Startsida Fotboll Mer läsvärt Porträtt: Håkan Svensson

I fäders spår, för framtids segrar

Sir Francis Drake, Almanzor, Rayo Vallecanos fotbollslag modell säsongen 2002-03 och lastbilschauffören Håkan Svensson från Hyltebruk har en gemensam nämnare. Den numera bortgångne Stellan Sundahl från det eminenta programmet Snacka om nyheter skulle dock säga att ”en ska bort”.

Välkomna förresten! Följ gärna med och träffa Håkan Svensson i både lek och allvar. Mannen som hållit sitt allsvenska fotbollsmål rent från uppvaktning längre tid än någon annan i historien (808 minuter!) och som efter rekordet och HBK:s senaste SM-guld år 2000 blev utsedd till årets svenska fotbollsmålvakt.
  Håkan kommer bland annat att tala om familjen, sportjournalistiken, HBK:s ordförande Bengt Sjöholm och om vem som är Allsvenskans snyggaste fotbollsspelare.

Fredag eftermiddag och februari månads sista dag. Iskristaller på rutorna och en allmänt gråmulen och ruggig vinterdag. Den allsvenska premiären mot Enköping känns ganska avlägsen. Befinner mig i bilen (ingen Nissan) på väg hem till Håkan Svensson som flyttat in i det radhus ute i Rosersberg som Dušan Uhrin hyrde under sitt korta besök i Sverige och AIK.
  Dušan Uhrin ja, han blev ju ingen vinnare i AIK direkt. Jag är inte skrockfull, men kan ändå inte låta bli att slås av tanken att Håkan Svensson kanske inte heller blir en vinnare i AIK. Tankarna och fantasin börjar fara iväg. Finns det något i den rosersbergska miljön som gör en tidigare vinnare till loser? Tankarna far iväg ända ner till den Iberiska halvön och staden Vigo. Vigo ja, tankarna börjar övergå i mardröm och jag känner att mitt grepp om ratten börjar hårdna. Dags att stanna bilen. Behöver luft.

Så småningom släpper krampen i fingrarna och väl framme i Rosersberg finner jag ganska snabbt det radhusområde som Håkan med familj flyttat in i.
  Håkan är sambo med Anette Wiedesheim (förbaskat trevlig ska ni veta) och tillsammans har de två barn vid namn Rasmus och Ronja, fyra respektive ett år unga.
  När jag stiger ur bilen är mina tidigare funderingar kring Dušan Uhrin tillbaka. Hela radhusområdet andas barnfamilj och planlagt för att här ska det bo familjer med små barn. Allt är småbarnsanpassat och den svenska familjeplaneringen har fungerat så in i minsta detalj att det till och med finns två dagis inom själva radhusområdet.
  Låter med andra ord som klippt och skuret för Håkan och Anette, men kanske inte för en sextioårig slovakisk-tjeckisk gentleman och dennes hustru. Befinner man sig på ålderns höst antar jag att ett isolerat småbarnsområde i Rosersberg inte är drömmen. Särskilt inte när man inte känner till den svenska småortskulturen och varken kan kommunicera på svenska eller engelska. Kan tänka mig att parets tankar under mer än en gång farit iväg till socialt trevliga ölkaféer i ett varmt Prag i glada vänners lag. När tankarna formas till ord känns det därför inte längre så konstigt att den gode Dušan längtade tillbaka till sitt ursprung och därför valde att säga tack och adjö; dekujeme Vam a bud zdrav!
  Nog sköt både AIK och Dušan sig själva i foten när man valde bostad. Är man inte rosersbergsk Uhrinvånare (förlåt) eller barnfamilj tror i varje fall inte jag att detta är ett område att trivas i. Eller för att något häda minnet av den oefterliknelige littereräre mästaren P.G. Woodhouse; ”Ett hem är dock bara ett hem, men att slippa Rosersberg måste vara en nåd att stilla bedja om”.
  Det känns i varje fall som att jag nu delvis förstår varför Dušan stack. Min skrockfulla oro förbyts därför i en viss lättnad och redan när jag trycker in ytterdörrens ringklocka känner jag inom mig; Sbohem Dušan Uhrin! Välkommen Håkan Svensson!

Håkan visar sig vara en glad lax, som precis kommit hem från första träningen sedan A-lagstruppen kommit tillbaka efter fyra dagars så kallad ”team building” uppe i Idre. Nu ska det lassas in kolhydrater för att fylla på energidepåerna.

Håkan är 33 år, född och uppväxt i Hyltebruk i Halland. Han vittnar om en trygg uppväxt i en familj där fotbollen tidigt var ett givet inslag. Håkan började dock inte sin fotbollskarriär i målet utan bakom detsamma. Unge parveln Svensson tjänstgjorde nämligen som bollkalle bakom det mål som pappa Alf vaktade som målvakt för Rydöbruks IF:s A-lag.
  Förutom att Håkan precis som pappa Alf blev fotbollsmålvakt, och dessutom i Rydöbruk, så finns det ytterligare kopplingar mellan far och son. Håkan har precis som pappa Alf valt lastbilschaufförens yrke. Deras vägar har dessutom knutits samman genom att de arbetat för samma åkerifirma, Hyltebruks transport. Kanske kommer de en dag även att åka Vasaloppet tillsammans. I fäders spår...

Håkan:
- Jag har ständigt fortsatt att köra lastbil, även sedan jag blev fotbollsproffs på heltid. Firman har alltid ställt upp för mig tidigare så jag försöker ställa upp nu ibland om jag kan. Det är bra kompisar, bra socialt, en tio till tolv personer, lite som ett fotbollslag.

Det där med att Rydöbruks IF är Håkans moderförening visar sig vara en sanning med modifikation. Rent tekniskt är det kanske riktigt då Rydöbruks IF var den första förening som Håkan var licensierad i. Men organiserad ungdomsfotboll spelade Håkan aldrig i Rydöbruk utan i grannföreningen Torup. Orsak: Rydöbruks IF hade för få ungdomar.
  Det var först som 15-åring som Håkan kom tillbaka till Rydöbruk för att året därefter debutera i A-laget vid 16-års ålder. Och gissa vem som då blev petad som förstemålvakt. Då sas inget mellan far och son men med åren har det kommit fram att farsgubbens stolthet nog fick sig en törn. Sonen, ännu inte torr bakom öronen, förvisade Affe till att värma bänken och att putsa ”myrorna”.
  Idag har Alfs stolthet dock helt bytt karaktär. Vad gäller diskussionen om moderförening så är denna numera endast akademisk. Föreningarna ifråga är idag hopslagna och går under det nya och fantasieggande namnet Toruprydö.

Dörrarna mot Allsvenskan öppnades först när Rydöbruk fick fint fotbollsbesök från Sir Francis Drakes hemland, nämligen i form av Newcastle United. En spektakulär straffräddning mot Newcastle ledde till provspel med HBK. Provspelet ledde sedan till kontrakt från och med säsongen 1990 och många leenden hos den fotbollsentusiastiska Svensson-klanen i Hyltebruk.
  I HBK var Håkan sedan i 13 säsonger. Håkan ger begreppet trotjänare ett ansikte; HBK:s svar på Thomas ”Der Bomber” Lagerlöf. Håkan hade under sin tid i HBK fyra olika tränare. Det började med en blivande AIK-legend i form av Mr Stuart ”This is the fucking Champions League not amateur football, take your responsibility” Baxter. Därefter följde Mats Jingblad, Tom Prahl och Jonas Thern i nämnd ordning. Av dessa fyra gentlemän verkar Prahl ha betytt mest för Håkan. Man kan nämligen inte bara leva på sin talang.

Håkan:
- Tom Prahl lärde mig två viktiga bitar. Han fick mig att inse att jag måste träna hårdare och att jag inte bara kan leva på min talang. Detta gav mig en annan inställning och gjorde att jag blev mer fokuserad, mer proffsig helt enkelt. Tom lärde mig också att ta med mig temperamentet ut på planen på ett positivt sätt. Under Toms sista år växte jag mer fram som en ledargestalt i laget.

Tiden i HBK har gett Håkan såväl minnen som vänner för livet och bästa polaren Magnus Svensson kommer alltid att finnas kvar. Men det blev lite smolk i bägaren när det var dags att ta adjö från HBK.
  Smolket började egentligen redan innan AIK blev ett alternativ för Håkan. Håkan hade nämligen en proffskarriär utomlands på gång. Det enda som skilde Håkan från en proffssejour och ett boende i Saloniki (PAOK låg närmast) var HBK:s styrelse. Grekerna la ett bud på en spelare vars kontrakt eventuellt skulle gå ut efter säsongen. HBK var dock inte intresserade av att släppa Håkan annat än om man fick riktigt bra betalt. HBK:s styrelse förkastade budet från PAOK.
  Håkan vill inte uttrycka det själv men det märks tydligt att han då var mycket bitter på den klubb han tjänat i vått och torrt under 13 säsonger. Håkan är i stället mycket mer intresserad av att tala om att han idag faktiskt är riktigt glad för att HBK sa nej till de uppvaktande grekiska klubbarna. Anledningen stavas AIK.

Håkan:
- Att komma till AIK har inneburit en oerhörd nytändning och en oerhörd kick för mig. Alla spelare i Allsvenskan har någon form av uppfattning om hur det är i andra lag. Vi hade det i Halmstad och jag hade det om AIK. Det är ett jävla härligt gäng i AIK. Jag trodde visserligen att stämningen skulle vara bra, men den är ännu mycket bättre än vad jag föreställde mig. Med facit i hand är jag glad att jag, Anette och barnen inte hamnade i Grekland.

Vi har alla kunnat läsa att HBK:s ordförande, Bengt Sjöholm, givit uttryck för att Håkan inte skulle ha kört med helt öppna kort i samband med han skrev på för AIK. Bengt Sjöholm fick nyheten om Håkans övergång via TT och det ledde till ett par oövertänkta (?) kommentarer i pressen. Håkan själv är helt oförstående till reaktionerna.

Håkan:
- Jag förstår inte varför han var irriterad. De visste hela tiden att jag pratade med AIK. Jag körde med öppna kort hela tiden. När det väl gick fort och jag skulle skriva på så försökte jag få tag på Bengt som inte svarade. I stället fick jag tag på klubbdirektören som i sin tur skulle meddela Bengt.

Det hela rör sig dock förmodligen om en storm i ett vattenglas och historien lär snart vara glömd. Beslutet att skriva på för AIK var dock inte helt enkelt. Det fanns en hel del beslutsångest. Det handlade inte bara om att lämna HBK. Det handlade lika mycket om att lämna ursprunget och tryggheten. Den hemvana miljön, släkt och vänner etc.
  Håkan har aldrig bott utanför Hallands gränser. Olyckskorparna och jantelagsföreträdarna stod på kö; ”Hur ska du klara av att åka till Stockholm”, ”Men Håkan, du som är en sån lantis”, ”I Halmstad vet du ju vad du har, att du får spela”. En som gick emot strömmen och pushade för en flytt var lagkamraten och polaren Magnus Svensson; ”Äh, ta chansen, stick bara”.

Håkan tog chansen! Men låt oss för ett ögonblick stanna upp och tala lite om familjen. Även Anette har ett idrottsintresse med ett förflutet bland annat inom gymnastiken. Familjen brukar dessutom alltid vara med och se Håkan spela. En som särskilt gillar fotboll är sonen Rasmus, som alltid sett pappa spela i laget med de blå tröjorna. Nu är de blå tröjorna borta men Rasmus var inte helt oförberedd.

Håkan:
- Vi har några gånger talat med Rasmus om att man ibland kanske vill spela för ett annat lag. Frågan har bland annat kommit upp ibland när Stefan Selakovic, och senare även Petter Hansson, gick till Herenveen i Holland.

Både Anette och Håkan vittnar om att Rasmus nu börjar förstå att Håkan inte längre spelar i laget med de blå tröjorna. Dessutom har Rasmus redan hittat nya fotbollskompisar. På onsdagarna samlas nämligen nästa generations fotbollsspelare i Vasalundshallen för att kicka lite boll med varandra.
  Men på min fråga om Rasmus precis som pappa och farfar ska bli fotbollsmålvakt i framtiden så är Rasmus bestämt avvisande. Rasmus tänker minsann inte plocka ut några bollar ur nätet utan i stället se till att bollarna hamnar där.

Att få träffa Håkan tillsammans med hans familj är ett privilegium. Det märks så väl att familjen är den viktiga och centrala punkten i Håkans liv. Rasmus och hans kompis vill att jag ska gå så att pappa kan spela ishockeyspel med dem i stället. När Rasmus förstår att vi inte riktigt är klara med vårt samtal blir han berättigat arg för att jag tar hans pappa ifrån honom och säger med undertryckt ilska att han vill spela högt på pianot.
  Håkan ger ett mycket lugnt, självständigt och balanserat intryck. En kille som står med båda fötterna på jorden och inte viker sig i första taget om det skulle storma till. Men hur var det nu med Vigo egentligen?

Vi talar om att vara förälder, om våra barn, och om en förälders ansvar för att föda barn till den oroliga värld vi lever i. Vi finner varandra i att vi ibland är överbeskyddande gentemot våra barn och att man ibland känner en oro för sin familj. Kan det vara så att den bitvis otäcka värld vi lever i bidrar till att man ibland blir överbeskyddande eller rör det sig bara om naturlig föräldrainstinkt?

Vårt samtal om familjen och den mediebild vi får av vår omvärld leder så småningom in på en mer näraliggande del av medievärlden, nämligen sportjournalistiken. Håkan beskriver hur alla i början upplever media som något spännande och något som man som spelare inte kan vara utan. Vissa spelare måste bara få tag i en tidning fortast möjligt efter matchen för att läsa om vilket omdöme och vilken poäng de fick. Några klarar sen inte av att hantera det hela de gånger kritiken är negativ.
  Håkan var själv sådan i början men det har förändrats med åren. Han vittnar vidare om att det bland spelare finns en utbredd uppfattning om att många sportjournalister är dåligt pålästa och oinsatta. En händelse i anslutning till en bortamatch mot AIK får illustrera.

Håkan:
- Vi hade bortamatch och jag tror det var just mot AIK. I en tidning kunde man efteråt läsa att Anders ”Dojan” Nilsson fått en trea i betyg. Problemet var bara det att Anders aldrig var med upp till Stockholm. Han var inte ens uttagen i truppen utan var kvar nere i Halmstad.

Håkan läser dock fortfarande sportbilagorna och tittar även på Fotbollskväll. Men även detta så populära program får sin del av kritiken. Enligt Håkan har Fotbollskväll varit lite väl populistiskt. Thomas Wernersson och Mats Nyström ska alltid lyfta fram någon enskild spelare även när det rör sig om rena lagsegrar. Håkan tycker dock att programmet har blivit bättre och att kvalitén förhoppningsvis kommer att höjas ytterligare ett snäpp i och med att Ola Andersson förstärker som expertkommentator till denna säsong.

Håkan:
- Jag har blivit en bättre målvakt för varje år. Rutinen är en oerhört viktig del för en målvakt. Tillgången till målvaktstränare på senare år har också medfört ett ökat fokus på svagheter man kunnat träna bort. Snacket med backlinjen är något man verkligen måste hålla igång som målvakt. Snacket med backlinjen är mycket mycket viktigare än vad många tror. På senare tid har jag tränat mycket på inlägg vad gäller tajmingen och att ta för sig i straffområdet. Jag har redan längden och spänsten så detta är något jag kan och kommer att förbättra.

Den halländska lokalpressen har ibland kritiserat Håkan när hans plats som förstemålvakt har blivit ifrågasatt. När han väl fått chansen igen efter några matcher på bänken så ska han ha varit darrig och därför inte ha stått att känna igen. Håkan känner till skriverierna men har aldrig förstått sig på sportjournalisternas resonemang.
  Enligt Håkan har alla alltid förväntat sig ett visst dagsverke när han har vaktat HBK:s mål. Till slut blev han en spelare som publik, press och ledare inte tog någon notis om. Han förväntades liksom bara vara där och göra det jobb han alltid gjort. Håkans berättelse vittnar om det självklara, nämligen om hur viktigt det är att få bekräftelse i det man gör.

Håkan:
- De få gånger jag under karriären har fått stå åt sidan så har jag blivit bättre för varje gång eftersom jag varje gång har fått visa det där lilla extra.

Håkan beskriver hur härligt det har varit att komma till AIK. Oerhört mycket bättre träningsmöjligheter med träningsanläggningen på Karlberg och konstgräset på Skytteholm som toppar. Uppmärksamheten och inramningen med publiken i den första matchen för året mot Café Opera kändes mycket speciell. Inte minst efter matchen var lyckoupplevelsen i det närmaste total.
  Att dra på sig ett nytt lags tröja kändes oerhört speciellt och stort. Den hårdbevakning som media har på stockholmsfotbollen känns även den enbart inspirerande. Det enda som oroar i dagsläget är de många skadorna i truppen.

Håkan:
- Det är oerhört viktigt med förebyggande träning. I Halmstad minskade vi skadorna påtagligt när en sjukgymnast involverades att hjälpa till under uppbyggnadsfasen på försäsongen. Särskilt problemen med ljumskarna minskade drastiskt.

Det märks att Håkan bubblar inombords av nytändningen i AIK. Det känns som om han lägger band på sig för att inte använda för stora ord och därför riskera att inte tas på allvar. Mina tidigare tankar om Dušan Uhrin, skrock och losers ter sig också allt mer avlägsna när jag talar med Håkan. Men ännu återstår det slutliga provet, vi har ännu inte berört det ämne som jag tror den nye AIK-målvakten är mer trött på än något annat - Vigo.

När jag frågar om vem som är Allsvenskans hårdaste respektive snyggaste spelare så är Håkans svar givna. Titeln hårdaste spelaren delas mellan Krister Nordin och HBK:s Torbjörn Arvidsson. Han är dock väldigt mån om att tala om att hårdhet och fulhet inte är samma sak.
  Vad gäller Allsvenskans snyggaste spelare så har Håkan helt naturligt svårare för att finna ett naturligt svar. Men när svaret väl kommer så är det ändå klockrent; Andreas Andersson. Enligt Håkan så verkar tjejer tycka det. Under dagarna i Idre till exempel hade Andreas ständigt ett gäng unga tjejer i släptåg. När jag frågar honom om vem som är Allsvenskans ”Mr Nice Guy”, det vill säga en som vill vara alla till lags - såväl domare, ledare som med- och motspelare - så förenar sig Håkan och Anette i ett skratt och svarar unisont ”Magnus Svensson”.

Håkan:
- Fotbollen har utvecklats mycket i Allsvenskan under mina år. Idag är det mindre fysiskt spel, mindre kamp och mindre långbollar. Tempot, passningsspelet, tekniken, ja allt har blivit bättre. Den tidens fula spelare finns det inte plats för idag, de platsar helt enkelt inte.

Innan vi berör ett sånt allvarligt spörsmål som Vigo har jag en liten frågesportslek med Håkan i kategorierna Halland, HBK och AIK. Här får ni en klinisk redogörelse över frågor och svar. Det ska sägas att Håkan hade Anette till sin hjälp. Bra team når som bekant bäst resultat genom att arbeta för varandra. Håkan och Anette klarade sig dessutom över förväntan bra även om Håkans självinsikt beträffande sina tidigare allsvenska möten med AIK lämnar en del övrigt att önska.

Halland

1. Vilket är Hallands landskapsdjur?
H&A: Lax (Rätt!)

2. Vilken är Hallands landskapsblomma?
H&A: Linnea (Rätt svar: Hårginst)

3. Vilket är Hallands vapendjur?
H&A: Lejon (Rätt!)

4. Vem har format skulpturen Europa och tjuren som pryder Stora torget i Halmstad?
H&A: ??? (Rätt svar: Carl Milles)

HBK

1. Rutger Backe från Halmstad vann den allsvenska skytteligan 1976 med 21 strutar. Vilken eller vilka spelare, och i så fall när, har därefter vunnit skytteligan representerandes HBK?
H&A: Henrik Bertilssons 1993, Mats Lilienberg 1997 och Stefan Selakovic 2001. (Rätt! Kommentar: de nämnda personerna vann på 18, 14 respektive 15 strutar. Henrik Bertilsson delade 1993 med Mats Lilienberg [Trelleborg] och samme Mats Lilienberg delade 1997 med Christer Mattiasson [Elfsborg] och Dan Sahlin [Örebro].)

2. Hur många gånger, och när, har HBK blivit svenska mästare i fotboll?
H&A: Fyra gånger, 1976, 1979, 1997 och 2000 (Rätt!)

3. När och mot vem debuterade Håkan Svensson i allsvenskan?
H: 1990 hemma mot Örebro och jag höll nollan när vi vann med 3-0. (Rätt!)

AIK

1. Vilket år bildades AIK?
H&A: 1891 (Rätt!)

2. Vad hette AIKs förste ordförande?
H&A: ??? (Rätt svar: Isidor Behrens)

3. Vilken välkänd fotbollsarena utgjorde 1937 förebild för den då toppmoderna skepnaden av Råsunda?
H&A: Ingen aning (Rätt svar: Highbury i London)

4. Hur många mål har Håkan Svensson genom åren släppt in mot AIK i allsvenskt spel?
H: Jag är väl snäll och svarar nio (Rätt svar: 21/för få)

Något Håkan inte var alldeles förtjust i var övningen "måstevalet" vilket innebär att man måste välja ett av två givna alternativ. Eventuella värderingar är läsarens egna eftersom de förklaringar som på sina håll lämnas kan vara mer knapphändiga än vad Håkan egentligen önskat.

Hallandsposten/Hallands nyheter
Expressen/Aftonbladet
Fotbollskväll/Vita Huset
Expedition Robinson/Bingolotto
Monarki/Republik
Krona/Euro
Göran Persson/Lars Lejonborg (fast det kvittar egentligen)
Barcelona/Real Madrid
Inter/Milan
Roma/Lazio
Premier League/Serie A (för att det är mer likt Sverige och för att Fredrik Ljungberg spelar där)
Bundesliga/La Liga
Vigo/Lissabon (Håkan skrattar när han svarar)
Stockholm/Göteborg
Norge/Danmark (Har handlat mest pilsner där)
Åbro/Pripps
Vitt vin/Rött vin
Coca Cola/Pepsi
Halmstad BK/Rydöbruks IF
IFK Göteborg/Örgryte (tar vara på de egna resurserna)
Johan Elmander/Kennedy Bakircioglü (Johan Elmander ”la sig ner rejält” en gång och fick Håkan utvisad, dock inga hard feelings numera)
Tom Prahl/Mats Jingblad (två bra tränare, Tom dock störst framgångar)
Saab/Volvo (Har bara kört Volvo)
Buss/Tunnelbana
McDonalds/Burger King
David Beckham/Stefan Ishizaki (David Beckham har visserligen varit bättre men Håkan tror att Stefan Ishizaki kommer att nå ännu högre höjder)
Patrick Vieira/Krister Nordin (Klockrent, en kultfigur)
Michael Owen/Andreas Andersson (Owen större fixstjärna, men Andreas har allt, är helt komplett)
Konflikträdd/Konfrontation

Nu är lekandet slut. Nu är det dags att tala om det som gett fler än Tommy Söderberg mardrömmar. Det är dags att tala om...

Vigo - våffeldagen 1998. Tommy Svenssons tid är förbi. Firma Söderberg och Lagerbäck ska skriva sitt första svenska landslagskapitel. Avspark mellan Spanien och Sverige. Det svenska målet vaktas av Håkan Svensson!

Vigo, stad i Galicien i nordvästra Spanien. Galiciens största stad. En av Europas största fiskehamnar. Anlades av romarna och har funnits långt över 1000 år. Ödelades år 997 av al-Mansu’r Muhammad ibn abi Amir (blodtörstig arabisk minister kallad Almanzor, född cirka 938, död 1002), som verkade under umayyadkalifen Hisham II i Córdoba. Staden har även angripits av bland andra den legendariske engelske sjöofficeren Sir Francis Drake, 1585 och 1589.

Ja, nu förstår ni att det är Vigo som utgör den gemensamma nämnare jag talade om i inledningen av denna serie. Vad gäller Rayo Vallecanos fotbollslag modell säsongen 2002/03 så slog de stadens stolthet Celta med 1-0 på Celtas hemmaplan i början av den nu pågående säsongen i Primera Division (La Liga). Och vad Stellan Sundahl beträffar hade han sagt att Håkan är det svarta fåret av de fyra då han var den ende som inte lämnade Vigo som en vinnare.
  Ja, för vi minns väl alla hur det gick i matchen som i dagarna firat sitt femårsjubileum. Historien har satt sin stämpel på tillställningen. Historieskrivningen skulle kunna sammanfattas så här. Spanien vann med 4-0. Klas Ingesson begrep sig inte på Tommy Söderberg. Spanjorskor äter inte våfflor. Massmedialt fick Håkan Svensson sitt Waterloo.

Håkan har inget emot att tala om vad som hände i Vigo. När jag säger att han i historieskrivningen är den som mest har fått klä skott för något som framför allt var en bedrövlig laginsats så håller Håkan med. Fast vid ett av målen var det lite sylt mellan fingrarna som han själv uttrycker det.
  Håkan vittnar också om att han har fått jobba hårdare än de flesta för att vinna tillbaka sin heder efter kvällen i Vigo. Och inte sällan får han höra hemmaklacken skandera ”Vigo, Vigo” när HBK haft bortamatch. De gånger Håkan blivit häcklad har det dock haft positiv effekt. Enligt egen utsago gör nämligen Håkan då alltid en bra match. Det har bland annat varit så när representanter från den norra läktaren har häcklat Håkan på Råsunda.

Håkan:
- Man gör väl en tavla per säsong då man har lite sylt mellan fingrarna. I Vigo blev dock uppmärksamheten så mycket större och kritiken bitvis onyanserad, ja utan proportioner helt enkelt.

Mitt syfte bakom Vigo-samtalet är inte att älta en uttjatad historia utan mer att studera hur Håkan hanterar frågorna, minnesbilderna och mina bitvis elaka anspelningar. För den oro jag möjligen har kvar beträffande Håkan har att göra med hur han kan tänkas reagera nu i en ny fotbollsmiljö, nu när tryggheten i HBK inte finns kvar, om samma situation skulle uppkomma igen.
Ja! Jag vet att vatten inte kan brinna, men låt oss ändå för diskussionens skull anta att Håkan, ståendes i målet med ryggen mot den södra läktaren, i derbyt den 22 april mot laget som inte kan vinna plockar ut bollen ur det egna nätet för tredje gången då det inte ens gått en halvtimme av matchen. Oaktat hur målen har kommit till så kommer dreglande medierubriksättare att få kalsongskott av upphetsning. För vem är intresserad av sanningen när det finns lösnummer att sälja.

Håkan:
- AIK hade en dålig trend mot HBK under mina år där. Vi hade alltid lättare för AIK och IFK Göteborg. Jag vet att jag kommer vara extra taggad och fokuserad för att AIK ska vinna mot just HBK. Det skulle vara skoj att nu i AIK få vara med om att vända den negativa trenden.

Vi kan alla vara lugna. Om den dåliga trenden mot HBK försvinner vet jag inte, men någon oro för den person som ska vakta AIK:s mål den kommande säsongen kommer i varje fall inte jag att ha. Håkan hanterar frågorna kring Vigo galant.
  Vigo är inte Håkans Waterloo; Håkan har vänt händelserna till sin fördel och utvecklats. Visst kan det rent teoretiskt stå 0-3 efter en knapp halvtimma i någon av årets allsvenska matcher och visst, det vore i sig inte bra. Men det som är bra är att Håkan är förberedd, Håkan kommer inte att hetsa upp sig, i Håkan har AIK helt enkelt gjort ett jättekap.

Det är dags att ta slutgiltigt farväl av Vigo, adiós Vigo, och i stället hälsa Håkan varmt välkommen till den svenska fotbollens Mecka, Råsunda fotbollsstadion. Eller för att knyta åter till tankarna om Vasaloppet. Håkan går inte bara i fäders spår, i AIK kommer Håkan dessutom att svettas... för framtids segrar.

Håkan Svenssons Dream team
Håkan har tagit ut sitt Dream team. En förutsättning för att kunna bli uttagen i laget är att Håkan någon gång har spelat med spelaren ifråga. Därav den kanske något tunga halländska representationen.

Text: Johan Gefvert
Foto: Rolf Andersson (porträtt) och Bildbyrån
[030409-13]