Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2003

Andreas Alm såg till att det blev måljubel på Artonnittioett och fick dessutom applåder i paus för ett uttalande.

Ett besök på bortapuben

Så var det dags för första sändning av Gnagets bortamatcher på puben Artonnittioett. AIK.se-krönikören Stefan Livstedt var en av drygt 200 närvarande.

Så var det dags för första sändning av Gnagets bortamatcher på puben Artonnittioett. Dörrarna slogs upp en timme före avspark, och när jag anlände på slaget klockan två, stod redan ett 40-tal och väntade. Noterbart var två barnvagnar bland de tidigast anlända - kanhända blir dessa evenemang något av en familjeangelägenhet!?

Stället utgörs av en långsmal sträckning utmed västra läktaren, med många mindre bord i sned vinkel. De utåtlutande fönstrena ger en förnimmelse om Finlandsfärja, dock med en ännu vackrare utsikt än Ålands hav! Fast under dessa bortamatcher vänder åskådarna ryggen till Råsundas gräs, för att fästa blicken på den närmaste av ett antal platta skärmar som hänger högt upp på väggen, inåt i lokalen. Ett par, tre utskänkningsplatser gör att köandet efter törstsläckare inte blir orimligt. Mat för dem som vill ha portioneras ut från stora grytor i ett hörn.

Medan tiden för matchstart närmade sig, fylldes lokalen på, och vi var kanske ett par hundra som tittade på matchen. Alla tycktes hitta en sittplats med god sikt. Det värmdes upp med inledningen av Arsenals FA-cupmatch mot Sheffield United, och under den sändningen talade en trogen Arsenal-fan om den ständiga plågan i att vara hängiven sitt lag. Jag vet inte hur allmän den känslan var på Artonnittioett just då, men jag hade en knut i magen av oro inför matchen. En knut som ju skulle visa sig befogad.

GIF Sundsvall tippas högt i år, själv har jag trott på en fjärdeplats. ”Giffarna” och AIK har också mycket gemensamt. Eller kanske snarare många gemensamt. Kalle Ståhl och Hasse Bergh kämpade mot de våra, och vi minns dem ju i AIK-dressen. Per Nilsson, för dagen oväntat på Jimmy Tamandis högerbacksplats, har gått motsatt väg. Senaste nyförvärvet, vänsterfotade Mattias Nylund har också förflutet i Sundsvall. Och särskilt passande bisittare i betalkanalen som sände var Michael Brundin
  Detta samma vecka som Dick Lidman, gammal Sundsvall-spelare, tackar för sig. Också en händelse som såg ut som en tanke.

Gräsmattan var, som gräs är norröver i april, obefintlig. Jag drog mig till minnes förra årets bortamatch mot Sundsvall - en ”katastrofplan” under högsommar sedan Robert Wells hade mjukat upp spelytan med konsert dagen eller dagarna före. Gynnade knappast AIK då, som försökte spela sig fram. Igår satsades det av förklarliga skäl mer på långbollar, men ofta fruktlösa sådana.

1-0 kom helt rättvist, eftersom hemmalaget tycks behärska spel på leråker bäst, och hittar rätt i positionerna. Det är dock tveksamt om Håkan Svensson släppt in målet på en ”riktig” plan. För att inte verka som en alltför dålig förlorare, medger jag att detta kanske även gäller Andreas Alms kvittering. Den senare ledde givetvis till att pubens första måljubel bröt ut.

”Almen” stod även för dagens andra, och tyvärr sista, glädjeyttring i lokalen. Man hade nått halvtid och på intervjufrågan om hur knät kändes svarade han:
  - Jag är helt frisk nu, kommer aldrig mer känna något!

Vilket rev ner applåder. Övrig halvtidsunderhållning för dem som inte hämtade nya förfriskningar var ett reportage om Gary Sundgrens vinintresse, ett arv från proffsåren i Zaragoza. Någon undrade om han ägnat sig åt sin hobby under pausvilan, då andra halvlek inleds med att Gary försöker med det unika konststycket att ta ner bollen på bröstet - framåtlutad! I övrigt höll han ihop backlinjen gott, särskilt med tanke på att hans defensiva kollegor alla spelade i ovana roller, eller debuterade i AIK-dressen (Fredrik Björck gjorde ”från-start-debut”, Nylund kom in med knappa kvarten kvar).

Fotboll är inte rättvis, eller logisk, det har väl de senaste säsongerna av Allsvenskan vittnat tydligt om! Kanske är det detta som gör att sporten blir en avspegling av själva livet för så många av oss. Just som AIK hittar flyt i spelet, faktiskt spelar riktigt bra, så kommer baklängesmål nummer två. Precis som matchens tidigare mål i efterdyningarna av en frispark. Därefter tappar Gnaget fullständigt spelet, och bortsett från Krister Nordins träff i klykan (det hade varit en kvittering!), så fanns där intet.

Tyst blev känslan den sista halvtimmen, molokna reste sig besökarna när slutsignalen gick, och knappast någon stannade kvar för att suga på stämningen. Artonnittioetts ölförsäljning står nog varje match framöver i direkt korrelation till resultatet!

Men, jag tittar bort mot lokalens ena kortände, där Richard Money för mindre än två veckor sedan stod och talade om säsongen i vardande. Han vädjade om tålamod de första omgångarna. Det kändes som väl mycket experimenterande i denna match, men om detta behövs för att forma det slagkraftigaste laget, så ok! Det gäller ju att skratta i november!

Och glöm inte att om det även för Arsenal-fans mestadels är en plåga att vara supporter, så är den kollektiva känslan hos besökarna på Artonnittioett den 13 april 2003, då slutsignal blåstes i Sundsvall, kanske bara något som hör till.

Nu gäller nästa match! Då jäv...

Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[030414]