Startsida Fotboll Mer läsvärt Krönika

Sveriges Argentina

Jag minns en VM-kvalmatch för kanske tio år sedan, mellan Argentina och Colombia. Argentina förde hela matchen, skapade chanser och dånade på. Colombia vann med 5-0. Sådan kan också vara fotbollens natur, och när man genomlever det då resultaten går önskad väg, är det bara till glädje.

Att förlora med 5-1 mot Helsingborgs IF är en rejäl motgång. Men jag undrar om man någonsin sett ett AIK spela så pass bra, och ändå åka på en smäll av det här slaget. Har någonsin något allsvenskt lag gjort det? Men i år är kanske AIK ”Sveriges Argentina”.

Det som, i motgångens stund, känns mest imponerande är att Gnaget orkar hålla modet och spelet uppe så gått som hela matchen, efter att ha åkt på en tidig utvisning.

Mats Rubarth fick en fullt rimlig varning då han spelade vårdslöst i första halvlekens mitt. När han en stund senare slänger sig in i duell med Helsingborgs målvakt, dock tydligt med bägge benen bortvikta för att undvika farligt spel, så tar den VM-meriterade domaren upp rött kort. Har inte sett det själv, men fått höra att en dubbelt så ful insats av tvillingklubbens påläggskalv inte ens gav gult kort dagen före. Bollen är ju alltid rund, men någon jäkel måste det vara som flyttar dess tyngdpunkt från mitten i ett kör.

Första halvlek visar AIK upp sitt kanske bästa spel på bortaplan för året. Men är det stolpe ut, så är det, vilket visades både bildligt och bokstavligt. Det är ändå en fascinerande kraftfull uppryckning jämfört med spelplågan mot Öster senast. Men om nu AIK kan skärpa till sig så rejält, kan inte Fru Fortuna göra detsamma?

Jo, hon tycks ha coachat sig själv i halvtid, och sänder en änglatanke in på planen i början av andra, då Benjamin Kibebes rumpa tycks vara guldklädd räddare i nöden. Richard Money i skjorta och slips står också och ryter svordomsosande order till laget i allmänhet, Jimmy Tamandi i synnerhet. Det verkade kunna gå att hämta upp tvåmålsunderläget från halvtid.

Men snart är målsumperiet i gång igen. Varken domaren eller Fru Fortuna kan hållas ansvarig för varje sådan misslyckad spark. Men ibland är marginaler så oerhört framträdande. Okoncentration i försvaret kombinerat med slumpstudsar fäller avgöranden i nästan alla baklängesmål. (HIF:s tredje var dock mycket snyggt.) Olympias målburar lär ha lösa flisor lite här och var som Stefan Ishizaki skulle kunna signera. Han om någon var värd ett bättre öde, minns att han var lika framstående i hemmamatchen i juni. Och Tamandi lär ha svårt att sova efter sitt jätteläge framför tom bur.

Jimmy blev senare utbytt mot Kalle Corneliusson, dock bör det inte tas som inteckning för att den förstnämnde misslyckades i stor utsträckning. Försvaret i sin helhet visade brister, men ingen syndade mer än den andre. Per Nilsson saknades idag.

Ett helghananskt byte kom också mot slutet då Derek Boateng, med fotproblem, ersattes av Kwame Quansah. Varför denne inte var med från början, eller kom in tidigare åtminstone, är för mig underligt. Just nu saknas den naturlige målskytten, inte minst eftersom ett av alternativen, Samuel Ayorinde, frånvarade på grund av landslagsuppdrag med Nigeria. Imponerande att han får den sortens förtroende förresten, med tanke på att han haft svårt att få speltid i AIK.

Sista bytet innebar Daniel Hoch ut (bra i första, kroknade i andra) och Martin Mutumba in. Han fick visa upp sig mest i det halvtidsinslag som betalkanalen sände, där hans bolltrix med smågrabbar på hemområdets gård imponerade. Han verkar också ha en seriös inställning till sin framtida karriär, och kommer garanterat kunna bli en väldig tillgång kommande säsonger.

För denna säsong är körd, men framtiden kan alltså ändå tecknas ljust. Det är helt enkelt ingen idé att gråta över spilld mjölk.

Don’t cry for me, Gnaget.

Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[030825]