häromveckan. Utan sina två stjärnspelare kommer nog Elfsborg få det ganska svårt under Allsvenskans andra hälft. Bra var också Stefan Andreasson på mittfältet och Niklas Gudmundsson.
I AIK fanns många duktiga spelare, men med två framspelningar och ett snyggt mål måste vi nog framhålla Patric Andersson framför de andra. Nebojsa varvar underbara saker med enkla misstag och tappar ibland lite för lätt bollen, men ett mål och ett pass visar hur viktig han är för AIK:s kreativitet. Martin Åslund går från klarhet till klarhet på mittfältet och även Tjernström börjar långsamt närma sig den fina form han var i ifjol. Daniel kämpar och springer kollosalt mycket och vinner närkamper. En nyttig spelare som kanske inte alltid syns så mycket men uträttar desto mer.
Andreas Andersson gjorde återigen en bra match men får fortfarande inte till det i avslutningarna. När hans chanser börjar gå in blir han livsfarlig. Mats Rubarth gjorde ett mycket kallt mål och är ett ständigt orosmoln för försvararna.
Backlinjen måste dock justeras till nästa match. Edman och Lagerlöf var inte prickfria men skötte sina göromål i stort mycket bra. Problemen finns att hitta i mitten. Benjamin och Teddy är kanske inte Allsvenskans snabbaste backar och får lita mycket till placeringsförmåga, spelläsning, luftspel och täthet i markeringarna. När spelet inte stämmer blir man ibland väl enkelt frånsprungna. Den unge Kibebe har spelat de senaste matcherna med nerverna utanpå tröjan och verkar sakna självtillit, vilket leder till markeringsmissar, feltajmningar och massor av felpass. Det känns helt enkelt inte tryggt när AIK:s mittlås ställs mot snabba killar som Fredrik Berglund i Elfsborg eller Hemberg senast mot ÖIS.
Gör det enklare och spela ifrån er bollen till rätt kille, i rätt ögonblick. Svårare än så tror jag inte att det behöver vara för Kibebe att återupprätta sitt sargade självförtroende. Dock ska man också nämna att han vid ett flertal tillfällen gjorde fina brytningar och nickar bort mycket i luftrummet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att AIK nu spelat sex raka matcher utan förlust. Inget dåligt facit för ett "stjärnspäckat lag i kris med lata, överbetalda spelare utan AIK-hjärta" som de flesta tidningar och TV-stationer basunerat ut rätt länge nu. Spelet börjar stämma, målen börjar komma, poängen likaså. När Kalle Corneliusson och Andreas Alm är tillbaka kommer det dessutom att bli ett fasligt krigande om de elva platserna i startelvan. Ett positivt konkurrensläge som förhoppningsvis kan leda ganska långt.
Nu hoppas vi att AIK kan vinna mot Odense på lördag och fortsätta sin långa, knaggliga vandring mot europeiskt cup-spel.
Med nästa match i Allsvenskan vänder serien och återigen ska Örgryte stå för motståndet, denna gång i Göteborg. AIK har revansch att fordra för två tappade poäng.

* = Åskådare som delvis eller helt avklädd springer in på planen

Första halvlek

12' 1-0 (AIK) Nebojsa Novakovic (Patric Andersson)
16' 1-1 (IFE) Fredrik Berglund
32' 2-1 (AIK) Patric Andersson (Nebojsa Novakovic)
45' 1 minuts tillägg

Andra halvlek

63' (AIK) Novakovic ut, Ishizaki in
66' (IFE) Sjöberg ut, Mohlin in
74' 3-1 (AIK) Mats Rubarth (Patric Andersson)
76' (IFE) Bengtsson ut, Lundström in
76' (AIK) Rubarth ut, Casserly in
81' (AIK) Åslund ut, Thylander in
76' (IFE) Berglund ut, Karlsson in
90' 3 minuters tillägg