Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2003

Karlberg mitt i veckan

Anfallsträning inför Helsingborgs-matchen. Alla aktuella, icke skadade, spelare deltar. Ja, inte de tre juniorer som i gpr kväll spelade landskamp i Skelleftetrakten, förstås. Spelare som saknas i övrigt är Pelle Nilsson och Krille Nordin, som troligtvis inte heller kan delta mot Helsingborgs IF. Arash Talebinejad vilar också.

Ett långt pass med anfallsövning. Tio man mot sex plus en målvakt. Målet är snabba anfallsvågor med rörelse, det var snabba passningar och inlägg som gällde. Richard Money är hela tiden aktiv och engagerad. Han berömmer och kritiserar och stoppar upp spelet för mera ingående kommentarer och instruktioner. Tempot är bra medans inlägg och avslut är av mer blandad kvalité. Rubarth har till exempel ingen tur med avsluten, medan Hoch bland annat gör ett snyggt volleymål. Ishi springer bra, oftast på kanten och har bra kontroll på både skott och passningar.

Några spelare stannar för en ren skottövning, först på rullande boll, sen på volley. Martin Åslund får snyggaste och renaste volleyträffen. Kweku Turkson har högsta träffprocenten på mål och placerar dem dessutom bra, Derek Boateng har flest stolpträffar i hård konkurens med Stefan Ishizaki.

Svante Samuelsson är först klar efter träningen och hejar vänligt, glad och positiv som alltid. Arash kommer härnäst och slår sig ner. Strax efter kommer Håkan Svensson, som glatt börjar småretas med Arash, uppenbarligen i positivt syfte.

Arash berättar att "knäet är som vanligt", det vill säga inte bra ännu, men med smärtstillande sprutor går det. Problemet med smärtstillande medel är att man inte känner nya smärtor på samma sätt. Han åkte på en sträckning i matchen mot Fylkir och det kändes inte så farligt då. men efteråt insåg han att det var värre än han trott. Han får behandling, men det är osäkert om han är spelklar till på söndag.

Han berättar också att det inte är de fysiska smärtorna och problemen som är det värsta problemet utan det är värst psykiskt. Han hade så gärna velat vara hel den första säsongen i sin nya klubb och få visa vad han faktiskt kan uträtta på en fotbollsplan. Det är en frustrerande känsla. Han drar en parallell till Patrik Andersson (mittbacken) och hans långa skadefrånvaro, men inser också att han själv har en något bättre situation genom sin lägre ålder. Arash har stora möjligheter att komma igen och har många år framför sig. Han ser fram emot nästa säsong och att få vara frisk och med från början.

Vi pratar sen om årets säsong, den utmärkta inledningen och den jobbiga fortsättningen. Han tycker att det är en god stämning och anda i truppen. Naturligtvis påverkas självförtroendet av att man tappar onödiga poäng och matcher, men grundläget är tryggt och positivt. Det har däremot blivit så att för få spelare går direkt på mål och det måste vi ändra på.

Richard Money kommer och slår sig ner mot slutet av samtalet, så när Arash sen går, börjar vi prata om U- och J-lagen, vars matcher Richard tämligen regelbundet besöker.

Han är glad över att det finns så många talangfulla och bra ungdomar i AIK. Han betonar att det är livsviktigt för en klubb med elitambitioner att ha en fungerande ungdomsverksamhet, det går inte att bara köpa och köpa utan att tappa något av själen och grundkänslan i själva klubben. Sen måste man se vilka luckor klubben inte själv kan fylla och hitta komplement som passar, både på och utanför planen.

Vi lämnar ämnet och går vidare till A-laget och det försvunna poängstimmet.

Vi vill hitta tillbaka till vårens spel och effektivitet och det lite naggade självförtroendet. Han förstod, och har varnat för, att den här säsongen kunde bli svår. Då var det för att det var en ny tränare med nya spelidéer, några nya spelare och en trupp som totalt sett måste lära känna varandra och tillsammans hitta sin egen, delvis nya väg. Försäsongen, menar Richard, är oerhört viktig för ett topplag i fotboll. Det är då grunderna skall läggas, det är då man lär känna och lita på varandra, så att man sen under seriespelet bara behöver justera eller slipa på detaljerna i det som är ett fungerande spelsystem. Vår försäsong bestod av de spelare, inklusive juniorer, som då var friska nog att delta. Ofta var det olika spelare från gång till gång. Fysiskt kan man ta igen den kraft man tappar genom en splittrad eller spolierad försäsong, men mentalt och samförståndsmässigt blir det svårare. Jag tror på våra spelare, de behöver återfå självförtroendet och den där säkerheten, som ligger i att man vet och litar på vad ens medspelare skall göra i en given situation. Skador och avstängningar får man, nej måste man, räkna med, men har försäsongen fungerat, så att tryggheten ligger i lagets spel, inte i de individer som spelar i varje enskild match, då klarar man det. För oss har det inte funkat, både säsongen och försäsongen har ryckts sönder.

Viljan finns hos spelarna, spelkänslan också, men osäkerhetsfaktorn stör dem och hämmar modet.

Jag har sett de senaste matcherna på video ett par gånger efteråt. Spelet är inte dåligt, det är i de avgörande, de svåra, momenten som det brister. Då kommer tvekan och osäkerheten fram. Andreas skada var värre för oss än vad många, och även vi själva, trodde. Vi saknar den spelartypen, en spelare som ensam kan dra isär ett försvar och skapa både luckor och osäkerhet hos motståndaren.

Vi har fått två nya spelare, som kommer att bli riktigt bra, men de är egentligen inte färdigtränade för en högsäsong. Derek (Boateng) har fått en skada nu, som gör att det är tveksamt om han är fysiskt redo för spel. Men han vill så oerhört mycket, att honom får man nästan hindra, så han får chans att bli frisk och stark igen. Han är egentligen mer en framtidsinvestering än en akutlösning.

Jag frågar om Helsingborgsmatchen och då menar Richard att HIF kan inte gärna spela som Fylkir eller Öster, med ett kompakt och numerärt stort försvar. De måste försöka vinna på hemmaplan och det gynnar oss. Vi bör få mera utrymme och därigenom också mer tid för genomtänkta offensiva lösningar. Vi skall börja uppmarschen. Vi vill vinna, vi vill alla vinna. Fast visst är det tungt att både Krister Nordin och Pelle Nilsson riskerar att inte kunna spela. De är en viktig del av vårt hjärta.

När Richard reser sig och går har Hochen just gjort 1-0 på Martin Åslund. Visserligen bara i ett fotbollsspel, men han får gärna göra om det på riktigt på söndag. Martin bör ju inte kvittera då, men får gärna göra 2-0 i stället.

Text: Bappe Bjugren
Foto: Bildbyrån
[030822]