Startsida Fotboll Mer läsvärt Krönika

AIK lider i hög temperatur

Värmen håller i sig i vår del av Sverige. Jag håller mig kvar på landstället ute i Roslagen för att städa efter en grillmiddag dagen före. Örgryte-AIK får därmed följas via radio. Jag rattar in rätt kanal, som matchens första kvart sänder barnradio, för att därefter följa med Sportradions klassiskt klämkäcka signatur-marsch. Nostalgi från förra årtusendet. Sändningen domineras av sim-VM, men klipper då och då över till Ullevi för rapportering.

Så förkunnas självklarheter ut i etern. Att AIK gör ett byte redan i första på grund av skada (Mats Rubarth), att Krister Nordin varnas, och tillsammans med Daniel Hoch och Fredrik Björck stängs av till nästa match låter lika naturligt och lika lite upphetsande som om reportern rabblat vindstyrkor utmed Upplandskusten.

Men jag har förträngt dessa livsfarliga måljinglar. Varje gång de körs känns det som om pulsen går över 200 SAMTIDIGT som hjärtat stannar. Jag håller diskborsten krampaktigt i handen och väntar tre evighetssekunder på domen. Tyvärr är ju de negativa beskeden i majoritet denna kväll. Faktiskt är samtliga jinglar till det sämre, AIK:s kvittering sker i direktsändning.

Ljuspunkterna är väl att Andreas Alm nosar upp målet igen, han behövs i gott slag när namnen Andersson lämnar tomrum. Av sändningen att döma verkar också Kalle Corneliusson finnas överallt på planen. När jag prickar av manskapet varefter de nämns, får jag det till att han bör ha återgått till en försvarsposition på Benjamin Kibebes bekostnad, om nu inte AIK gått ner på tre backar.

1-3 i baken. Alla talade tidigare om Gnaget som höstlag, och att därför vårsäsongen var oväntat positiv. Alla glömde vi att Allsvenskan även innefattar sommaren, och denna årstid har tyvärr blivit en rejäl missräkning hittills. Får någon obskyr teori i huvudet att eftersom svart färg absorberar värme (om det nu är det den gör), så kan de våra möjligen lida mer i höga temperaturer. Det slår mig genast att detta är en av mina sämre bortförklaringar hittills!

Guldförhoppningar läggs på is, för en vecka sedan var vi precis hack i häl, nu sju poäng efter. Med detta kan man konstatera att det kan vända fort, så varför inte även åt motsatt håll?

Det sargade läget och den pågående ”silly season” gör ju att spekulationer kring förstärkningar utökas, såväl i pressen som i ens egna tankar. Men Peter Kisfaludy lyser med sin frånvaro, vilket i sig inte behöver vara ett tecken på overksamhet. Säsongen är ju som sagt ”silly”. Men den första förändringen av truppen blir att Mattias Nylund tackar för sig och återgår till Sundsvall. Hans sammanlagda tio minuter kan ju knappast ha givit honom möjlighet att visa vad han går för. Delvis har skador (nähä!!!) satt P för detta. Tack ändå för besöket, Mattias!

Nu stundar ett derby mot Hammarby. Precis som för ett år sedan i början av augusti, fast då mot blårandigt, med en helt hopplös brandskattning av personal. Vi får väl se vad Råsundaspöket gör åt det, och vilken sida han är på nu för tiden.

Funderingar, bryderier när jag kör in mot Stockholm en sen, vacker sommarkväll. Med mig har jag gosedjuret Gnagis, som Rebecka - 2 ½ år - glömde på landet. Ett absolut måste då hon ska sova! Skönt att man på olika sätt finner trygghet och glädje med AIK. Jag kör i relativt mörker, och det känns som första gången hösten gör sig påmind, varslar om ankomst framöver. Eller rättare - den vår de svaga kallar höst.

Que Sera Sera…vi håller på AIK…

Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[030724]