Startsida Fotboll Mer läsvärt Krönika

Kom igen Gnaget, kom igen Gnaget!

Är man rejält negativ som människa kan man dagarna efter sommarsolståndet konstatera att vi går mot mörkare tider. Vilket livsnjutaren som alltjämt har syrendoften kvar i näsan rättmätigt avfärdar som trams. På samma sätt vill man inte att två raka förluster ska härska i sinnet, eftersom glädjestunderna hittills i år är i klar majoritet för en vars hjärta klappar för AIK fotboll.

Ett midsommarregnigt Ryavallen kablas ut. Jag och brorsan konsumerar digital-utbudet hemifrån, våra kontrollanter i Borås blev kompisen R med sonen L, som gjorde en avstickare från bilrutten Stockholm-Oslo. Den omvägen var förtjänt av ett bättre öde.

Jag fick ett styng av oro redan när tidningarna tidigare på dagen påminde om det faktum att AIK har en flerårig segersvit i bortamatcherna mot Elfsborg. Sådana sviter är naturligtvis till för att brytas.

Att möta dessa västgötar har ofta känts som att möta Knattarnas alla energiska kusiner på något sätt. Rimligen borde ett hyfsat ordinarie AIK kunna mönstra en rejäl tyngd för det våta underlaget. Just av det skälet förvånades jag delvis av Mr Moneys val av uppställning. Generellt tycker jag mittfältet var det önskade, men just denna match kändes mer som en Svante Samuelsson-kamp än en Kalle Corneliusson-lek. Åtminstone i förhållande till de närmast föregående.

Hasse Berggren, deras nummer 13, blev en otursgubbe för Gnaget denna afton. Drömträff på motlägg, och sedan stolpe-in från mittcirkeln. Bara att buga och bocka. Dessa moment var naturligtvis produkter av skicklighet och mycket tur, men sammantaget var resultatet inte orättvist. Främst för att AIK, första kvarten borträknad, presterade sitt sämsta spel i årets Allsvenska. Kampviljan tycktes saknas och det var glest mellan passningskombinationerna.

Viljan att förbättra fanns efter en paus, som rimligen innefattade en uppsjö av 200 decibel starka, engelska svordomar i gnagarnas omklädningsrum. Men när Krister Nordin fick sitt andra gula kort - inträdet i närkamperna var det som mest stod att känna igen av Krille ikväll - var det över. Resten blev en transportsträcka, med ett Elfsborg i bildlig medvind spelandes på resultat.

På nytt 0-2 i mål, och med fem varningar ackumulerade till vårt manskap. Även Mats Rubarth missar nästa match, och det kunde lika gärna varit han som fått kliva av planen under spelets gång. Nej, detta var ingen kväll som går till Gnagets mer minnesvärda historia, man får tacka för att övriga resultat gick åt rätt håll, vilket ger fortsatt grepp om tredjeplatsen, och lagen före inom räckhåll. Men utbrytarna i Stockholms-trion bör nog känna flåset i nacken av farliga konkurrenter i den jagande klungan.

Ljuspunkter då? Ja, Håkan Svensson kunde i alla fall inte lastas för målen, egentligen inte försvaret över huvudtaget, även om det släpptes igenom annat till onödiga farligheter. Stefan Ishizaki blev klart mer synlig efter paus - tvärtemot vad de flesta tycks anse, så även undertecknad, verkar han få mer ut av sitt kunnande från kanten. Åtminstone just nu, och åtminstone då mittfältskriget tenderar att gå mot vattenplaning eller gyttjebad.

Att Gary Sundgren tar ner bollen på egen mållinje och långsamt avancerar framåt, i stället för att panikrensa, tyder också på att han är tillbaka i samma omisskännliga stil. Mest på gott, stundom på ont. Och Benjamin Kibebes klack-nedtagning av långboll i slutminuterna var matchens näst mest glassiga prestation, tyvärr överskuggad av jättelobben från deras nummer 13...

Vet ej hur mycket kompis R och dennes son offrade av röstresurser i minut 85, men ni som stod där i vätan och fortsatte mana på AIK vid den tidpunkten har min fulla respekt. Det värmde genom TV-rutan. Just när jag i efterdyningarna av matchen funderar över detta ringer R från bilen (det blev ju inget förbud mot att köra med mobbe!) och förmedlar att han mött Leo och Rogge på arenan - två legendarer till sångrams-ledare från 80-talet, när man själv frekventerade norra stå.

Vissa svartgula ränder går aldrig ur. Vissa står upp tills den sista jävla stjärnan släcks!

Nu kan det bara bli bättre. Och ljusare igen!

Kom igen Gnaget, kom igen Gnaget! Kom igen Gnaget, kom igen Gnaget! Kom igen Gnaget, kom igen Gnaget! Kom igen Gnaget, kom igen Gnaget! Kom igen Gnaget, kom igen Gnaget!

Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[030624]