Startsida Fotboll Mer läsvärt Kickoff 2003

Richard Money och Håkan Svensson var två av de utfrågade när AIK hade "kickoff" med ett par hundre åskådare.

Högt i tak på "kickoff"

Ett par hundra gnagare samlades på nya puben Artonnittioett när AIK hade "kickoff" med bland annat utfrågning av Richard Money, Peter Kisfaludy och de nya spelarna.

Vi var runt 200 personer som i tisdags, på alla skämtares julafton, hade lockats av erbjudandet att träffa AIK:s nya ansikten, över en bit mat och öl. En kickoff för såväl den efterlängtade fotbollssäsongen som för själva puben Artonnittioett i anslutning till Restaurang Råsunda, västra läktaren. Väl inne i lokalen kunde man konstatera att en absolut majoritet utgjordes av yngre vuxna män, men en och annan dam förärade också tillställningen med sin närvaro.

De som kommit tidigt hade förskansat sig vid fönsterplatserna, med utsikt över Råsundas matta. Denna täcktes av en gigantisk presenning, som slet och vågade sig i en snålblåst värdig en premiärvecka!
  Vi andra fann plats lite här och var, efter att först ha köat för mat och dryck. De flesta tycktes föredra kycklingwoken framför chili con carne, så också undertecknad, och den var alldeles utmärkt med sin asiatiska ”touch”. Det sorlades och pratades mellan tuggor och klunkar, och samtalsämnena tycktes vara de självklara: ”hur går det i år?”, ”Kalle Kula har sett vass ut på träningarna!”, ”vilken läktare sitter ni på?”...
  Och i ett hörn satt Mats Rubarth i rollen som diskjockey, bakom därför avsedd utrustning. Ett avslappnat lugn påminde för dagen mer om rockstjärne-myten än om en taggad dribbler!

Efter att ha ätit, och i avvaktan på att presentationerna skulle börja på podiet i lokalens ena ände, inhandlades en och annan extra-öl, och man minglade, eller blev vid sin plats och beskådade allt folk. I vimlet syntes bland andra Pär Millqvist och bossen själv, Sanny Åslund, (som väl får antas vara den som givit namn åt Dagens Sanny - maträtten). Före detta Black Army-ordföranden Mia Pettersson var där, liksom Krister Nordin och andra ur laget.

Strax före sju intogs scenen av Lena Glantz och Ted Ringqvist, källarmästare respektive restaurangchef. De hälsade välkomna till kvällen, och till öppnandet av matchpuben, som ju kommer vara tillgänglig i anslutning till såväl hemma- som bortamatcher under hela säsongen.

Stämningen var först lite trevande men växte snabbt till en känsla av högt i tak. Konferenciern ställde fördefinierade frågor, som varvades med spontana utrop och undringar från en vetgirig och framgångstörstande publik. Alla på podiet bjöd på sig själva och svarade ärligt och utförligt på frågor av varierande kvalitet. Positiva svar rev ner applåder.
  Genomgående handlade mycket förstås om vad de olika personerna gjort tidigare i karriären och hur första intrycket av AIK var. De tre spelarna kunde vittna om den darriga känslan det innebär att som bortaspelare springa in på Råsunda och möta trycket från motståndarlaget - och läktarna! Många spörsmål handlade förstås också om det alltför närvarande skadeläget, och stor eloge gavs till den del av truppen som varit frisk och dragit ett tungt lass under försäsongen. De tillfrågade lyckades också förmedla en positiv känsla av att allt verkade vara på rätt väg.

Förste man i korselden var tränaren Richard Money. Han visade snart den pondus och grundtrygghet som nog de flesta av oss önskar så hett efter Stuart Baxters försvunna glansdagar. Direkt fick han bemöta regeln om förbud mot långbyxor, och kunde intyga att som spelare i Liverpool FC fick de aldrig - någonsin! - bära detta på planen. Han hyllade Nordin som den självklare lagkaptenen och sade sig ha blivit smickrad när förfrågan om att ta tränarjobbet dök upp: ”AIK är inte okänt i England - har man spelat i Champions League, dessutom mött Arsenal där, så anses man vara en stor klubb”.
  Enda gången Mr Money tycktes lite irriterad var när frågan om att spela ”typiskt engelskt” - med långbollar - kom på tal.
  ”Vad är typiskt engelsk fotboll? Arsenal spelar inte med långbollar, detta är numer en myt! Fotboll handlar om att förpassa bollen framåt, ibland med korta kombinationer, ibland med långbollar. Intelligenta fotbollsspelare vet när vilketdera behövs”. Han avslutade med att säga vad han redan sagt till spelartruppen - ”på söndag gäller endast en sak - tre poäng!”

Därefter var det Peter Kisfaludys tur. Solbränd som en reseledare pratade han om värvningen av Money, långsiktigheten i att bygga klubbens spelfilosofi och sökandet efter en ”vänsterfot”. Han kunde också med kraft dementera illasinnade rykten om att han varit djurgårdare i yngre dagar! Mitt i framträdandet tröttnade sonen Viktor på uppmärksamheten kring pappa, och äntrade scenen. En sportchef skall ju klara olika situationer, och fortsatta frågor bemöttes med bravur med sonen i famnen.
  Kvällens största applåd fick Peter Kisfaludy då han avslutade, efter att skadorna åter kommit på tal, med kommentaren:
  ”I år skall vi inte ge alla andra klubbar fyra, fem omgångar. Vi ska vara med från start!”

Många glada gnagar-garv blev det också när Håkan Svensson utfrågades. Han fick bemöta den något obskyra frågan om hur det kändes att flytta in i Dušan Uhrins gamla hus. Någon ville också veta vem han haft som förebild mellan stolparna, varpå svaret ”Ronnie Hellström” möttes med glimten-i-ögat-burop, ända tills Håkan ”tvingades” omnämna Bernt Ljung! Han sade sig inte ha något smeknamn i truppen, men avslöjade att Gary Sundgren kallar honom ”Gurkan” (med halländsk accent!), utan att han förstår riktigt varför.
  Han berättade också om fördelen med att som lag inte vara medias absoluta guldfavorit - som ”underdog” har han tagit två SM-titlar med Halmstad BK.

Arash Talebinejad visade gott gry och hopp om att snart kunna konkurrera om spel på planen. Han ser det bara som inspirerande att hamna i en klubb med höga krav, och han upprepade uttalanden i stil med dem som stod att läsa i media vid tiden för övergången. Detta om att AIK är enda klubben i Sverige där man kan utvecklas till den nivå han önskar. Arash berättade också att han ”som hobby” vid sidan om fotbollen genomgår studier vid KTH.

Sist ut var Fredrik Björck, som mindes sin enda allsvenska match hittills på Råsunda. ”Vi förlorade med 3-0, alla buade!”. Därefter gjorde Fredrik ”avbön” för att han i yngre år hållit på IFK Göteborg. Han pratade också om att han, liksom Johan Mjällby i landslaget, testats på mittfältet, men att hans naturliga plats är mittbackens. En plats i startelvan är ett givet mål.

Därefter var uppvisningen av våra nya tillskott till ända, många drog sig hemåt direkt, andra valde att hänga kvar i den trivsamma atmosfären en stund till. Det verkade som besökarna överlag var nöjda med träffen, och att en känsla rådde av att AIK nu drivs i en positiv anda och med ett jävlar anamma. Förmodligen ser alla fram mot den verkliga ”kickoffen”, den på söndag. Undertecknad har tippat SM-guld, kanske utslag av ett önsketänkande. Efter träffen känns drömmen dock närmare att kunna bli verklighet i höst!

Och på vägen dit, i med- eller motgång, kommer många säkert släcka törsten och ta sig en bit på Artonnittioett, det nya vattenhålet för alla oss som tror och hoppas.

Text: Stefan Livstedt
Foto: www.aikbilder.com
[030403]