Allsvenskan 2001

Startsida Fotboll Matchreferat AIK - Malmö FF 011027

AIK-Malmö FF 2-0 (0-0)

Lördag 27 oktober 2001 kl 13.30

AIK till UEFA-cupen

Så var årets upplaga av Allsvenskan tillslut färdigspelad. AIK slutade trea, efter seger med 2-0 hemma mot Malmö FF, vilket innebar avancemang en placering och spel i UEFA-cupen nästa år.

Efter en med AIK-mått mätt chansfattig inledning exploderade AIK efter drygt 50 minuter. Stefan Ishizaki gjorde 1-0 i 51:a minuten och Andreas Alm ökade på till 2-0 i 54:e - båda fullträffarna efter målgivande passningar från Andreas Andersson. Därefter var det inget snack om saken och segern var sammantaget rättvis.

Den första halvleken, på det lite småkalla och blåsiga Råsunda, började annars ganska trevande. Vi som hade 5-2-segern mot Hammarby som senaste minne från Råsunda kunde knappast känna igen varken med- eller motspelare och allt, från passningsskärpa till inställning i närkamperna, var ett par snäpp lägre jämfört med den saliga kvällen.
Publiken, som under presentationen av AIK:s spelare givit Tomas Lagerlöf en minutlång stående ovation, fick i alla fall igång sina ramsor, och trots att spelet inledningsvis inte gav upphov till några varmare känslor gick det upp för fler och fler av både spelare och publik att AIK faktiskt hade något riktigt fint att spela för; en bättre placering än den fjärdeplats man redan hade och en plats i en eventuell Stockholms-topptrio. I takt med att resultaten från de andra matcherna började strömma in från speakern blev en sådan utveckling mer och mer trolig.
Allra bäst hade det naturligtvis varit om Djurgården bara spelat oavgjort mot Trelleborg. Då hade AIK knipit det stora silvret före DIF. Dock blev slutet ändå på något sätt mycket värdigt. Malmö, som knappast hade något att spela för, öppnade ändå hyffsat, knappast sämre än Gnaget. Daniel Majstorovic höll ihop gästernas backlinje och gav faktiskt inte AIK en enda riktigt het chans i första halvleken. Samtidigt kändes speciellt Peter Ijeh farlig i Malmös anfall, även om man inte heller skapade några riktigt farliga tillfällen under den första akten. När Anders Frisk blåste av kändes 0-0 helt logiskt.
Anders Frisk, ja. Måste karl´n blåsa sönder en helt juste match på det sätt han delvis gjorde i första? Tre gula kort och en hel drös med frisparkar speglar knappast matchen, som var allt annat än ful.

Efter paus blev matchen klart bättre och mer underhållande. Delvis beroende på en större vilja att gå på mål, delvis kanske beroende på att spelarna i båda lagen insåg att årets sista 45 minuter hade börjat. AIK fick mer och mer att säga till om och fram för allt Andreas Andersson förmådde utnyttja planen i anfall efter anfall.
Drygt sex minuter in i den andra halvleken kom också ledningsmålet. Andreas Andersson gjorde en fin rush på vänsterkanten, kom väldigt långt ner mot förlängda mållinjen och överraskade Malmös försvar med en markboll snett innåt, bakåt, till en helt obevakad Stefan Ishizaki. Ishi sköt en lika låg men hård höger utsida i Jonnie Fedels högra gavel. Fedel måste ha varit skymd för han reagerade inte ens utan stod som fastvuxen på mållinjen och kunde bara konstatera AIK:s vackra ledningsmål. Publiken vädrade morgonluft och började hoppas på en fin avslutning av säsongen. Hyllningarna till Tolle vid varje bollkontakt tilltog i styrka och han gjorde ingen besviken. Han avslutade sina 17(!) säsonger i den svartgula tröjan på ett riktigt bra sätt.
Andreas Andersson ville dock mer. Bara tre minuter efter ledningsmålet kom han i läge igen, denna gång i högerposition. Ett fint avvägt inlägg landade praktiskt taget på Andreas Alms höger doja. Alm tog ner och dundrade in tvåan från nära håll. 2-0, och AIK hade gjort ett treminutersryck som avgjorde matchen och fick Malmö att ge upp.
Efter målen öppnades matchen upp rejält. AIK drog sig bakåt en aning och bevakade, väntande på kontringslägen. Malmö fick lite mer bollinnehav och kom fram till ett par fina tillfällen. Bl a två frilägen där Daniel Andersson briljerade med två kanonparader. Daniel gjorde en mycket bra match och har efter Dime Jankulowskis skada visat vilken skicklig målvakt han är. Lugnet och självförtroendet har återvänt och backlinjen har lärt sig att lita blint på sin sista utpost igen.
I takt med att målen trillade in på Vångavallen, DIF vann tillslut med 0-3, och Helsingborg slog tillbaka IFK Göteborg med samma siffror, stod det snart väldigt klart en den första Stockholmstrippeln i mannaminne var ett faktum.
När sedan Nebojsa Novakovic byttes in, efter Norra Stå´s ihärdiga rop, och både han och Tolle gång på gång gick upp i kedjan för att eventuellt få kröna sina karriärer i Gnaget med ett mål, ställde sig publiken upp och applåderade sina två trotjänare.

För första gången sedan 29 juli lyckades AIK hålla nollan, inte minst tack vare säkre Daniel Andersson. Det var också första gången sedan augusti 1999 som AIK radade upp fyra raka segrar - en svit som lovar gott inför nästa år.
Att dessa fyra matcher inte bara slutat med 12 poäng av tolv möjliga, utan dessutom med osannolika 15-4 i målskillnad är anmärkningsvärt, och understryker AIK:s fina höst.
En annan, kanske än mer imponerande svit, är AIK:s tolv (12!) raka matcher utan förlust. En svit som inleddes med en 2-0-viktoria mot Giffarna den 29 juli och ännu inte avslutats, utan lagts på is till vårträden åter knoppas år 2002.

Efter matchen hyllades hela laget och fick ta emot det lilla silvret på en blå scen. Medaljer och blommor, publikligavinst och Europacupsplats i all ära; det som över hälften av åskådarna stannade kvar för att bevittna var det fina avtackandet av två riktiga AIK-profiler.
Tolle och Nesjo gjorde sig gladeligen av med både matchtröjor och dojjor, som kastades upp bland de saliga men tårögda supportrarna. När sedan klackens ledare tog över mikrofonen och personligen fick intervjua dom båda framför Norra, kände åtminstone jag en liten klump i halsen och en påtaglig känsla av att vi just då bevittnade en epok inom AIK Fotboll gå i graven. Inför mångas inre spelades det nog upp många härliga minnen, kämpainsatser likaväl som underbara tekniska prestationer.
En vill jag personligen trots allt nämna: Nesjos iskalla chip över den totalt bortgjorda målvakten i FC Barcelona i Champions League för ett par år sedan. Bara en riktigt stor spelare med en spelintelligens utöver det vanliga har mage att förnedra en målvakt i en sådan viktig match på det sättet.

Nesjo! Tolle! Tack för allt! Vi kommer för alltid att minnas er!

Till sist vill vi i webbredaktionen lyckönska Hammarby IF till klubbens första SM-Guld i fotboll någonsin. En stark prestation, speciellt med tanke på hur nederlagstippat laget var inför säsongen.
Vi på redaktionen passar också på att tacka för denna säsong, vad gäller fotbollen. Vi ska nu slipa på ytterligare förbättringar och kommer åter rustade till avspark i april 2002!

Fotnot: Även för Dime Jankulowski och Mattias Thylander var vinstmatchen mot Malmö den sista matchen för AIK, åtminstone för den här gången. Vi vill naturligtvis tacka även er för fina insatser!
Mattias, med sitt sprudlande humör och spelglädje, har varit mycket nyttig på ett antal platser i laget.
Dime gjorde 11 mycket bra matcher när han tog över efter Daniel Andersson efter några mindre lyckade ingripanden. Vi önskar er båda två lycka till i er fortsatta karriär!

Första halvlek

18' Stefan Ishizaki, AIK
38' Peter Sörensen, MFF
41' Sharbel Touma, AIK
45' Inget tillägg

Andra halvlek

45' MFF, Peter Sörensen (ut), Joseph Elanga (in)
51' 1-0 Stefan Ishizaki
54' 2-0 Andreas Alm
59' MFF, Daniel Majstorovic (ut), Matias Concha (in)
72' MFF, Hans Mattisson (ut), Erik Johansson (in)
74' AIK, Per Nilsson (ut), Teddy Lucic (in)
76' AIK, Andreas Alm (ut), Nebojsa Novakovic (in)
86' AIK, Mats Rubarth (ut), Mattias Thylander (in)
90' 2 minuters tillägg