Startsida Fotboll Mer läsvärt Daniel Tjernström

Viljan att vinna, måste vara större än rädslan att förlora!

En lugn och avspänd Daniel Tjernström slår sig ner i en av fåtöljerna i foajén på AIK:s klubbhus vid Karlberg. Han svarar eftertänksamt men alltid helt öppet på alla frågor. Frågorna växlar mellan nutid-framtid-dåtid, mellan Värmland-Närke och Stockholm. Svaren kommer alltid direkt, men han ger personliga svar på alla frågor. Det är inga korta klichéer utan att han lyssnar på varje fråga innan han svarar. I början är ursprunget svårt att höra, men ju mer tiden går desto tydligare hörs det värmländska ursprunget.Jag kan inte låta bli att tänka att "Tjerna" pratar som han spelar fotboll - inte alltid snabbast men klokt, genomtänkt och med både hjärta och känsla.

Du har väl aldrig varit med om en så poängrik säsongstart i AIK förut?
- Nej, vi har väl inte spelat riktigt på topp i någon match ännu, så det ser riktigt bra ut. I perioder, framförallt på hemmaplan, tycker jag att vi har spelat ett bra och effektivt spel, men vi tappar det egna spelet stundtals i varje match.

Vad beror skillnaden på?
- Det är som om rädslan tidigare, de senaste åren, varit för stor. Vi har inte litat riktigt på oss själva, fallit tillbaka för mycket, tappat kontakten mellan lagdelarna. För att man skall vinna även när man inte spelar riktigt på topp måste viljan att vinna vara större än rädslan att förlora. Idag känns det som att det är där vi är. Man förlorar ändå ibland, men man måste känna att OK det gick inte idag, men nästa gång är det vår match igen. Och så känns det i laget nu.

Det känns som att truppen är bredare och konkurrensen om platserna är större i år?
- Jo, visst är det så, man vet att man måste visa att man kan och vill på varje träning, ge järnet varje gång. Men man känner också att har man en svacka eller inte är på högsta nivå, så kan man komma igen. Man har alltid chansen. Den ökade konkurrensen är positiv, vi måste visa att vi kan och vill och vi måste utvecklas, inte bara slå oss till ro.

Själv har du fått en ny roll, position, i spelet. Hur känns det?
-Från början var det tillfälligt. Jag spelade vänsterback i väntan på att vi hittade en vänsterfotad back. Vi har inte så många vänsterfotade spelare i truppen precis, så jag blev back tills.....

Håller du med mig i min beskrivning av dig efter HBK-matchen?
("Daniel Tjernström är till exempel på väg att bli en skicklig och stabil vänsterback, defensivt sett. Han är också en tillräckligt bra fotbollsspelare för att, när han känner sig trygg i sin nya position, våga mer även offensivt. Fortfarande är han, tror jag, ett sparkapital.")
- Jo, det är ju så det är. Jag känner inte att jag är helt säker i mina defensiva positioner ännu och då avvaktar man lite längre av säkerhetsskäl och hinner inte ta de offensiva besluten. Men jag känner mig säkrare och tryggare för varja halvlek och jag har varit mittfältare under i stort sett hela mitt fotbollsliv, så de offensiva sidorna sitter i ryggmärgen och jag är säker på att jag kommer att delta alltmer i det offensiva spelet ganska snart.

Richard Money? Du har ju upplevt jämförelsevis många tränare på ganska få år.
- Richard påminner mer om Stuart (Baxter) än de andra, men varje tränare är ju en egen person och har en egen syn på både träning och fotboll. Richard har fått en väldigt bra fart på träningarna, han är väldigt observant och noga med detaljer i träningen och med taktiska detaljer och anvisningar. Han vill, och är väldigt tydlig med, att alla skall dra åt samma håll. Överhuvudtaget är han en tydlig och positiv person och tränare. Han ställer krav och kan vara både tuff och kritisk men man känner att det är för att man själv och laget skall kunna bli bättre, inte för kritikens egen skull. Så visst hjälper det.

Hur der du på framtiden? Proffsdrömmar? Framtidsplaner?
- Jag trivs väldigt bra i Stockholm och med AIK. När jag var ung fanns det väl tankar om proffsspel ute i världen, men det är rätt länge sen jag tänkte så. Jag vill spela fotboll och hoppas kunna utvecklas ännu några år, så länge det är roligt, men jag skulle gärna fortsätta här och avsluta min karriär i AIK. Däremot tror jag inte att jag vill fortsätta inom fotbollen efter den aktiva tiden. Då vill jag nog syssla med något helt annat, men vad vet jag inte ännu.

Hur blev du den Tjena du är idag?
- Jag har nog mest haft tur. Tur med tränare som varit bra, tur att hamna i lag som just då haft en bra period och spelat en positiv fotboll.Måste jag nämna någon som betytt mycket, blir det nog Carlos Gustavsson i KB/Karlskoga (Carlos kommer kanske en del ihåg som allsvensk back i Örebro SK. En ganska snabb och hårdför backspelare), han var viktig för mig därför att vågade satsa på mig som ung och ganska osäker spelare. Under Stuart Baxter kände jag att jag utvecklades, han fick mig att se och våga prova andra sidor hos mig och i mitt spel. Det var ju när AIK startade sin stora satsning mot Europa och det kändes bra, hela konceptet.

Vad, utom fotbollen är viktigt för dig idag?
- Familjen förstås. Jag har en fyraårig son och han är ju jätteviktig. Barn ser ju också till att man inte glömmer hur viktiga de är. Men laget är också viktigt. Det känns bra att vi umgås mycket inom laget, gör även andra saker än fotboll tillsammans. Och med olika kamrater, inte fyra som alltid gör något och fem andra som gör något annat utan att det finns en social samhörighetskänsla inom gruppen. När jag lämnar Daniel och Karlberg den här eftermiddagen, känner jag som AIK-are, både glädje och en viss stolthet över Daniels attityd. Visst är det skönt när vi tar poäng, när vi är med och slåss i den allsvenska toppen. Men det måste finnas något mer. Känslor att dela, ett socialt samspel som ger dimensioner i livet och utvecklar en. inte bara fotbollstekniskt eller taktiskt utan också utvecklar hela den människa vi är. Och min känsla är att, i AIK, hos våra spelare och ledare finns den här viljan och möjligheten. Självklart kommer det att ge resultat, t o m SM-guld. I år eller nästa, eller......

Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[030525]