Startsida Fotboll Mer läsvärt Mediasvep

”Fullständigt magnifikt... en komposition i världsklass!!!”

Svepet sveper idag över fyra tidningar med bas i huvudstaden och försöker sammanfatta vad som sägs om årets första Stockholmsderby.

Vi börjar uppe i Fredhäll i DN-skrapan. I sin matchkrönika skriver DN’s Torbjörn Pettersson bland annat om AIK’s icke-existerande mittfält och Krister Nordin:.
”Och det var AIK:s mittfält som stundtals var genant blekt och var försvunnet från planen.
Inte ens Krister Nordin stod att känna igen. Utom under det genialiska ögonblick då han lurade hela Hammarbyförsvaret och pricksköt AIK:s ledningsmål på frispark från 30 meters håll. Kan han skjuta därifrån? Nej, det är för långt, tänkte jag när bollen höll på att komma på plats. Ante Covic i Hammarbymålet stod vid ena stolpen och måttade med ögonen var muren av försvarare skulle placeras. Det var ett andrum i kampen och om några sekunder skulle AIK slå en frispark... då klippte Krister Nordin till med kort ansats. Bollen seglade in mitt i målet bakom den grundlurade Hammarbymålvakten.
Det var matchens smartaste sak.”

Pettersson är en av de få som ifrågasätter Sleymans straff och menar att det var en typisk 50/50 situation. Han utser också matchens spelare i Karl-Oskar Fjörtoft. I nästa paragraf övergår han till att berömma AIK’s mittbackar:
”Mittbackarna Jonas Stark och Max von Schlebrügge var stabila, men ställdes inte på samma prov som AIK:s mittbacksduo Fredrik Bjärck och Per Nilsson. Björck var sensationellt stark i kampen mot Peter Markstedt.”

Gång på gång återkommer han dock till gåtan AIK’s mittfält och avslutar:
”Den stora gåtan i matchen var AIK:s frånvarande mittfält. Nästan inget lyckades där. Mats Rubarth hade laddat med taggtråd och var övertänd. Krister Nordin var ovanligt blek i spelet och Stefan Ishizaki fick inte tag i bollen. Andreas Andersson, som tidigare på dagen hade fått så stort beröm av förbundskaptenerna, var en skugga av sig själv, både som mittfältare och längst fram i anfallet.”

Petterssons kollega Berndt Rosqvist skriver i sin matchanlys om ett AIK långt ifrån formen och låter tränaren Richard Money kommentera delar av matchens ingredienser och sitt lags insats:
”- Det kommer att ta ytterligare fem sex matcher innan vi har trimmat in laget. Vi har haft en förskräcklig försäsong med alla skador. Det är en anledning till att jag haft tre olika startelvor i de inledande matcherna. Men jag är nöjd med spelarnas attityd. Vi krigade till oss en poäng. Hammarby var det bollskickligare laget den här gången.”

Rosqvist avslutar dock med lite beröm:
”AIK kan dock trösta sig med att ha funnit ett mittbackspar med framtiden för sig. Nyförvärvet från Frölunda, Fredrik Björck, var kanske derbyts främste spelare. Håkan Svensson i målet gjorde också en bra insats i sitt första derby.”

I Expressen går Mats Olsson hårt åt AIK som han menar var överdoserade på Richard Moneys uppladdningsfilm Braveheart (!) Han kan dock inte undgå att börja med att återigen geniförklara sin gunstling (?) Krister Nordin:
”Medan Hammarbys målvakt Ante Covic av nån anledning valde att dirigera en frisparksmur, när det räckt med två man framför bollen, avstod Krister Nordin fördelen med att domaren skulle stega upp ett avstånd.
-Jag såg att han stod lite fel, sa Krister Nordin om Ante Covic.
Det var snällt sagt av Krister Nordin för Ante Covic stod åt helvete till. Det var bara att sätta kulan i håven, om man säger så.
Egentligen skulle Krister Nordin inte alls ha spelat. Han tränar inte eftersom vänster hälsena är inflammerad. Han hade stora problem med Hammarbys mästerlige Karl-Oskar Fjörtoft och hamnade på kanten på mittfältet i andra halvlek istället för på bänken.
Men det är som AIK:s tränare Richard Money sa:
-Han är en ledartyp. Han är lagkapten. Han ville spela. Hur kan jag hålla en spelare som Krister Nordin utanför laget?
Det finns inga intelligenta svar på den frågan.”

Olsson går vidare med att ifrågasätta Richard Moneys coachning och attityd och menar att engelsmannens tuffa, kaxiga och självsäkra attityd ”kan bli ett klassiskt fall av mycket snack och lite verkstad…”
”Utan att nån ens attackerat grävde Money en djup skyttegrav och gick i stark försvarsställning när han sa, eller bad, eller uppmanade oss att såga honom, att till och med idiotförklara honom. Han sa att han inte hade nåt som helst emot det för det ska bli bättre, allting ska bli bättre.
Han sa att Hammarby för dagen var bättre men han sa också att när allt och alla blivit bättre i AIK ska det bli en helt annan match nästa gång lagen möts.”

I nästa paragraf konstaterar han krasst att det faktiskt var ett ganska rättvist resultat därför att:
”Och det är faktiskt skit samma om Hammarby hade 61 procent av bollinnehavet i första halvlek - fotboll handlar inte om bollinnehav, det handlar om att göra mål. På så sätt var det väl rättvist: båda lagen gjorde var sitt mål, det är inte mer att säga om det. Två halvchanser av Andreas Andersson och Arash Talebinejad var vad AIK hade. Däremot fick AIK:s målvakt Håkan Svensson göra två klassräddningar dels på en nick av Jonas Stark och dels när Pablo Pinoñes-Arce kom alldeles fri med honom.”

I en mindre artikel skriver Mattias Lühr om petningen av Alm:
”Jag var dålig i förra matchen mot Sundsvall, så det är inget att säga om, säger Alm. Jag har pratat om konkurrenssituationen i AIK sen jag kom hit, och den tycker jag är bra. Det är först nu som alla är hela så det vore dumt av mig att gnälla över att man inte får spela…Klart jag är besviken på att inte då spela, men jag är mest besviken på mig själv eftersom jag borde presterat bättre.”

Samme Lühr låter även Richard Money komma till tals i en annan artikel och berätta om sina tankar bakom startelvan:
”Allsvenskan första sex matcher är vår försäsong, ingen av er har en aning om vad som hänt i den här klubben de senaste sex veckorna. Ge oss en månad och vi är okej”
Några spelare var idag tillbaka men många har långt kvar till formtoppen enligt Money:
”Nu försöker vi öka tempot och intensiteten i spelet, det enda sättet vi kan göra det på nu är att pressa bollen och jobba hårt i 90 minuter - förhoppningsvis kan vi få ihop ett lagspel lite längre fram. Just nu försöker vi vinna fotbollsmatcher och få alla friska”
Money avslutar med följande ord
”Om det inte ser snyggt ut nu kan jag be er och fansen om ursäkt - men vänta och se…om ni sitter och räknar bort AIK i år så är jag nöjd - fortsätt med det…fortsätt gärna och tro att jag är en idiot!”

I Aftonbladets matchkrönika skriver Lasse Sandlin om en match som Hammarby dominerade eftertryckligt och ett AIK som för dagen totalt saknade mittfält, med en underkänd Andreas Andersson och en utmärkt (!) domare…
Ändå finns det, för AIK, förmildrande omständigheter menar Sandlin
”Ännu går det att förstå Moneys dilemma och att acceptera hans tes att det ännu handlar om försäsong för AIK, innan han kan ställa ett helt friskt lag på benen. Det vore annars lätt att kritisera en del märkliga spelardispositioner. Som att sätta ut en centralfigur som Krister Nordin på högerkanten...Men en gång är ingen gång, spelarmaterialet är verkligen inte vad det borde vara just nu, så därför håller jag inne med den kritiken och gratulerar i stället Mr Money till att ha hittat ett perfekt mittbackspar i Timråsonen Per Nilsson och Frölundasonen Fredrik Björck.”

Sandlin avslutar med en lite för dagen originell undran:
”Till sist: nog måste man undra över hur domaren Martin Ingvarsson, liksom sina assisterande kolleger Stefan Wittberg och Peter Ekström klädd i gul skjorta och svarta byxor, kan godkänna att Hammarbys målvakt Ante Covic spelar i - gul skjorta och svarta byxor.
Färgblindhet? Eller bara slapphet?”

Christoffer Bjäreborn skriver om Arash debut och petningen av Alm:
Först kommer Money till tals:
”Ibland får man en känsla för vissa spelare på träning. Vi tänkte att Arash kunde bli en joker. Motståndarna kände inte till honom så väl, sa tränaren Richard Money…
Alm har också varit skadad hela försäsongen, därför tyckte vi det var bättre att begränsa honom till 30 minuter i dag.”
Till sist Alm: ”Jag tror att Money tycker att jag saknar rapphet för tillfället, sa Alm.”

Samme Bjäreborn talar med Corneliusson efter matchen som var mycket besviken, både över att först ha blivit placerad på bänken men framför allt för att ha orsakat Hammarbys straff:
”Klart att jag är väldigt besviken. Det är jag alltid när vi tappar en ledning, sa Corneliusson.”
Corneliusson kom in som central mittfältare, Money ville ha någon som kunde följa Karl-Oskar Fjörtoft som tog allt mer initiativ på mitten, något som fick till följd att Nordin fick flytta ut på kanten.
Richard Money:
”Krister var inte helt fysiskt på topp för att ligga på Fjörtoft, och det samma gäller Ishizaki. Jag ansåg att Corneliusson var den som bäst skulle klara uppgiften, förklarade Money.”

Bjäreborn avslutar sin trilogi i artiklar med att berätta om Pelle Nilssons mindre trivsamma avslutning på matchen:
”Nilsson, 20, var rejält omtumlad i omklädningsrummet efter matchen.
Svullen över ansiktets mittparti och med rejäla sårskorpor i näsan.
Mitt under intervjun börjar det plötsligt blöda igen och Nilsson tvingas avbryta för att få hjälp…Jag brukar inte ha lätt för att blöda näsblod i vanliga fall, men nu bara forsade blodet ur näsan..Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag kände efter så att näsan inte var bruten, och det kändes okej.
Hur uppfattade du situationen när du fick smällen?
Han kom upp med armbågen. Det var otäckt för jag flög konstigt i luften innan jag landade.”

Robert Laul pratar på ett annat ställe om Moneys beslut att överge kostymen till förmån för den mer svenska träningsoverallen. Money menar dock att kostymen distanserat honom från spelarna:
”Jag känner att grabbarna behöver mitt stöd. Träningsoverallen underlättar om man måste gapa och gestikulera. Jag kommer närmare killarna och kan bli mer involverad i matchen…Den dagen jag slipper gapa och i lugn och ro kan sitta ned och titta och säga thank you, boys, då tar jag på mig kostymen igen. Där är vi inte ännu, men det kommer.”

Aftonbladet kommenterar också, som enda tidning, det som skedde på läktarna: Peter Wennman utropar förtjust. ”Titta, det här slår ju Premier League!”
Wennman jämför sedan på en rad punkter en match i den engelska högstadivisionen med det han fick uppleva i går och skriver bland annat:
”Enligt mitt förmenande är det inte längre någon större skillnad att se Arsenal-Liverpool på Highbury än att se Hammarby-AIK på Råsunda. Jag upplevde igår ungefär samma täthet, förväntan och stämning som i en engelsk toppmatch. Eller ännu bättre: Den inramning som Hammarbys och AIK’s supportrar gav derbyt kan nog inte ens engelsmännen matcha. När fansen på kortsidorna kör igång sina fantasifulla och läckra hyllningar till sina lag, med allt vad det innebär av flaggor, konfetti och bengaliska eldar är det fullkomligt underbart. Jag har inte sett nåt engelskt lag prestera en sån snygg och koreografiskt fulländad ”tifo” som AIK-klacken gjorde innan avspark igår”

Martin Skogsberg betygsätter samtidigt de bägge klackarnas uppträdande och under rubriken ”Klar AIK-seger på läktarna” ger han segern till AIK med siffrorna 19-17.
Tifo: ”Fullständigt magnifikt. Det blir liksom inte så mycket bättre än det här här uppe i norr. Ett helt hav av gula och vita flaggor vajade på norra tillsammans med ett femtontal röda bengaler…en komposition av världsklass” Enligt Skogsberg försvarade man sin hemmaplan väl både genom mangrann uppslutning och i volym.

Svepet avslutar i Klarakvarteren och Svenska Dagbladet, där Jan Majlard redogör för ”Det hårda slaget om Stockholm” och menar att Slakthusområdet tillfälligt tycktes ha flyttat norr om stan. De fysiska eftermälena talade ett annat språk än den officiella statistiken över frisparkar och kort. Både Björk och Pelle menar på att Hammarbyarna spelade minst lika hårt och betydligt fulare än de våra. ”Han säger att han inte såg Pelle komma, men han hade god tid på sig. Den där armbågen var avsiktlig och rent livsfarlig”, säger Björk. Majlard är inte imponerad över vad Pinones-Arce sysslar med på plan vid sidan av sitt tekniska fotbollskunnande. Pelle Nilsson fortsatte och hade synpunkter på Markstedt:
”Titta på vad Markstedt gör mot Fredrik i så gott som varenda luftduell. Han sätter ut armbågarna och knuffar bort honom innan inlägget når fram, kontrar Per Nilsson och nickar bort mot derbydebutanten Björck, som förutom med en välsorterad delikatesskorg som dagens AIK-lirare lämnade nationalarenan med fula rivsår över vänster lår efter en stämpling.
Det var Markstedt, säger han. Vad jag retar mig mest på att vi får får så många varningar (fem) på liknande ruff som Hammarby slipper undan kort för, tillägger Björck.
AIK-tränaren Richard Money, som bjudit på ett eldfängt försvarstal angående skadesituationen efter matchen och erkänt att hans lag inte spelat speciellt snyggt, var i omklädningsrummet inte glad åt domarens bedömning.
- Någon i den här klubben måste ha gjort något verkligt illa från sidlinjen för att ha retat domarna så. Vi fick ju inget med oss, säger Money.”

Till sist uttalar sig SvD’s nestor Sune Sylvén om årets första Stockholmsderby och menar att ingen kan vara nöjd med detta spel och resultat:
”En spänd förväntans upplösning i nästan ingenting.
Årets första derby på Råsunda, Hammarby-AIK, lockade mycket publik, förstås. Tifogrupperna, särskilt AIK:s, skapade bra stämning, förstås. Kampviljan var stor från båda håll, förstås. Varningarna blev många, förstås. Men ingen kunde vara nöjd med vare sig spel eller resultat, 1-1. ”

Sylvén är inte nöjd, som sagt, men ett bestående minne gav derbyt:
”AIK:s 1-0, inskjutet av Krister Nordin genom en frispark från drygt 35 meters håll. Skottet var löst och lågt, men finessen var att Hammarby just var i färd med att ställa upp muren. Det var helt enkelt ingen hemma, när bollen seglade i mål. Häpnaden var så stor på Råsunda, att det dröjde någon sekund innan AIK-jublet kom i gång.”

Krönikören skriver lite längre fram om lagen på plan och fortsättningen av serien och är inne på samma linje som de flesta av hans kollegor:
”Skillnaden mellan lagen var stor, illavarslande stor ur AIK:s synvinkel. Medan Hammarby gjorde ett intryck av ett väl samtrimmat lag, skapade AIK bilden av elva enskilda kämpande begåvningar, som inte känt varandra särskilt länge.
AIK:s tränare Richard Money talade efteråt länge om de många skadeproblem han ärvt från sina företrädare. Säkert har han rätt i att det krävs tålamod av både lagledning och
supportrar denna vår. Det tar tid att förvandla ett kämpande lag till ett spelande.”
Han fortsätter:
”Ändå var knappast kvällen kolmörk för AIK. Den unga backlinjen räddade laget när Hammarbys anfallsduo Pablo Piñones-Arce och Peter Markstedt var som hetast. I den skadade Gary Sundgrens frånvaro föll ett tungt ansvar på Per Nilsson och Fredrik Björk i mitten och de skötte sig utomordentligt bra. Björk var en verklig fura (förlåt) och kommer att bli mycket nyttig i fortsättningen för sina nya klubb. I målet gjorde Håkan Svensson några fina räddningar i svåra lägen och visade också auktoritet i höjdduellerna.

Sammanställt av Johan Florén
Foto: Bildbyrån
[030423]