Startsida Fotboll Mer läsvärt Andreas Andersson, del 1:6

Porträttet: Andreas Andersson, del 1:6

Andreas Andersson ger ibland ett hemlighetsfullt intryck. Sanningen är att Andreas är en ganska lågmäld person, en man som inte har några behov av att framhäva sig själv. Ord som integritet och rättvisa är betydelsefulla när man ska försöka förstå vem Andreas är såväl på som utanför fotbollsplanen.

Detta porträtt av Andreas Andersson, AIK:s största fixstjärna av idag, börjar på ett skötbord i Brandbergen tidigt 1970-tal och slutar någonstans i en framtid vi ännu inte vet något om. Detta är ett försök att låta er fotbollsentusiaster i allmänhet och AIK:are i synnerhet få veta lite mer om Andreas Andersson, en person som är mycket mån om att skydda sitt privatliv från insyn.

Inledning

När jag i mitt förberedelsearbete inför mötet med Andreas försöker finna material att läsa om denne eminente fotbollsspelare så slås jag av att där finns relativt lite att tillgå med substans. Substans i den meningen att det sällan eller aldrig handlar om Andreas utan endast om alla dessa klassiska idiotfrågor inom sportjournalistiken. Eller vad sägs om ”Varför vann ni matchen?”, ”Är du i bra form?”, ”Hur känns det?” och ”Varför gjorde du inga mål i dag?”. Svar som ”Vi gjorde fler mål än motståndarlaget”, ”Ja, ganska”, ”Bra” och ”Jag vet inte” känns varken särskilt upplysande eller kittlande. Kanske säger avsaknaden av intressant material också en hel del om Andreas, nämligen att han inte gärna delar med sig av sig själv, att han helt enkelt vill värna sin integritet.

I brist på tillräckligt med källmaterial får jag söka mina svar på annat håll. Jag har därför innan mötet med Andreas kontaktat och talat med personer som kunnat ge en personlig inblick i liv i såväl då- som nutid. I detta porträtt av Andreas Andersson kommer ni därför inte bara att få träffa honom utan även pappa Claes, mamma Åsa, ungdomstränaren Sven-Erik Roslund samt livskamraten Lina Gustavsson.

Berättelsen börjar med Claes, Åsas och Sven-Erik Roslunds berättelser om Andreas.

Brandbergen tidigt 1970-tal till slutet av 1970-talet

De stora lägenhetskomplexen i Brandbergen var helt nybyggda när Claes och Åsa flyttade ihop för första gången i Åsas lägenhet där. Det var tidigt 1970-tal och anledningen till att det nyförälskade paret lämnat trygga Hova i Västergötland var Åsas studier. Hon hade sökt sig till Stockholm och Brandbergen för att studera. Claes fick så småningom jobb i Stockholm och flyttade efter och vips så var de sambor (även om det juridiska begreppet sambo ännu inte fanns vid denna tidpunkt). Att Claes och Åsa verkligen var sambor enligt dagens juridiska krav dokumenterades dock så småningom för omvärlden en vårdag på Nacka sjukhus 1974. Det var den 10 april när paret fick en son, som kom att få namnet Andreas (Andreas – grekiskt namn som betyder människa eller man, en svensk form av Andreas blev förnamnet Anders).

Claes och Åsa är inte livskamrater längre men bådas berättelser, oberoende av varandra, vittnar om samma karakteristiska drag hos Andreas som ung parvel. Ett par av Andreas kännetecken var att han var bestämd och tidig i sin utveckling.

Åsa:
- Andreas var tidig i det mesta. Han vände sig på skötbordet redan när han var fyra veckor gammal. Claes skulle byta blöja och samtidigt hämta torra kläder åt Andreas. Claes var bara borta från skötbordet i några sekunder. När han kom tillbaka så hängde Andreas ner från skötbordets kant med benen dinglande mot golvet. Andreas höll uppe sin egen tyngd genom att endast hänga på sina underarmar. Han tittade fram över kanten på sin liggvagn när han var tre månader, fick tänder när han var fyra månader, reste sig mot bord när han var fem och en halv månad och gick i princip obehindrat när han var nio månader gammal.

Andreas var stor för sin ålder under de första åren. Han var nyfiken och inte rädd att pröva på nya saker, hade lätt för att lära sig – ja, Andreas var kort sagt tidig med allt. Han stod på skridskor för första gången vid två och ett halvt års ålder och klarade alltid av det han företog sig. Han var envis, målmedveten, energisk och hade en oerhörd tävlingsinstinkt.

Claes:
- Andreas hade alltid en väldigt bestämd uppfattning om saker och ting och det skulle alltid tävlas. Tävlingarna kunde röra allt mellan himmel och jord. Till exempel skulle jag ta tid när Andreas sprang upp- och nedför trapporna. Slog han inte nytt rekord varje gång så blev han oerhört förbannad. Tävlingsinstinkten fanns alltid där, även om det bara var fråga om kortspel eller Fia med knuff. Andreas hatade att förlora men ville inte gråta som andra kunde göra. Han tyckte att det var löjligt att gråta.

Tiden i Hova

Det blev inte många år i Stockholm med omnejd för Claes, Åsa och Andreas. Åsa hade gärna bott kvar men Claes längtan tillbaka till Hova och fotbollen (spelade i Hova IF) blev det som till slut blev avgörande för en återflytt till de västgötska skogarna. Kanske ska vi i AIK vara glada för Claes och Åsa flyttade tillbaka till Västergötland, eftersom det var i Hova IF som Andreas la grunden till något som skulle komma att bli en lysande fotbollskarriär.

Även om det var fotbollen som kom att ta den mesta av Andreas tid i anspråk så hade han fler idrottsliga strängar på sin lyra än bara umgänget med läderkulan. Åsa vittnar om att Andreas var duktig i bordtennis även om han bara spelade under en kortare period. Claes berättar om utförsåkning i Sunne och att Andreas bland annat spelade såväl innebandy som bandy. Andreas ska ha haft en god klubbteknik men var aldrig någon riktig skridskovirtuos. Han ska även ha varit en duktig terränglöpare och vann som tolvåring en stor terränglöpning på Öland för sin åldersgrupp. Andreas spelade som ung även mycket tennis med Claes och morfar Olle. När han var tio respektive elva år ung hade de många hårda duster på tennisplanen.

Claes:
- Det var ofta hårda fighter och Andreas hade som vanligt den där oerhörda vinnarskallen och hatade att förlora. Ibland ville jag inte vinna bara för att Andreas skulle slippa känna besvikelsen av en förlust. Jag kunde dock inte missa med flit för det genomskådade Andreas direkt och blev i så fall helt tokig. Han ville inte få något till skänks utan han ville vinna ärligt och av egen kraft.

Beträffande själva fotbollen så verkar den finnas i familjeblodet. Åsa har spelat fotboll själv samt representerat Hovas damlag både som tränare och lagledare. Claes har även han en nära relation till fotbollen i Hova och har bland annat varit biträdande A-lagstränare.

Beträffande Andreas så märktes det tidigt att han var en stor bolltalang. Redan som femåring fick han spela organiserat med pojkarna i P8 på elvamannaplan, något som låter helt osannolikt när vi talar om det. Som sexåring blev det dock traditionell sjumannafotboll och Andreas var redan då riktigt duktig. Som åttaåring spelade Andreas för första gången med jämnåriga pojkar och Hova hade ett mycket bra lag som bland annat vann en stor cupturnering i Skara (nej, turneringen styrs inte av Bert Karlsson). En initierad och erfaren fotbollsåskådare ska ha varit helt betagen av det Andreas presterade på fotbollsplanen och sagt att det var den bästa åttaåringen han någonsin sett spela fotboll. En av de som fotbollsmässigt stod Andreas närmast under ungdomsåren i Hova var ungdomstränaren Sven-Erik Roslund.

Sven-Erik:
- Andreas var mycket teknisk och snabb redan som ung. Han har alltid varit bra i det individuella spelet samtidigt som han var en bra lagspelare. Dessutom var Andreas en träningsnarkoman. Han nöjde sig inte med de schemalagda träningarna vid 10-12-års ålder utan gnuggade alltid extra vilket också gav resultat. I tonåren kom många ikapp Andreas och han fick det tuffare. Han var då ganska liten i växten och fick ta en hel del stryk.

Att Andreas upplevde sina första motgångar i fotbollslivet i tonåren finns det fler vittnesmål om.

Åsa:
- Andreas fick en svacka i puberteten och hade det nog jobbigt med att växa ikapp med sig själv. Han avstod dock från det traditionella festandet i tonåren och var disciplinerad. Andreas har alltid haft en oerhörd karaktär som han kanske har fått från sin morfar.

Claes:
- I tonåren fick Andreas det mer svårt. Han föll då på sin fysik. Bland annat blev han utslagen i den sista gallringen inför det årliga elitpojklägret i Halmstad. Andreas hade en kortare tid funderingar på att lägga av. Jag försökte avdramatisera det hela och sa till honom att han skulle träna lite mindre för en tid och se om lusten kom tillbaka igen.

Vad det nu än var som gjorde att Andreas inte slutade med fotbollen, utan körde vidare, så är vi många svartgula fotbollsentusiaster som idag är tacksamma för det. Så småningom pekade karriären spikrakt uppåt igen och det var dags för Hovas A-lag.

Åsa:
- Jag var rädd att det gick för fort för Andreas och att spelet med A-laget kom för tidigt. Alla pratade om hur duktig han var och att det skulle komma att gå bra. Jag var rädd för att han skulle misslyckas, att de inte skulle ta hand om honom ordentligt och att han skulle luras.

Claes:
- Andreas började som yttermittfältare men efter en tid förordade jag att Andreas skulle flyttas upp som forward. Jag och Lasse (lagledaren) tog ett snack med Benny (tränaren) och vi lyckades till slut få med Benny på vår sida. Som forward var Andreas fruktad. Han och forwardskollegan Mattias Olsson (hamnade så småningom i Motala) spelade endast en kort tid ihop men de var ett radarpar och Hovas kanske främsta anfallsduo någonsin (Hovas Dynamic Duo – undertecknads anmärkning).

Det var över huvud taget flera Hovasöner som i denna tidsperiod sökte sig vidare i fotbollskarriären till högre fotbollsdivisioner.

Sven-Erik:
- Förutom Andreas som först gick till Tidaholm innan han hamnade i Degerfors och sedermera IFK Göteborg, så har vi Mattias Olsson som gick till Motala, Torbjörn Pettersson som en tid spelade för Nacka och min son Håkan Roslund som kom att spela för Falu BS.

I del två imorgon:

Hör Claes, Åsa och Sven-Erik berätta lite om Andreas fotbollsliv efter tiden i Hova IF och Andreas sambo och livskamrat, Lina Gustavsson, berätta lite om hur det är att leva ihop med en man som är beroende av Text-TV.

Text: Johan Gefvert
Foto: Bildbyrån
[030604]