Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2003

Daniel Hoch var besviken när han blev utbytt. Men det gick över när "Sammy" kvitterade.

Dagen efter Derbyt

Pär Millqvist och Daniel Hoch reflekterar över gårdagens derby. "Vi har ett gäng fantastiska killar och spelare" säger Mille.

Truppen har, tillfälligt, splittrats. Adde, Ishizaki och Per Nilsson har åkt på landslagsuppdrag. Mutumba, Nylund och Turkson skall spela med U-laget i Örebro på kvällen. De övriga har tränat på förmiddagen, de som spelade Djurgårdsmatchen främst styrketräning, övriga vanlig fotbollsträning.

Solen lyser varmare och klarare än vanligt och gör Pär Millqvists hår mer guldrött än vanligt. Han stannar upp vid bilen för några kommentarer.
Vad hände de sista 12-14 minuterna?
- Vi fortsatte att kämpa och spela vårt spel, grabbarna visade en rasande fin attityd och moral. Det var tungt i matchen, vi fick ingen utdelning. De fick ett psykologiskt viktigt mål just före pausen och sedan två snabba, lite enkla mål. Men vi gav aldrig upp. Vi fortsatte, gjorde några byten för att försöka förändra bilden lite.

Så kom 1-3. Hur kändes det då?
- När första målet kom, kände jag det som "nu lyfter det". Vid 2-3, kom känslan "nu djävlar". Och sen var det bara skönt! Ändå var jag inte alldeles förvånad, vi har ett gäng fantastiska killar och spelare.

Pär ringer Rubarth på mobilen för att kolla om han är kvar på Karlberg. Samtidigt som Rubarth svarar och konstaterar att han har åkt därifrån, kommer Tjerström och Hoch ut på gården.
Nå Hochen, hur känns det för dig idag?
- Det känns bra, jätteskönt. Fast de sista tio minuterna var jobbiga, just då var jag lite besviken, jag hade gärna fortsatt att spela. Men när Ayorinde fick in kvitteringen, då kändes allt bra.

Förändrade första målet någonting?
- Nja, det kändes fortfarande tungt, men jag var ganska irriterad på domaren och det påverkade förstås min känsla.

Det kändes som om du låg på gränsen till din andra varning i matchen.
- Kanske, jag vet inte, men det är väl inte omöjligt. Han hade liksom ögonen på mig och jag var irriterad.

Vad är det för skillnad på ert spel i år, jämfört med de två senaste?
- Det blir struligt och ryckigt att byta tränare med kort varsel. Richard har fått tid att förbereda sig, att lära känna oss och bygga upp ett spel och det ger ju oss trygghet och självförtroende. Han påminner ju mest om Stuart Baxter. Han är noga med att bygga upp laget och dess spel och system, men är samtidigt väldigt lyhörd för varje indidvid och hur den mår eller funkar just nu. Han vågar också göra förändringar och byten under en match utan att man som spelare tappar fotfästet.

Konkurrensen om platserna har ökat i år. Bra eller dåligt?
- Det är klart att det är bra för laget. Jag tycker väl annars att det inte bara är positivt. Det blir ju lite otryggare och osäkrare att inte veta att man får spela, kanske. Men samtidigt, även om jag blev lite besviken vid bytet i går, så kändes det så skönt när Sammy sätter kvitteringen. Utan byte hade det kanske inte hänt.

Har du förändrats i år?
- Min arbetskapacitet har nog ökat, jag trivs bra som offensiv mitt, men kan ibland sakna forwardsrollen, men allt som allt känns det bra. Vi når ju resultat också, vi orkar hela vägen och även om det är långt dit ännu, så känns det ändå som att vi kan gå hela vägen i år.

Hochen berättar också att han är helt frisk nu och inte har några fysiska problem eller smärtor, frånsett en viss stelhet efter derbymatchen, förstås.

Tjerna, som skall åka därifrån med Hochen, har tålmodigt väntat under samtalet. När jag lämnar den soldränkta anläggningen, kör också "The two Daniels" förbi mig. Ganska nöjda och förmodligen också lättade. Från 0-3 till 3-3 på en knapp kvart är inte en helt vanlig företeelse i en match på toppnivå.

Välkommen tillbaka, AIK-kvarten, det är några år sen sist!

Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[030603]