Startsida Fotboll Mer läsvärt Intervju

För 15 år sedan gjorde Gary Sundgren allsvensk debut. Sedan dess har mycket hänt. 1992 blev det SM-guld på självaste födelsedagen (jubel med Krister Nordin efter 3-2-målet på Malmö stadion till vänster), 1997 avtackades han (mitten) inför flytten till Spanien och i årets premiär (höger) spelade Gary sin 285:e tävlingsmatch för AIK när Enköping besegrades med 3-0.

15 år med Gary Sundgren

För 15 år sedan, den 11 april 1988, debuterade Gary Sundgren för AIK i Allsvenskan. Sedan dess har det blivit närmare 300 matcher för Gnaget, över 100 i spanska Primera División och dessutom 31 A-landskamper. Men AIK-backen vill inte sluta än på ett tag...

Vad minns du av din debut, Gary?
- Inte så mycket egentligen. Jag fick hoppa in som avbytare de sista tio minuterna och hann väl inte göra så mycket, det var som mittfältare har jag för mig.

Inklusive den fem år långa Spaniensemestern, vad minns du mest av de här fotbollsåren?
- 1992, guldåret, förstås, men det året minns jag dessutom för att då gifte jag mig och 3-2-målet mot Malmö, dessutom på min födelsedag! Landslagsdebuten hösten -92 är också ett mycket speciellt minne, VM-kval mot Israel!
  - Sen är det ju roligare nu med mycket mer folk på läktarna och högre stämning. Det var inte alltid så roligt med 2-3000 pers runt planen och man nästan kunde höra varje negativ kommentar. Ett annat minne som värmer är den avtackning jag fick av publiken under och efter sista hemmamatchen innan flytten till Spanien. Matchen mot ÖSK förra sommaren var också en höjdare. (Första hemmamatchen efter återkomsten)

Gary svarar gärna och utförligt på frågorna, trots att han säkert fått dem ett antal gånger under karriären. Ofta fullföjer han och svarar på både nästa och nästnästa fråga, innan de ställts.
  - Sen har jag ju många positiva och roliga minnen från Spanien förstås. Jag fick vara med och vinna spanska cupen bland annat. Den spanska tiden var bra på många sätt, fast sista månaderna, när jag sagt att jag inte ville förlänga kontraktet blev jag närmast officiellt utfryst. Inte av lagkamraterna alltså utan av klubben. Det var trist.

Hade du kontakt med AIK under den spanska sejouren?
- Javisst, mest med Krille Nordin och Dick Lidman kanske, men när jag var hemma på sommaren brukade jag träna med AIK de sista veckorna före återvändandet. Det var bara nåt år under Olle Nordins tid det inte passade.

Spelmässigt, vad är den stora skillnaden mellan Spanien och Sverige?
- I Spanien finns det många högklassiga lag, man är tvungen att gå på max i nästan varje match. Hemma i Sverige finns det lag som man vet att man bör slå, som egentligen bör vara sämre än oss. Det blir ett större tryck och mindre felmarginaler i Spanien.

Du började som forward...
- Ja, jag var forward i IK Franke och jag gjorde mycket mål i division tre, det var väl därför AIK tog kontakt.

Men du fick svårt att ta en forwardsplats?
- Ja det blev rätt mycket inhopp och efter någon säsong spelade jag mest på mittfältet på olika positioner.

Så -92, guldåret blev du plötsligt och, tyckte jag, överraskande back?
- Ja och det var inte vad jag ville. Så här efteråt kan jag tycka att det var ju tur att det blev så. Det har ju gått bra och gett mig mycket.

Gary reflekterar över frågorna, ser någon gång lite undrande ut, men svarar lungt och rakt. Jag avslutar med några mer direkta frågor.

Favoritarena förutom Råsunda?
- (efter lite funderande) Olympia. Den är mysig och trivsam. Men Råsunda är i särklass bäst.

Tre medspelare du gärna skulle ha med i ditt lag, oavsett ålder och sånt?
- Vadim Jevtusjenko, Krille Nordin och Björn Kindlund.
  Gary nämner fler, men tar till sist dessa tre.

Favoritmotståndare?
- (funderar länge) Figo

Varför Figo?
- (ler pillemariskt): Vi har bjudit varandra på några riktiga åkturer. Sånt är kul.

Motståndare du helst inte vill möta.
- Nej, jag kan inte komma på att det är någon speciell.

Du har troligen inte så många aktiva år kvar. Vad gör du sen?
- Jag skulle gärna vilja fortsätta inom fotbollen, knappast som tränare eller jag skulle kunna tänka mig att till exempel träna min son eller unga killar men jag skulle kunna tänka mig andra uppgiter inom fotbollen och naturligtvis helst i AIK, som är laget i mitt hjärta. Men jag har inte planerat att lägga av som aktiv. Mitt kontrakt med AIK löper det här året också, men jag är positiv till en förlängning. Det är fortfarande jättekul att spela, det fungerar bra och även för och med familjen. Det blir lite stressigt ibland. I kväll har jag träning med AIK och direkt efter skall jag iväg med sonen på hans träning, men så länge det känns roligt är det inga problem.

Tränare som betytt mycket för dig och din utveckling?
- Min första tränare i Franke, Tommy Söderberg och Erik Hamrén.

Hur går det i årets allsvenska?
- (snabbt) Vi skall vinna! OK, det är min absoluta målsättning, men visst vi skall vara bland de tre främsta.

Till sist Gary, om inte AIK hört av sig inför säsongen 1988, vad hade du gjort då?
- Jag hade fortsatt spela fotboll. Kanske först i Franke då och något annat lag senare, det vet man ju inte.

Vi är nog många AIK:are som är glada för att det blev AIK då. Vi behövde guldet 1992 och vi behöver Guld-Gary.

Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[030411]

Murray, Bodström och Pekonen i startelvan
Garys debutmatch för 15 år sedan vann AIK med 2-0 mot IFK Norrköping på Råsunda. Björn Kindlund och Thomas Bergman svarade för målskyttet och tränare Sanny Åslund ställde upp med följande manskap:
Startelva: Jonny Murray - Thomas Bodström, Jan Eriksson, Esa Pekonen, Johan Johansson - Robert Veronese (60), Björn Kindlund, Thomas Bergman, Niclas Kindvall (80) - Thomas Lundmark, Thomas Johansson. Avbytare: Kim Bergstrand (60), Gary Sundgren (80).

Dagen innan hade en annan icke okänd spelare gjort allsvensk debut: Krister Nordin för Djurgården. Hans första AIK-match dröjde dock fyra år till.
  Bland andra debutanter 1988 kan nämnas Martin Dahlin och Stefan Schwarz för Malmö FF, Joakim Björklund och Jesper Jansson för Östers IF.