Startsida Fotboll Mer läsvärt Krönika

Att våndas eller inte

Väl medveten om att AIK hade det avgörande bortakvalet mot Fylkir under torsdagskvällen, och att detta sändes på en nyutsprungen TV-kanal, hade jag ett par dagar före bespetsat mig på att gå med orosmoln i sinnet inför avspark. Det skulle rimligen bli en annan match än den på Råsunda härom sistens, den som möjligen bör tituleras ”den uddlösa utskåpningen”. Tack vare Kwame Quansahs kampmål i slutminuten då, så var ju läget klart gynnsamt, om än långtifrån tryggt. Islänningarna var tvungna att gå framåt, vilket borgade för en öppnare match.

Ibland krockar noterna i planeringskalendern, och för sent insåg jag missräkningen som bestod i att jag torsdag kväll var inbjuden till 20-årsjubiléet av det utbildningsföretag jag konsultar för, det skulle bjudas på god mat och dryck, och återseendet av gamla kollegor och vänner lockade med sin nostalgiska touch.

Hur parera intressekonflikten? Jag trodde mig ha funnit lösningen, kompis C bor bara några kvarter från den firande firmans adress, så jag tänkte mig smita iväg något i förtid, möjligen bara som ett ”tillfälligt avbrott” i firandet. Eller i alla fall för att åse andra halvlek.

Glada möten och minnen, därtill infriade förväntningar vad gäller förplägnaden, gav bränsle åt timmarnas framskridande. Plötsligt närmade sig klockan åtta. Jag tittade på min bit från högtidstårtan, min plastmugg med avec och på mina bordsgrannar. Bestämde mig för att göra för mig en ovanlig omprioritering, att välja social kompetens före AIK (förlåt mig, läsare!).

Jag laddar därför för att smita iväg till andra halvlek, men väljer att från ett mörkt hörn ringa C vid halv nio för lägesrapport. Denne zappar mellan matchen och friidrotts-VM, och jag lyckas precis få kontakt så att jag hör on-line hur Patrik Kristiansson säkrar brons i stavfinalen. Därefter besked om 0-0, dålig plan, och att Mats Rubarth blivit utvisad efter 20 minuter. Detta ger ju en ovanligt intensiv déjà-vu-känsla, och man undrar direkt om Gnaget tvunget måste lägga klantigheter/motgångar på exportkontot till Europa.

Jag känner genast med spontan automatik - detta blir en säkerhetsmatch, där AIK med dessa villkor kommer gå för en mållös drabbning. Inte mycket att se ur ren underhållningssynpunkt. Resonemanget späs naturligtvis på av att jag har trevligt där jag är. Så beslutet sträcks ut till att skippa matchen helt, att be C ringa in rapporter om förändring.

Jag fortsätter trivas, dock har en parallell tråd börjat exekveras i bakhuvudet. Ingen signal. ”No news is good news”. Jag kan inte hålla mig, utan ringer självmant igen när rimligen en kvart borde återstå av matchen. C konstaterar lakoniskt att kanalen fått sändningsavbrott, men text-TV skyltar fortfarande med 0-0. Nu känns mitt beslut för kvällen fullt riktigt. Och efter ytterligare några skratt, någon till pilsner och någons skojiga tal om gamla tider, ringer C in och förkunnar det väntade resultatet.

Väl hemma sent på kvällen beskriver text-TV det som en skitmatch och ett nödrops-avancemang. Nåja, det forumet sällar sig inte sällan i den förenklande belackar-kören, även om ingen knappast kan tro att kvällens kamp går till historien.

På morgonen efter visas nu matchfragment i såväl TV1 som TV4. Rubarths utvisning var nästan löjligare än de på allsvensk nivå. Resultatet: han missar bägge matcherna mot nästa Uefa-motståndare. Daniel Hoch visades upp i ena kanalen med en nick på hörna som borde kunnat resultera, i den andra med ett offsidemål, som tycktes vara hårfint avblåst.

Ändå: 0-0. Seger.

Nu våndas man igen, men ser också med tillförsikt, inför lottningen i eftermiddag. Före det skall jag kring lunch förbi företaget och se om där finns några festrester i kylen.

Stefan Livstedt
[030829]