Startsida Fotboll Mer läsvärt Krönika

Klockan 13:23 passerade spelarbussen norra läktaren och fick ett storslaget mottagande. Richard Money tyckte inte om att Håkan Svensson (till höger) behövdes vid ett par, tre tillfällen under matchen.

Allsvensk premiär - en nåd att stilla bedja om

Allsvensk fotbollspremiär med AIK på Råsunda. Ja vissa dagar kan livet helt enkelt inte bli bättre. När Sveriges anrikaste fotbollsklubb dessutom vinner så är lyckan i det närmaste total. Ni är varmt välkomna att följa med på en ytterst subjektiv och personlig vandring under dagen för AIK:s allsvenska fotbollspremiär på Råsunda.

Ett traumatiskt uppvaknande
Radioklockan bredvid sängen visar 09.05. Mina barn Erik och Emilia ger mig ett bryskt men samtidigt älskvärt uppvaknande, min sovmorgon är slut. Catharina och jag gör nämligen så att vi tar en helgmorgon var med barnen samtidigt som den andre av oss då får ”sova ut” till klockan nio. Extra sovtimmar som en småbarnsförälder inte skulle byta bort ens för allt smör i Småland.
  När jag hör Erik skrika ”vakna pappa” så gör han det samtidigt som Stefan Ishizaki lägger upp bollen på straffpunkten i den 89:e matchminuten när ställningen mellan AIK och Enköping är 1-1.

När jag en halvtimme senare sitter och dricker mitt morgonkaffe irriterar jag mig över att jag aldrig fick veta om Ishizaki satte straffen eller inte. Dröm eller inte, mina tankar far iväg till att jag kanske aldrig kommer att kunna förlåta Erik om det visar sig att drömmen blir till sannsaga och att utgången av dagens match verkligen beror på om Ishizaki lyckas hålla sina straffnerver i styr.
  Missar Ishizaki, ja då blir det inte kul för Erik att träffa pappa efteråt. Erik fyller sex år om en vecka och i morgon ska det handlas födelsedagspresenter. Det sista jag tänker innan jag hoppar in i duschen är att presentinköpen helt kommer att styras av om Ishizaki sätter straffen eller inte. Som ni märker så handlar det i mina tankar inte längre om AIK kommer att få en straff i dagens premiärdrabbning mot Enköping eller inte, utan bara ifall Stefan Ishizaki ska bärga hem tre förlösande premiärpoäng till AIK eller om han ska förstöra Eriks födelsedag.

Väder och vind
Björn Gullman, min gamla gymnastiklärare på Rudbecksskolan i Sollentuna, sa alltid att det inte finns något dåligt väder, utan bara dåliga kläder. Mina tankar far iväg till Björns gamla visdomsord när jag byltar på mig lager på lager av kläder inför dagens match. Det har ännu inte gått två timmar sedan jag steg upp ur sängen och på dessa två timmar har de olika vädergudarna avlöst varandra utanför köksfönstret.
  Till morgonkaffet var det tydligen plusgrader en kortare stund för det regnade, om än kortvarigt. Därefter blev det en stunds strålande solsken som snabbt förbyttes i ett fasansfullt snöväder, som i sin tur övergick i en kraftig hagelskur. Allt detta samtidigt som det enligt uppgift blåste över tjugo sekundmeter i vindbyarna. I Svenska Akademins ordlista hittar man faktiskt ett sammansatt ord som förklarar dessa fenomen, det stavas APRILVÄDER. Usch, vad ska inte en fotbollsentusiast behöva stå ut med.

Resan mot Solna stad
Fyra timmar kvar till matchstart. Jag hör Sofia kyrkas klocka slå elva slag när jag kliver på buss 46 (må gud förlåta mig för att jag bor på Södermalm) för att ta mig ner till Kungsträdgårdens tunnelbanestation för vidare färd mot Solna stad. Solna stad ja, för första gången detta nya allsvenska år ska vi, som i låttexten, i tusentals färdas med blåa linjen.
  Redan denna tidiga förmiddagstimme är vi ett hundratal svartgula själar som färdas mot den svenska fotbollens Mecka. De kan säga vad de vill i sillstryparland eller på apornas pyjamaspartyn, men att Råsunda är den svenska fotbollens Mecka råder det inget tvivel om.

I min tunnelbanevagn sitter bland annat en kompistrio grabbar i 30-års åldern. När jag hör deras tuggande inför matchen så slår det mig att deras samtal speglar det vi alla bär med oss en dag som denna. Nämligen en lång längtan som varat ända sedan domarens slutsignal i hemmamatchen mot Helsingborg den 2 november förra året.
  Fotboll i allmänhet och AIK i synnerhet är en fråga om längtan, förväntan och passion. Vi har många följt med i "Silly Season", läst krönikor, följt den officiella hemsidan aik.se och varit inne på Gnagarforum med mera.
  På våren är det dags för allsvenska fotbollsbilagor i olika former på både längden och tvären och snart är det förmodligen dags att inkludera allsvensk fotboll i utbildningsprogrammen för alla företagsledare i det svenska näringslivet. Hörde härom dagen nämligen en radiointervju med en icke okänd svensk storbolagschef och som oväntad avslutning på intervjun (som jag tror hade något med Irakkriget och resultaträkningar att göra) tillfrågades vederbörande vilket lag han trodde skulle vinna Allsvenskan i fotboll 2003. Den något överraskade företagsledaren ville inte framstå som någon som inte hade koll på läget, så efter en stunds tvekan klämde han med initierad stämma i med ”ja det blir väl Leksand som vanligt”.

Solna Centrum (11.35-12.00)
Känns otänkbart att promenera iväg mot Råsunda för att äta lunch och att läska sig med en öl eller två utan att först känna av om det finns någon matchatmosfär inne kring AIK-shopen. Trots att det är över tre timmar kvar till avspark så är det mycket folk i och runt omkring shopen. Utanför finns dessutom ett bord uppställt där säsongskortsförsäljningen fortsätter med febril aktivitet. Det är faktiskt kö till detta stånd och ändå är det mer än tre timmar kvar till matchstart. I år kommer mer än niotusen säsongskort att bli sålda - kan det rentav bli så många som tiotusen redan i år?
  På restaurangserveringen mittemot shopen har man även där laddat inför matchen. Söt tjej bakom disken i för dagen ändamålsenlig svart matchtröja.

Dick Turpin (12.10-12.25)
Vi är en kvartett som under ett antal år nu sett matcherna tillsammans från norra mellan. Till premiären blir vi dock bara två eftersom min syster Maria och polaren Jacob har prioriterat bort premiären till förmån för kärleksweekend i Rom respektive en flytthelg med familjen. Stackars satar, när ska de lära sig att prioritera i livet.
  Innan jag träffar Micke, den återstående medlemmen av kvartetten, i hörnet Norra/Västra måste jag dock inmundiga säsongens första matchpilsner, vilket det känns helt naturligt att göra uppe på Dick Turpin. När jag strax efter klockan tolv glider innanför dörrarna så blir jag förvånad då det redan är nästintill fullsatt. Någon sittplats finns inte att uppbringa och det kan inte dröja länge innan dörrvakterna förmodligen tvingas köra ”en in/en ut-modellen".
  Lyckas till slut få en plats vid baren och den mellanöl som Zuzu serverar smakar perfekt. Med så mycket folk är det viktigt att personalen funkar ihop och det märks att Angie, Linda och de andra ute på serveringsgolvet har legat på träningsläger innan premiären. Arbetslaget på Dick Turpin verkar vara väl sammansvetsat och signalerna mellan personalen på fältet och Zuzu med flera innanför bardisken funkar bra eftersom vanlig konversation är omöjlig i skränet, här gäller det att ha ett inarbetat teckenspråk. Hoppas AIK:s spelare är lika samspelta mot Enköping - gänget på Dick Turpin inledde i alla fall direkt med en formtopp.

Caffreys (12.40-14.00)
Efter att ha sammanstrålat med Micke bestämmer vi oss för att skippa planerna på den nya matchpuben artonnittioett (den borde öppna något tidigare) utan beger oss istället in på Caffreys för att få i oss en bit mat och känna på atmosfären. Ja, jag har svårt att förlika mig med att stället tydligen har bytt namn till East och att det tydligen har gått ett antal månvarv sedan det skedde. Men hur som helst, såväl mat som öl smakade bra och ett stort tack till Tanja som skakade fram ett par sittplatser åt oss så att vi slapp slänga i oss all mat ståendes.
  Exakt klockan 13.23 passerade spelarbussen förbi och mottagandet utanför Norra var precis som för inför cupfinalen mot pyjamaspartyt - storslaget.

Matchdags
Jag har ett behov att vara inne på Råsunda tidigt och så även denna premiärdag. Det är viktigt att ha hunnit läsa en del av matchprogrammet innan spelarna kommer in för uppvärmningen, där man efter några minuter förstår vilka det är som kommer att starta matchen och vilka som får börja vid sidan om.
  Innan vi hann in på Råsunda så stötte vi i hörnet Norra/Östra ihop med en kille som var väldigt lik ni vet den där pyjamasstofilen Zoran Lukic. Osäkerheten om det var verkligen var Zoran förbyttes dock snabbt till visshet när vi hörde honom förklara att pyjamasgänget minsann skulle leda Allsvenskan med hela 17 poäng redan efter fem omgångar för att sedan bli ännu bättre och bara dra ifrån. Han funderade tydligen på att föreslå för fotbollsförbundet att lag som pyjamasgänget mötte skulle få börja med tre handikappstraffar för att göra matchen lite mer spännande. Sicken kille han är den där Zoran och vilka pyjamaspartyn han verkar se framför sig.

Om matchen ska jag inte orda mycket eftersom det redan finns så många andra som har gjort det på ett förtjänstfullt sätt. Jag kan bara konstatera att Micke fick rätt i sitt tips av matchresultatet och jag som vanligt fel. Vidare så stod AIK att känna igen från förra säsongen med en mindre bra halvlek och en bra halvlek. Skillnaden mot förra säsongen var att Enköping var för dåliga och att AIK kom undan med en 3-0-vinst och det mycket tack vare Håkan Svensson (som ni för övrigt kommer att kunna träffa i ett mycket ingående porträtt i årets första nummer av Smokingliraren som snart kommer ut).
  För övrigt kunde jag på väg bort mot presskonferensen för mig själv konstatera att Erik kommer att få födelsedagspresenter i år också.

Eftersnacket
På presskonferensen efteråt sas det inte mycket upphetsande. Enköpings tränare konstaterade att några av hans grabbar var tagna av stundens allvar och såg ut att vara bleka om nosen innan matchstart. (Kanske var det fler än Johan Wallinder som borde ha legat nedbäddade?) Richard Money visade å sin sida prov på talanger i konsten att uttala sig på ett sätt som gör att vi under säsongen säkert kommer att få oss en eller annan klassiker till livs. Ett smakprov gavs inför vad som komma skall (?) i och med uttrycket:
  - We needed the goalkeeper on two or three occasions today, and I don’t like that.

Runt omklädningsrummen smög sedan murvlarna omkring för att hugga tag i sina intervjuoffer och populärast för dagen verkade Alm, Hoch och Svensson vara. Mina minnesbilder förknippas dock starkast med en något surmulen Benjamin Kibebe som hade hunnit lämnat Råsunda innan halva laget ens fått av sig sina kläder för ett besök i dusch och bad och innan Andreas Hermansson ens hunnit börja bokstavera till ordet ”Råsundaspöke” för murvlarna från Enköping.

Johan Gefvert
Foto: www.aikbilder.com (till vänster) och Bildbyrån (höger)
[030408]