|
Startsida
Vad har hänt med vårt kära AIK? Alla spelarna har sedan länge lämnat planen. Solen har precis gått ner bakom Norra. Läktarna är redan ödsligt tomma, de som bara några minuter tidigare var fulla av 22000 liv. Vi är en fem, sex stycken supportrar på Södra Övre som inte kan få nog av ögonblicket, som vill suga mer på karamellen och bara njuta. Samtidigt undrar vi; vad har egentligen hänt med vårt kära, kära AIK? Vi står sådär, utspridda och tankspridda, i kanske tio minuter efter det att alla andra har gått. Sedan vaknar vi till, ser oss omkring och ler lite mot varandra, då vi inser att vi inte är ensamma. Nöjda leenden säger det mesta, men de få ord som ändå sägs går ut på samma sak: Vilken förändring! Men hur? Jag funderade hela natten på det där det var ju svårt att somna efter uppvisningen och kom fram till några fasta punkter innan jag tillslut somnade med Rubarths mål för näthinnan: Inställningen Många är vi som har klagat på spelarnas inställning de senaste åren. Förra säsongen tackade vi vår lyckliga stjärna för att Nordin valde att komma hem. Krister visar samma goda inställning även i år, men förändringen hos de andra är enorm, och gestaltas utmärkt av nyförvärvet Fredrik Björck. Han säger till Aftonbladet att han ville inget hellre än att få spela i startelvan på Råsunda, men nu när han är där är han långt ifrån nöjd, utan varje match verkar slå den förra och jag vill bara in och göra det igen och igen. Även Mr. Moneys inledande fixande och trixande med startelvan har visat sig vara ett lyckodrag, om än inte nödvändigtvis eftersökt. Resultatet har blivit att alla känner sig delaktiga och därför extra motiverade på träningarna. Uttrycket tuff konkurrens om platserna i laget har liksom fått en ny, positiv innebörd. Fokus På en fråga angående det kommande derbyt svarade Fredrik Björck Nej, nu är det cupmatch mot Häcken på torsdag, och jag tänker fan inte släppa till något mot dem. Ett annat exempel på fokus som visat sig är det på laget, kollektivet. Lagmaskinen från 1998/99 som malde ner motståndet har återuppstått, om än i något annorlunda skepnad. Spelarna verkar klara över sina roller och positioner utifrån en helhet, en insikt som helt saknats de senaste säsongerna. Om bara detta fokus kunde smitta av sig en smula på vårt passningsspel Trygghet och självförtroende Minns när en lång ströboll for mot AIK-målet under en match 2002 mot just MFF. Teddy Lucic och Daniel Andersson kunde inte komma överens om vem som skulle få undan bollen, varpå Ijeh snodde den och gjorde mål. Efter den situationen fick väl alla magknip så fort en boll närmade sig vårt mål. Det är historia nu! Vårt sjutillhållarlås Per-Fredik Svensson (Per Nilsson, Fredrik Björck och Håkan Svensson, alltså) har vuxit ut till kanske Sveriges bästa mittförsvar. Rubarth fick frågan om det var Mr. Money som beordrade kantbytet med Ishizaki. Mats svarade att det var Ishi och han själv som stod bakom den taktiska fullträffen. Vilket störtskönt svar! Detta svar, detta självförtroende, bottnar förstås i en grundläggande trygghet i det spelsystem som Mr. Money har infört. Spelarna vet helt enkelt, och det redan efter en åtta omgångar lång försäsong, att ta vissa friheter under ansvar. Och det blir så rätt, på något sätt. Glädje Efter slutsignalen mot MFF började Per Nilsson att dansa. Jag tror det, i alla fall, för han började hoppa och skutta, vinka till fansen på Södra, kyssa AIK-emblemet och vifta med armarna. Omgång åtta, som sagt var, och killen får redan glädjefnatt värdigt en cupseger. Lite senare, när spelarna gör sig redo för vågen mot Norra, går lagkapten Nordin runt och kramar polarna och rufsar om en del av dem i håret. Klacken får liksom vänta, för här ska det klappas om. Glädjen tycks inte vara så mycket ett uttryck av lycka över tre viktiga poäng mot ett tufft motstånd, som det är ett för genuin lycka över vad man håller på med. Våra spelare har helt enkelt riktigt, riktigt skoj på planen! Mr. Money Fortsätt gärna kalla mig för idiot! Detta numera klassiska uttalande fick oss sanna AIKare att direkt ta honom till våra hjärtan. Alla hatar oss Mental träning och idrottspsykologer i all ära, men den bästa värvningen på detta plan har visat sig vara just Mr. Money. För 4-4-2-system, hög press och flitigt kantspel har vi alla sett förut i en eller annan form, med det är just hans killer-instinkt och attityd till spelet och spelarna som gjort vårt kära lag bättre än på mycket länge. Nog är det för tidigt att kalla honom för en frälsare, det är ju ändå 18 omgångar kvar, men han har ju onekligen levererat hittills. Publiken Det var inte länge sedan man kunde se elva AIKare lomma iväg till omklädningsrummet under en besviken publiks buande och visslande. Det är som om Mr. Moneys uttalanden har påverkat även publiken, för denna tråkiga attityd är som bortblåst. Ja, ja, det är för att ni vinner nu, ja säger någon kanske, men jag hävdar ändå min poäng. Exempel: Efter Ishis ledningsmål kraxade en åskådare på Södra något om att det nu bara var en tidsfråga innan vi skulle backa hem för mycket och släppa till något billigt i sista kvarten. En annan åskådare vände sig då om mot honom och sa Det här är första matchen för dig i år, va?. Förstod kraxaren inte då, hade han nog inget emot att bli tillrättavisad av Rubarth och hans vackra 2-0 mål. Men jag förstår honom och hans instinktiva reaktion. För vem skulle ha kunnat ana denna otroliga förändring, om man inte själv bevittnat den? Det är kul med fotboll nu igen, efter ett par magra år. Så pass kul att man inte vill gå hem när matchen är över, utan bara stanna kvar på borgen och njuta, njuta, njuta! Anthony Bau (Södra Övre)
|
Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.
Läs även
