Startsida Fotboll Mer läsvärt Krönika 2003

Älska Älska Älska AIK - Hata Hata Hata varfördå?

Varför hata det andra laget när man kan lägga all energi på att älska AIK? Bappe Bjuggren funderar vidare i ämnet i form av en krönika.

När vi, åskådarna, är med i matchen och vrålar "Kom igen Gnaget" eller bara "AIK AIK AIK". så sänder vi energivågor. Positiva energivågor. Spelarna kanske inte hör vad som skriks, men de hör att det skriks och - de känner det! Enegivågorna sänds också vid hatramsor men budskapet blir annorlunda. Dels därför att vi faktiskt låter annorlunda, när vi säger "jag älskar dig" än när vi säger "jag hatar dig". Och som sagt. Orden hörs inte alltid särskilt tydligt, speciellt inte om man springer för fullt på en fotbollsplan och flåsar och samtidigt försöker uppfattta vad med- och motspelare försöker skrika. Men känns gör det, fast inte alls lika positivt.

Hur känns det för motståndarna då? Rätt bra faktiskt! De vet att det inte finns någon klack som står och ropar "Hata Enköping" eller "Hata Degerfors". De vet att när vi hatar, så gör vi det för att vi fruktar! Det här kan gå åt helvete! För våra spelare blir det samma signal: vi tror inte, litar inte, på dem. I stället för att sända vår enade positiva enegi, sänder vi negativ energi, som dessutom berör helt andra lag än det vi kommit för att stödja.

Jag har gått på Råsunda sedan 1947. Jag har suttit och stått på alla läktare i omgångar. När jag tänker tillbaka, har jag till och med suttit på läktare som inte ens finns längre! De senast åren har det mest varit familjeläktaren, av naturliga skäl. Och jag tycker att den är bäst! Därför att det är den läktare, där man självklart och ibland okritiskt älskar! Älskar AIK. Älskar varenda snedpark som hotar att lämna arenan över taket. Älskar varenda bollmiss eller spark i luften. Bara den utförs av en gnagare!

Det är positiv kraft det. Visst, det finns en och annan surögd förälder eller tonåring, men de allra, allra flesta är där för att njuta av och älska AIK. Tillsammans! Man hatar inte de andra lagen, ja, egentligen finns de inte riktigt! De är ju bara där för att våra spelare skall få visa upp sig i all sin glans och skicklighet. På familjeläktaren har man också förstått att alla, hur älskade de än är, inte lyckas med allt varje gång. Så är det i verkliga livet också: mamma eller pappa är bäst, men de missar ibland och har fel ibland. Det spelar ingen roll, de är värda att älskas ändå, precis som AIK. Det gnälls inte lika mycket heller. I stället för "jävla sopa" säger de "såg du vad han försökte göra!" Klart att sånt känns. Även nere på planen. Klart att spelarna lyfts av att fansen tror på att de både vill och kan även en sån dag när allt liksom bara skiter sig.

Det är bara på familjeläktaren man kan få frågan: varför ropar våran klack på Göteborg/Djurgården/Hammarby? Det är ingen svår fråga att besvara, men det är omöjligt att ge ett logiskt och begripligt svar. "Jo seru vår klack är så trött på att älska AIK, så nu måste de hata de andra ett slag". Jaha, säger barnen, och vem hatar du när du blir trött av på älska mamma och mig?

Nej man älskar inte mer för att man hatar. Man förlorar bara energi, som gör att man inte orkar älska lika mycket som man skulle kunna gjort. Det är precis som nere på fotbollsplanen. Den spelare, som jagar varenda boll, hur omöjlig den än är eller även om tre medspelare är mycket närmare och bättre placerade, den spelaren kommer inte att orka göra någonting, när han väl får bollen! Är det såna spelare vi vill ha? Nä, tänkte väl det. Är det såna fans vi vill vara?

När norra stå ropar "Andra sidan är ni klara", då är familjeläktaren med. OK, många späda röster är det, kanske hörs det inte alltid bort till norra, men entusiasmen finns där och jag är övertygad om att det hörs ner till planen. Våra spelare hör det och känner det och naturligtvis känns det bra. Om 6-12 år står just dom, inte längre så späda rösterna, på norra och hörs! Låt oss hoppas att de minns hur det var att bara älska AIK och inte tappa energi på växlande motståndare.

Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[030421]