Startsida Fotboll Mer läsvärt Krönika 2003

Promenadseger inför 11.000 muppar

Andra hemmamatchen, andra Råsundabesöket i rad med långkalsonger. Dessa dagar av året måste vara vår klimatzons mest skruvade. Minns från andra år att jag strax före valborg suttit i kortärmat till mörkrets inbrott och kollat på ishockey-VM.

Jag känner en viss déjà vu, en viss tjatighet när jag väljer att inleda denna krönika med Pohlman-prat, men det går inte att undgå intrycken från Råsunda under söndagen. Vädergudarna tycks ha lierat sig med Fru Fortuna, och bestämt sig för en rejäl snedfördelning av allsköns förutsättningar mellan olika klubbar de senare åren. Känns det som.

En helg som denna hamnar sådana syrligheter dock helt i skymundan, när man läser om bilolyckan som drabbade supportar från lokalkonkurrenten. Tankarna går till anhöriga och vänner inom föreningen. Ibland blir det som om verkligheten kliver fram och utdelar en kraftig örfil, och man inser hur perifert det kan vara att bry sig om egna och andras färger, folk eller framgångar. Vi är i grund och botten systrar och bröder - for the love of the game.

Över 11.000 vallfärdade denna gång - åter en gåta. Trots det kändes Råsunda delvis ödsligt - man börjar bli bortskämd vad gäller publiktillströmningen. Klacken flydde in under tak i sektionens bakände och såg mindre ut än vad den var. Detta kompenserades av att sångerna tycktes förstärkas av en slags resonans.

Vinden tog också tag i linjemännens semaforer, som likt kvarnvingar tycktes gå varvet runt i ständig takt. Se där, en dold energikälla! Nu var 2-0-målet föremål för offside-diskussioner, men detta borde rimligen med råge kompenseras av denna uppsjö av millimeter-avvinkningar som föregick.

Det är intressant detta med publikens reaktioner över offside som blåser av hemmalagets offensiv. Leder givetvis alltid till högljudda protester. Denna besvikelse projiceras, liksom i stycket ovan, nästan uteslutande på linjemannen i fokus, som ju är den som är bäst skickad och bäst placerad på hela arenan att bedöma det hela. Så buropen gäller ibland oflyt, ibland inkompetenta domare och ibland de egna anfallarna som ständigt springer i samma fälla. Gnället är dock konstant.

Och visst sitter vi där tillsammans, som vi gjort år efter år, en grupp herrar som närmar sig gubbåldern. Visst låter vi som en numerärt utökad version av Statler och Waldorf - de gamla struttarna i mupparnas teaterpublik, som endast kan lägga energin i negativa tankebanor. Detta är ju, som den vane supportern förstår, naturligtvis inget annat än terapi för att hålla pulsen i schack.

Men till skillnad från Kermit, miss Piggy och Co, som aldrig tycks få någon ”cred” från gubbhyllan, så lyckas dagens AIK-krigare beveka oss varefter matchen lider, och våra magsura klagolåtar sväljer vi för gladare tillrop.

Örgryte är ett tippat topplag, och Hamréns pojkar brukar ge AIK problem. Senaste Råsunda-segern mot ÖIS var väl en välbekant senhöstmatch som avslutade Allsvenskan 1998...

Så 3-0 mot dessa goa gubbar är generellt ett mycket bra resultat. Och målen var eleganta. Mats Rubarth och Daniel Hoch valde att lägga karbonpapper emellan, och ”sno” Stefan Ishizakis och Arash Talebinejads koncept. Ändå känns det som att kraften bakom denna seger delvis ligger i vad som INTE presterades:

Med Andreas Andersson sjuk, Gary Sundgren likaså, Martin Åslund, Samuel Ayorinde och Svante Samuelsson alltjämt skadade, och en kapten Nordin på halvfart, börjar ändå ett riktigt spel ta form. Tala om sparkapital!

Anfallarna gör inte konstanta toppmatcher, men de levererar! Richard Money experimenterar fortfarande och släpper fram nya förmågor. Kweku Turksson var det nog många i publiken som såg för första gången.

När optimisten i mig får övertaget, så går tankarna i banor som att den bedrövliga försäsongen till slut kan vara själva språngbrädan till något gott. Att inympa ett jävlar anamma och en revanschlusta redan FÖRE säsongen, kan göra att äldre och delvis mättare stjärnspelare vaknar, medan yngre och kaxigare lär att ta för sig än mer. Nyförvärven har visat sig inte bara komplettera, utan också förstärka.

Annars gladde kantspelarna i denna match. Ishizaki och Daniel Tjernström till vänster, Kalle Corneliusson och Jimmy Tamandi till höger. ”Tjerna” gjorde sin bästa match på mannaminne. ”Ishi” SMS-framröstades till matchens lirare, och slog dagen till ära felfria hörnor!

Så, 3-0 var inte bara en seger över Örgryte, och tätkänning i tabellen. Det gav också vädergudar, flaggstinsar och oss muppar svar på tal! Ska bli kul att se vad Överste-muppen Grimlund i DN får till.

Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[030428]