Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2003

Stefan Ishizaki vid lagens möte hösten 2002.

Blåvitt-supportrar inför IFK Göteborg-AIK

Efter ett par, lite knackiga, allsvenska omgångar för vårt AIK är det nu upp till bevis: skall vi hänga på i toppen är det dags att ta poäng på måndagskvällen, helst tre. Dessvärre heter motståndet IFK Göteborg, en motståndare där så mycket mer än poäng står på spel när det är dags för avspark. ”Dessvärre” mest dock för att det är ett IFK på uppgång vi stöter på, ett IFK med självförtroende, med en gammal AIK:are på målhumör och med en ”ny” tränare som verkar sprida oroväckande mängder med harmoni, gemyt och inspiration runt sin omgivning.

I del två för vi två andra förstklassiga analyser av två av Sveriges främsta IFK-kännare, journalisterna Ulf Jörnvik (frilansjournalist och skribent på magasinet Fotbollsextra) samt Mattias Balkander, mycket uppskattad fotbollsskribent på Göteborgsposten. Men först ut är supportrarna:

Efter en aning knackiga april och maj verkar det som om IFK har lyft: 7 poäng av 12 möjliga och 7-3 i målskillnad under juni månad. Vill man kan man ju ta avstamp redan i det som åtminstone jag ser som vändningen, nämligen mot Bajen den 19:e maj och sedan givetvis det fantastiska derbyt mot ÖIS. Då får man 11 poäng av 18 och imponerande 13-6 i gjorda och insläppta. Hur känns det för dig, har det vänt nu och vad kan det bero på i så fall?
AT - Det känns nu som säkerheten i laget börjar sätta sig. Man har jobbat efter en ny målsättning och spelat på ett annat sätt än vad spelarna är vana vid. När spelet stämmer är laget väldigt svårt att möta. Tyvärr har man ännu inte kommit så långt att det sitter i ryggmärgen därför blandas mycket bra med mindre bra matcher. Men hela tiden närmar man sig det spel man strävar efter.
SS - Det är svårt att inte låta alltför negativ och pessimistisk när jag säger att det nog inte alls har ”vänt” för oss. Självförtroendet är fortfarande darrigt hos flera unga spelare och Bosse Johansson har mycket jobb kvar innan vi kan kalla Blåvitt för ett lag att räkna med i toppen. Spelet har utvecklats och truppen är starkare och bättre än ifjol, likaså ekonomin faktiskt. Hösten kan bli rolig, men att tro att vi kan utmana de bästa lagen är att lura sig själv.

Inför denna säsong kom den sympatiske Bosse Johansson till klubben och ersatte den tämligen omstridde Stefan Lundin. Vad tror du Bosses ankomst har betytt för IFK?
AT - Bosse har gett spelarna en trygghet. Man får chansa mer, han ger mycket positiv kritik och spelarna har fått en högre självkänsla. Redan första träningarna märktes det att alla trivdes mer i laget. Bosse förespråkar även en roligare fotboll som uppskattas mer av publik, spelare och media.
SS - Bosse har haft en väldigt stor betydelse för både spelare, ledare, publik och sponsorer. Bosse är en man som man lyssnar på, som man tror och litar på. Han är enkel och familjär men samtidigt tuff och inger respekt. Den största fördelen Bosse har jämfört med Stefan Lundin, enligt min mening, är hur han hanterar media och kritiska röster. Bosse har alltid nära till skratt och behöver inte försvara sig på samma sätt som Lundin fick göra vid en förlust.

Tittar man på laget och hur det har uppträtt under första delen av säsongen kan man av poängbedömning i diverse medier konstatera att tre spelare har utmärkt sig extra positivt, nämligen Mikael Antonsson, Martin Ericsson och Jonas Henriksson. Är detta också ditt intryck och vad är det i så fall som de lyckats med så här långt?
AT - Alla dessa tre är unga människor som nu börjat få ett ordentligt genombrott. Antonsson har blommat ut med uppgiften när han fått spela mer. Martin Ericsson har funnits med i laget en tid och hade en mellan period ifjol. Nu när han får utrymme för sitt spel med Mild som slitvargen bredvid kan han glänsa men härliga passningar och egna initiativ och framryckningar. Jonas har jag länge vetat att han kan. Hans vilja och löpstarkhet är enorm. Han är en person som alltid ger 100% springer tills han stupar, en person som inget lag hade tackat nej till. Vi kan bara vara glada att han var uppvuxen med ett IFK hjärta.
SS - Antonsson har fått sitt stora genombrott i år och bara skador kan stoppa honom från att gå riktigt långt. Martin Ericsson visar riktigt spelglädje för första gången i Blåvitt och springer inte och gömmer sig som han gjort tidigare. Henriksson har utvecklat sin teknik, vilket var nödvändigt, och kan nu med både tur och skicklighet ta sig förbi sin försvarare. Dessa tre är, förutom den alltmer skadade Håkan Mild, de viktigaste spelarna i Blåvitt just nu.

Det är svårt att bortse från den gigantiske Mamadou Diallo. Själv skall jag villigt erkänna att jag inte är så vidare avundsjuk på AIK:s backlinje som på måndag får det tvivelaktiga nöjet att fightas med denne kille. Förutsatt att han tar plats förstås. Hur skulle du beskriva honom och det han tillför laget?
AT - Han har tyngden det visste vi direkt när han presenterade sig. Men nu har han även kommit in i laget mera och fått träna upp sig och visar helt nya sidor. Big Mama är inte bara den stora tunga forwarden utan även teknisk spelare som kan lägga in bra bollar till sin anfallspartner. Att han dessutom är en stor profil vid sidan av planen har ju gjort att exponeringen av IFK har ökat något enormt, det finns alltid något att säga om denna spelare.
SS - Diallo imponerar mer och mer för varje match. Han är speciell och sticker ut, ingen tvekan om den saken. Men det behövs i ett Blåvitt som inför säsongen såg väldigt slätstruket ut. Diallo har höga krav både på sig själv och sina medspelare och det är han tillsammans med Erlingmark och Mild alldeles för ensamma om. Fler spelare borde säga ifrån när det man spelar under sin normala förmåga. Givetvis är Diallo också ett utmärkt affischnamn och mer eller mindre nödvändig som nyförvärv i den situation vi befann oss i inför den här säsongen.

Finns det någon ytterligare spelare du skulle vilja lyfta fram som visat gryende form, någon ungtupp som lovar mera eller något annat positivt med IFK:s trupp under vårsäsongen? För egen del har jag ju iofs bara sett en handfull blåvittmatcher under våren men två spelare som jag personligen gillar och som inte får så mycket utrymme medialt tycker jag är Kalle Svensson och Martin Crossa. Kalle var tex riktigt bra i derbyt tycker jag. Kommentar?
AT - Jag vill även framhålla en gammal räv här. Bengt Andersson i målet, han har vuxit i år också och visar en bra form. Att han alltid varit bra vet man men nu är frågan om han inte är bättre än någonsin. Kalle är ju även han ett ungt nyförvärv som fått chansen under Bosse Johansson och tagit den. Han har utvecklats till vad i framtiden kan vara en stöttepelare à la Erlingmark. Även om man troligen inte får behålla honom så länge innan han får chansen utomlands. Det känns som sagts tidigare här att Bosse lyckas plocka fram en extra dimension av varje spelare och att han även vågar ge dom unga nya chansen ökar ju självförtroendet hos dessa spelare.
SS - Kalle Svensson är en stor talang och kommer göra mycket nytta för Blåvitt framöver. Kalle spelar väldigt moget för sin ålder och gör sällan grova misstag. Han har det mesta som en modern spelare ska ha; fysik, teknik, spelförståelse och ett mycket tungt skott. Crossas självförtroende har tagit en rejäl törn då han inte lyckats näta än i Allsvenskan. Med Diallos närvaro och Långås plötsliga formtopp är synd men inte svårt att förstå varje Bosse väljer att peta Crossa just nu.

Jag måste säga att jag blev överraskad över de två värvningarna av de gamla AIK-bekantingarna Marino Rahmberg och Patrik Långås Andersson, två herrar som hade svårt att övertyga på åtminstone mig i den svartgula tröjan. Men på årets försäsong for Marino fram som en furie medan Långås var mer osynlig av olika skäl. Nu verkar det som om de bytt i det att Marino går skadad och Långås pytsar i var och varannan match. Hur ser du på de bägge herrarnas framfart och vad var din spontana tanke när de anslöt?
AT - Jag skall väl vara ärlig och säga att även från vårt håll var det med blandade känslor man mottog dessa spelare. Det var inte vad vi förväntat oss då vi led en stund i kris. Marino har inte riktigt fått bevisa något mot bra motstånd då han blev skadad nu och vi köpte in 2 nya forwards. Långås däremot har ju brutit fram som en måltjuv. Många har hackat på honom genom åren. Fortfarande förstår man väl egentligen inte vad han gör för ingen trodde nog att han skulle bli vår bästa målskytt under våren. Men även detta är ju bara en positiv överraskning för oss som vi njuter av. Han får gärna fortsätta utvecklas, få ökat självförtroende och varför inte göra 1-0 mot aik i 89:de minuten? Det har han ju gjort innan så.
SS - Framförallt Långås var jag riktigt sur över att man värvade tillbaka. Jag liksom många med mig ansåg det var ett kap att få sålt honom – och till AIK dessutom! När han sedan värvas tillbaka igen efter en än mer misslyckad säsongen är det inte märkligt att man höjer på ögonbrynen, ska det man göra. Lyckligtvis har Långås dock tagit sig själv i kragen och är för tillfället i sin kanske livs form. Bara att hoppas att det håller i sig. Marino var den av de två jag trodde mest på. Marino såg också väldigt bra ut på försäsongen, men har inte kunnat spela en enda match pga skada.

Ölme och Risp är tillbaka från proffsäventyr. Konkurrensen hårdnar förstås, vad tror du, går de in i startelvan direkt?
AT - Detta är en angenäm men svår fråga. Backlinjen har sett stabil ut undervåren även om ett par spelare gjort lite individuella misstag. Men både Risp och Ölme är erkänt duktiga spelare och någon av dom finns säkert med från start redan nu på måndag. Frågan är bara vem han väljer och hur han stuvar om laget då.
SS - När jag intervjuade Risp för ett par veckor sedan var han helt inställd på att gå rakt in i laget som mittback igen. Ölme har ju den fördelen att han kan spela på alla platser i backlinjen och kommer säkerligen matchas flitigt under hösten. En rimlig gissning är att Erlingmark och Risp återigen bildar mittbackspar och att Ölme och Antonsson tar vänster respektive högerbacksplatserna.

Ännu mer nyförvärvsnack: Jesper Blomqvist är på tapeten och det spekuleras i en mängd olika nya klubbadresser, vissa tror t.o.m. att han kan gå till Djurgården. Din syn på Blomqvistaffären?
AT - En skadefri Jesper Blomqvist är en artist och en enorm tillgång. Han är mer än välkommen tillbaka till oss och jag hoppas och tror att han skulle välja IFK om han kommer hem. Det är IFK som gav honom chansen att bli det han idag är även om han självklart troligen kunnat blomma ut i vilken annan svensk klubb som helst. Men det hade varit en stor besvikelse att få se honom gå till någon annan klubb än oss och sedan få se honom försöka finta bort Bengan likt han drog upp Sven Andersson i HIF på läktaren.
SS - Affektionsvärdet, om man kan säga så om en fotbollspelare, är ju enormt för de blåvita fansen vad gäller Jesper Blomqvist. Han mer eller mindre ensam påminner om den nu mer alldeles för avlägsna tiden i Champions League. Hur bra han egentligen är just nu verkar komma i andra hand. Ärligt talat så vet jag inte vad Jesper kan tillföra Blåvitt nu mer än att dra publik och skapa ett intresse. Nog så viktigt, för om han väljer en klubb i Stockholm skulle det vara som att få en stämpel på att vi är långt ifrån fotbollens huvudstad.

AIK så, laget verkar vara nere i en formsvacka och har inte gjort mål på tre allsvenska matcher och i den två senaste dessutom spelat riktigt dåligt. Vad är din syn på lagets insats i år och fortsatta möjligheter?
AT - AIK har inte rosat marknaden med sitt spel hittills, har sett ett par matcher men inte blivit övertygad. Dock är det ett lag som alltid är tungt att möta. Både fysiskt och psykiskt. Jag tror inte att man kommer vinna Allsvenskan i år heller men man kommer hålla sig bland topp 4. Det man behöver är att kunna hitta till farligare avslut och framförallt lyckas vinna matcher som sist mot ÖSK hemma då man för hela spelet.
SS - Jag såg betydligt fler matcher med AIK ifjol än i år. Dock såg jag dem senast mot Örebro och det är svårt att imponeras. Ändå är ni på helt rätt väg och kan ni bara fortsätta på den vägen Money börjat slå in kommer ni kunna utmana Djurgården inom ett år eller två. AIK i år saknar inte Lucic eller Åslund och gör klokt i att värva samma typ av spelare som man gjorde till i år då man hämtade hungriga Arash Talibinejad och Fredrik Björck. Den svåraste utmaning framöver lär nog vara att locka till sig de största talangerna i Stockholms-området istället…

Hur går dina tankar inför den stundande matchen på G:a? Vad för typ av match kommer vi att få se? Är detta en match som Blåvitt bör vinna sett ur den senaste tidens allsvenska utveckling eller blir det hårt och tufft som det brukar vara lagen emellan?
AT - Jag tror inte denna matchen kommer skilja sig mycket från tidigare möten lagen i mellan. Mycket kamp och hårda tag. Kanske inte match med vackert spel men mycket underhållande för alla engagerade i och kring lagen. Jag tror att om blåvitt får spelet att stämma blir dock segern bärgad med 2 bollar.
SS - Att det blir hårt och tufft är det ingen tvekan om, men om det blir så tufft som de senaste åren är jag inte lika säker på. Nordin, Mild och Sebastian Johansson som är de mest fysiska mittfältarna har ju alla dragits med skadebekymmer och deras medverkar är högst osäker. Kanske kan vi få se en mer öppen match med Martin Ericsson och Kalle Svensson på mittfältet som är betydligt mer spelskickliga än firma Mild/Johansson. Jag tror Blåvitt går in med ambitionen att vinna, AIK har den ambitionen likaså, men kommer att uppträda mer defensivt än senast och lär vara nöjda med ett oavgjort resultat.

Sista frågan så: vilken uppställning tror du Bosse J ställer på plan på måndag och är det i så fall den rätta enligt dig? Att tippa AIK:s dito avstår åtminstone jag gärna ifrån, ett mission impossible minst sagt…
AT - Jag tror inte Bosse ändrar så mycket på sin uppställning från senaste matchen men måste säga att det är väldigt ovisst ändå. Får väl chansa mig fram. Målvakt: Bengt Andersson
Backar: Ölme, Kalle Svensson, Erlingmark, Dennis Jonsson. Mittfält: Jonas Henriksson, Sebastian Johansson, Martin Ericsson, Jimmy Svensson. Anfall: Diallo och Patrik Andersson.
SS - Bosse är svårt vad gäller laguppställningar. Han avslöjar aldrig något, så det blir en ren chansning. Framförallt i tanke på hur skadeläget har sett ut den senaste tiden. Bengt A Dennis J Antosson Erling Hjalmar Jonas H Kalle S Martin E Jimmy Långås Diallo.

Text: Johan Florén
Foto: Bildbyrån
[030706]