Startsida Fotboll Mer läsvärt Karlberg med Mutumba och Thorstensson

Karlberg - mitt i veckan med Mutumba och Thorstensson

Träning med två matcher framför sig de närmaste fem dagarna. Stämningen i truppen är bra, spelarna är trötta men skämtar och verkar positiva. Skadeläget är svårbedömt- Pelle Nilsson verkar osäker, åtminstone till Fylkirmatchen, Tjerna känner fortfarande av sin skada och är också osäker till Fylkirmötet. Gary känner sig helt OK. Derek Boateng får inte spela mot islänningarna vare sig han kan eller ej. Martin Åslund menar själv att fysiskt är han klar att spela redan mot Fylkir. Han saknar dock matchvana sedan flera månader.

Flera U- och J-spelare är med i träningen. Efteråt pratar jag med några av dem för att stämma av läget. Kvicko (Kweko Turkson) tycker det är både stimulerande och lärorikt att träna med A-laget. Det blir en lite annorlunda situation, snabbare och hårdare spel. Mani Tourang är som vanligt glad och positiv. Han tycker också att det ger mycket att få träna med A-laget men det kräver också mer. Han är också nöjd med sin insats i 1-1-matchen mot Djurgården U. Dels för att de hade 7-8 spelare ur A-truppen, men också för att "vi var ändå det bäst spelande laget". Annars är han mest glad för att han tagits ut till J-landslaget inför dubbelmötet mot Lettland 19 och 21 augusti. Martin Mutumba sätter sig ner och pratar innan han skall iväg och bli fotograferad för omslagsbilden till J-landslagets matchprogram.

Ditt spel fungerade bra mot Djurgården igår, du deltog mycket mer i spelet än de senaste matcherna och försvann inte i perioder.
- Det känns som att jag vill visa att jag hör hemma i A-truppen, att jag platsar där. Annars var det svårt i Djurgårdsmatchen på grund av deras hårda och ganska fula spel. Vi spelade bra i hela laget och jag vågade göra lite speciella finter och dribblingar. Det lyckas inte alltid men det känns skönt när det går hem.

Hur känns det när de inte går hem?
-Igår var det lite annorlunda mot en normal U-match. Tempot var högre, det blir mer som i A-lagsmatcher, misstag man gör märks mer då och kostar mer. Sen var det mer publik än på de fleta U-lagsmatcher, det känns positivt, man hör när de gillar det man gör eller när de är missnöjda. Igår hörde jag när de ropade och jublade och också när de klagade på att jag missade passningen eller höll bollen för länge. Annars känner jag bara om jag tappar bollen att nu måste jag jobba och ta tillbaks den.

Du är ny i A-truppen, två nya spelare har just kommit, Andreas Alm går till Norrköping. Påverkar det dig?
-Det är bra att Kwame och Derek kom nästan samtidigt, det blir lättare om man känner någon innan och har nån att prata med till att börja med, Det blir många nya ansikten annars. Alm är en just och trevlig kille som alltid hjälper och stöder en. Men alla killarna är justa, man känner sig snabbt accepterad och inne i laget. Det är viktigt att man känner att de litar och tror på en. Det kommer inte att bli problem förde nya.

Det ser ibland ut som om du har ett ganska hett temperament?
-Jo, det har jag och jag vet att jag måste tänka på det. Det blir värre när man kommer in sent i en match och bara har lite tid på sig för att göra något, man vill visa vad man kan och man vill visa upp allt man kan. Sen känner man presssen. Jag blir jättelycklig när fansen jublar när jag kommer in men om jag missar en dragning och det blir farligt hemåt, så hör man hur några buar elller klagar. Negativa vibbar stör och det blir lätt så att självförtroendet minskar. Jag har ett citat jag alltid tänker på före matcherna "Att försöka är ett måste". Så tänker jag, så är det för mig.

Uppflyttad till A-truppen och nu en J-landslagsplats. Är det bonus för dig?
-Jag sa inför den här säsongen att jag skall göra 9 mål och 9 assist. OK, det var också för att 9 är mitt turnummer. Jag ställer stora krav på mig själv och jag tycker jag förtjänar det förtroende jag får. Och jag älskar peppningen från åskådarna när jag kommer in eller lyckas med mitt spel.

När vill du helst komma in och var vill du spela?
-Det är roligast att komma in när det är jämnt och står och väger, när man känner att jag har chansen att vara med och vända detta, kanske avgöra. Det är klart jag drömmer om att komma in, göra två mål och avgöra. Det är inte lätt. Jag vet det. Tidigare såg jag mig som yttermittfältare, kantspringare, men nu tycker jag att jag är lika mycket forward eller offensiv mittfältare.

Tack och lycka till i landslaget.

Mikael Thorstensson har under tiden ätit och kommer för ett samtal. Janne Stahre har berättat lite om Thorstens bakgrund så öppningen är given.

Berätta om din bakgrund och hur du hamnade i AIK.
-Jag kom till årets säsong. Tidigare hade jag bara spelat i division 5 och inte särskilt mycket. Jag hade inga drömmar om att bli fotbollsspelare som yngre. När jag började gymnasiet fick jag kontakt med Janne Stahre så jag körde individuell träning med honom ett par gånger i veckan och tränade med klaget en gång i veckan. Janne tyckte jag skulle pröva spel i AIK och det har gått över förväntan.

Du har utvecklats väldigt mycket hittills i år. Vad tycker du själv saknas?
-Det är mycket jag behöver lära. Främst kanske det taktiska tänkandet. Jag är ännu inte säker på "vart jag skall ta vägen", när jag skall stöta framåt eller när jag skall täcka, gå bakåt. Inför Hammarbymatchen sa Janne till mig att välja ut en spelare och titta på honom hela matchen, se hur han hanterade olika situationer. Jag tog Andreas Alom, såg hur han jobbade, vad han valde att göra med och utan boll. Det lärde mig mycket. Jag behöver få lite mer styrka också, lägga till några kraftkilon. Under sommaren har jag varit med rätt mycket i A-lagsträningen, Där har jag också lärt mig mycket. Jag vill bli bättre. Att få träna med A-laget och så att bli uttagen till Juniorlandslaget ger förstås mersmak.

Du gjorde ett av årets hittills snyggaste mål mot DIF U (en nick efter Fredrik Ingels hörna). Kommentar?
-Nja, det kändes lite osäkert före matchen, Jag hade inte spelat någon match sedan midsommar. Det gick bra tyckte jag, samspelet med Ingel funkade fint och jag kom fram hyfsat på kanten och visst var det skönt att få sätta nicken. Ingel hade lagt ett par bra hörnor tidigare som jag inte nådde, så jag tänkte "lite lägre den här gången så..." och så blev det.

Du måste ha bra kondition, Du springer mycket och långt under en match.
-Jo, jag tycker om att springa, men det är också det där med de taktiska bristerna. Ibland springer jag mer än jag behöver, när jag inte är säker på vad jag skall göra! Fast mot Djurgården tyckte jag att jag saknade matchtempo.

Du verkar nöjd med säsongen så här långt?
-Det måste jag ju vara och nu vill jag också se hur bra jag kan bli. Och jag måste tacka Janne Stahre, hade inte han ställt upp för mig och trott på mig, hade jag inte kommit hit.

Och sen? Allsvenskan? Proffs?
Jag har aldrig tänkt så, före i år. Men allsvenskan med AIK lockar förstås. Proffs? Jag kan tänka på det nån gång nu. Men inte för tidigt. Jag lär mig fortfarande något i varje match och ju säkrare man känner sig desto mer törs man. Först av allt vill jag också göra min utbildning klar. Sen får man se vad som händer.

Hur är det att plötsligt träna med ett gäng allsvenska spelare?
-Det är jåttekul, dels för att jag lär mig mycket och att tempot är högre. Men också för att det är ett väldigt just gäng, det är lätt att komma in i det, man blir snabbt accepterad. De delar med sig och jag får både stöd och hjälp. Generöst - inget daltande.

Tack och lycka till i nästa vecka.

Text: Bappe Bjugren
Foto: Bildbyrån
[030813]