|
Startsida
Kvällen då fjärrkontrollen gick varm Carlstad United med K och utan United. Snigel-zapp på sidan 377. Värmland ligger inte i Vitryssland. Tre av ingredienserna i en krönika om förr och sportkvällen den 7 maj 2003. Cupsäsongen är alltjämt så ung att det känns naturligt att vissa spelare får tjänstledigt. Rapporter om att Gary Sundgren och Samuel Ayorinde är på gång låter hoppfullt. Att låta Krister Nordin, Andreas Andersson, Håkan Svensson och Mats Rubarth vila, antyder också en trygg förvissning om att de andra kan lösa uppgiften med god marginal. Eller handlar det om klassisk underskattning? Karlstad känner jag igen från året i tvåan 1980, dock just med K och utan United. Minns det som förlust efter någon domarskandal i hemmamatchen, men en mycket viktig bortaseger mot sluttampen. Det slår mig att detta var året då vi började gå på matcherna, gänget och jag. Kan inte låta bli att känna lite stolthet över detta. Börja bry sig i division två! Tala om äkta supporter! Som knatte ett halvdussin år dessförinnan höll jag annars på Åtvidaberg. Ni vet, Raffe och Roland, Benno och Conny. Helt enkelt för att dom var bäst. Hade alltså absolut ingen koll! Då kom kompisen och upplyste mig, han som i sin tur blivit upplyst av sin farsa. Denne farsa hade vid förra seklets mitt, själv som knatte, spelat badminton i Djurgården och gick med i AIK fotboll. DIF-tränaren sade att det var bara att välja. Ställd inför ett sådant ultimatum blev ju valet inte särskilt svårt! Farsan lyckades på senare år, innan han gick ur tiden, med att se två matcher under hela 1990-talet. Han bilade med oss ner till Malmö Stadion 25 oktober 1992. Och han var på Råsunda vid Örgryte-matchen 8 november 1998. Tala om att pricka rätt! Från nostalgi tillbaka till nutid: i det moderna utbudet av möjligheter att följa alla världens kamper, blir man någonstans lite snopen när favoritlagets cup-drabbning måste upplevas via text-TV. Tänk vad snabbt man vänjer sig! För inte länge sedan var det blott Sportradion som fanns att tillgå vid bortamatcher, om man inte tuggade mil och fanns på plats. Under flera år var jag och mina polare övertygade om att man någon gång i framtiden skulle ända sina dagar mitt i en av radiosändningarnas mål-jinglar, efter som man VET att det är just AIK som släppt in en kvittering när de plötsligt skall byta arena. Numera slipper man detta, kan med egna ögon se succén/fiaskot för PPW-pengar, eller då och då på Canal +. För den ekonomiskt defensive syns i vart fall varje mål i Fotbollskväll. Det är därför på landstället eller andra mindre tekniktunga visten man måste tok-zappa eller kanske tok-surfa till text-TV. Har ni provat att via webben ladda hem text-TV-sida 377 och trycka på uppdatera varje minut, med max ett 56 k-modem? Hjärtat tar nästan lika mycket stryk som vid radiojinglarna! Så jag ställer in mig på att växla mellan en eldfängd Suomi-fight i hockey-VM och AIK:s drabbning på en statisk textskärm. Inser att, vis av det numera välkända Vitryssland-syndromet, det är bättre för Tre Kronor att hoppa rätt i den finska lejonkulan, i stället för att ta sig an Tyskland. Så fungerar våra lag. I fotbolls-cupen kan man vid denna fas av turneringen dock inte förvänta sig annat än promenadseger mot ett på pappret mycket enkelt motstånd. Innan hockeyn ens börjar har Gnaget därför ett underläge i paus. Brorsan, som kommit över för en sportkväll, bara spontangarvar när vi får upp resultatet. Skandalrubriker imorgon? Det blir nedsläpp i landskampen. TV3:s text-TV har ingen fortlöpande förmedling av cupmatchen, så man får vid avblåsningarna byta till riks-TV, trycka på fjärrisens text-knapp och pressa in 377, som långsamt bläddras fram. Snigel-zapp! Du sköna nya värld! 1-0, Mats Sundin. Tryck, zapp, blädder. Fortfarande 1-0 till Carlstad, vars målskytt heter Mattias Johansson. Zapp. Finland tar snabbt över, innan man vet ordet av har de vänt till 1-2. Blädder. Yes, detsamma gäller AIK, Kalle Corneliusson och Arash Talebinejad har målat. Zapp. Suck! Finnarna dominerar. Det tycks råda någon slags princip motsvarande kommunicerande kärl mellan matcherna. 3-1 i hockeyn, och vid överväxlingen har även Andreas Alm nätat. Fiaskot hålls på avstånd för AIK, men när bägge matcherna står 4-1 (Teemu Selänne tre mål, Arash två) börjar man ana ett rejält debacle för kvällens andra favoritlag Tre Kronor. Text-TV signalerar dock blå-tonat slutresultat i cupmatchen. Undrar hur Richard Money såg ut i halvtidens omklädningsrum? Men 1-5 i ishockeyn. Resten av kvällen kan ägnas åt Treans direktsändning, och det vi får se är redan ett stycke klassisk svensk idrottshistoria. Det gäller att aldrig ta något för givet, som finnarna säkert gjorde efter 6.44 i andra perioden. Som Sverige gjorde mot Vitryssland härom året, som kanske AIK gjorde under första halvlek denna kväll. Nästa omgång av cupen blir hemma mot BK Häcken (oj då, denna mening formulerar jag visst FÖRE kvällens match!). Då slipper man bekymra sig om det moderna informationssamhällets brister i utbudet. Kan se den på plats. Och även detta Göteborgslag väcker ju positiva minnen från den 8 november 1998. Och på det följande årets klackramsa när huvudkonkurrenten från Skåne var på besök: Helsingborg kan ta sig i Häcken! Som en allmän manifestation över underskattningens försåtliga natur. Skönt att denna inte gjorde sig gällande ikväll, så att AIK slapp få sitt eget Vitryssland. (Oj då. Den senaste meningen skrev jag visst OCKSÅ innan matchen spelades!) Men det blev en minst sagt het sportkväll, denna den 7 maj 2003. Att uppleva ett folkkärt lag med stjärnspelare vända ett säreget underläge på motståndarens egen gladiator-arena, till en underskön seger. Kommer alltid minnas detta som bragden i Carlstad Stefan Livstedt
|
Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.
Läs även
