|
Startsida
"Jag hade hellre suttit kvar på bänken om vi vunnit matchen!" Så sade Kalle Corneliusson efter matchen. Han kom in strax efter Hammarbys 2-0-mål, då Daniel Tjernstöm kände av sin skada. Kalle gjorde en bra insats, men han hatar att förlora. Presskonferensen inleddes med att en mycket nöjd Anders Lindroth berömde sina spelare för deras rörlighet och stora vilja. Han konstaterade att de spelat precis enligt ritningarna "med fart och störa och erövra bollen högt upp på plan". Naturligtvis konstaterade han också att det "var skönt att slippa Råsundaspöket". Richard Money var av naturliga skäl mindre nöjd. Eller snarare tämligen missbelåten. Först gratulerade han Linderoth till Hammarbys välförtjänta seger. Därefter konstaterade han att "vi behöver ett nytt lag med spelare som vill spela det spel vi kommit överens om". Han utvecklade det närmare och menade att vi, när vi sätts under press, glömmer vad vi lärt och tränat in, vi börjar spela individuellt när målsättningen hittills under säsongen varit att bygga upp ett lag med ett samlat spelmönster. AIK:s fans förtjänar ett lag som spelar bättre än vi gjorde i kväll. Han antydde också att det kan ta tid att få spelsystemet att fungera, men att spelarna måste hålla fast vid det. Han närmast ironiserade över den officiella statistiken som visar att AIK vann bollinnehavet 53-47%. Han menade att det måste bygga på antalet tillslag, det vill säga när vi slår fem passningar fram och tillbaka på mittfältet utan att skapa något eller erövra positioner så förgylls statistiken. Tränarna fick i princip inga frågor från den församlade pressen. Bland spelarna var det inte heller några muntra miner. Förutom det inledande citatet, menade Kalle Kula att vi hamnade i en situation, där var och en kände att man måste avgöra, man såg inte var de andra var, vem som var spelbar. Avslutningsvis sade han att vi måste börja vinna nu. Det får inte gå troll i det här. Håkan Svensson sa att "vi skulle spelat som de gjorde", men tyckte att vi kom av oss och glömde vad vi skulle göra. Han, med lång erfarenhet av allsvensk med- och motgång, konstaterade också att en sån här match måste man kunna lägga bakom sig, det blir inte bättre av att gräva ner sig i det redan förlorade. Per Karlsson tyckte det var en riktig bedömning att inte ta in honom som avbytare i kväll, "det var det offensiva spelet som måste förstärkas", men visst hade han gärna varit med på planen. Och fortsätter hans utveckling som hittills, lär han få göra det i åtskilliga år framöver. Martin Mutumba var rejält besviken. Även, lite orättvist, på sin egen insats. Han spelade de sista 35 minuterna, när matchen i praktiken var avgjord och fick inte särskilt många möjligheter att visa upp sin teknik och sina finter. Arash Talebinejad sade "de gjorde fler mål!" Han tyckte att vi började bra de första 20 minuterna med stor rörlighet och säkra passningar men vi måste hitta en metod så att vi alla spelar med samma tanke och målsättning, när det inte går vår väg glömmer vi vårt spel. Vi måste våga låta matchen gå och inte tappa vårt eget mönster och låta moståndaren bestämma. Det är som att vi ger upp för tidigt. Trots besvikelsen kändes stämningen inte uppgiven, mera ilsket revanschsugen. Flera av spelarna ville hellre se fram emot Halmstadsmatchen än gråta över Hammarby. Richard Money lär knappast minska deras revanschlusta! Text: Bappe Bjugren
|
Läs även
