Startsida Fotboll Säsongen 2003

Per Nilsson från vårmatchen när AIK vände 0-3 till 3-3 under matchens sista tolv minuter.

"Visst har man en extra respekt för AIK, oavsett tabellplacering."

Dags igen för derbyt med stort ”D”. Ärkerivalen Djurgårdens IF står för motståndet och åtminstone jag tar mig till Råsunda med en smula ångest i maggropen. Men, oavsett vad som hänt tidigare under säsongen, bortsett från att man vid ett antal tillfällen svurit dyrt och heligt att aldrig mer sätta sin fot på Råsunda, trots miljarder felpass: visst tusan kommer man ställa sig där. Mitt AIK behöver mig och jag behöver AIK!

I en miniserie om två intervjuer laddar AIK.se upp inför årets sista allsvenska Stockholmsderby innehållande ett lag som räknas. Idag talar vi med Jonas Riedel, insatt Djurgårdssupporter tillika en av männen bakom Svenska Fans-siten Sektion F. Hur ser man inom blårandigt håll på säsongen så här långt, på det kommande derbyt och den avslutande guldstriden:

Den 2 juni 2003 strax före klockan 22:00 tror jag att jag drabbades av det värsta glädjefnatt jag någonsin upplevt på en fotbollsarena: jag var snurrig, vimmelkantig, det ringde i öronen och det mesta uppfattades liksom i ett töcken. Samuel Ayorinde hade fulländat AIKs makalösa och omöjliga upphämtning till 3-3 mot Djurgårdens IF. Det var inte den största segern jag skådat som AIKare och absolut inte en glädje över en fantastisk spelmässig insats. Det var bara så fullkomligt osannolikt. Det fanns fram till 75 minuters spel absolut ingenting som talade för en AIK-poäng! Vad var det som hände enligt dig, så här med ett par månaders perspektiv?
Att Djurgården dominerade matchen är väl inget att orda om. Dessutom leder man med 3-0 och det är en knapp kvart kvar. Laget känner sig segersäkra, man har kunnat briljera lite individuellt, det är bara defilering kvar, tempot sänks. Då kommer AIKs 1-3, en kombination av tillfälligheter och en skicklig Rubarth. AIK får vittring, höjer tempot och börjar kämpa, medan Djurgården fortsätter defilera. DIF försöker höja tempot igen, man försöker börja spela som ett lag igen, men har man lagt av är det svårt att komma tillbaks. 2-3 höjer adrenalinhalten ännu mer hos AIK, medan det får DIF att krampa och spela ännu mer individuellt varpå 3-3 kommer som ett brev på posten. Det är tillfälligheter, DIF kunde ju ha gjort 4-2, men det är framför allt en temposänkning av DIF som man inte kan ta igen och att man slutar spela som lag för att briljera individuellt som avgör.

Sedan den matchen har Djurgården fortsatt imponera med ett stabilt spel, inte alltid glimrande men med en oerhörd mental styrka och kraftfull fotboll. 3-poängarna inkasseras på löpande band. Hur vill du beskriva Djurgårdens säsong så här långt?
Spelmässigt har det bara funkat så bra som det ska (eller bättre) bara periodvis. Individuellt har många olika spelare briljerat vid olika tillfällen, något som ofta avgjort. Men med den rutin man har skaffat sig och det grundspel man så noga präntat in har man lyckat vinna de jämna matcherna. Sen får man inte glömma att backlinjen är bättre än det ofta sägs, och med Isaksson bakom ÄR det svårt att gör mål på DIF. Några onödiga förluster har kvittats mod några segrar i jämnamatcher. Så det har väl gått ungefär som man hoppats poängmässigt men inte alltid spelmässigt.

”Domedagskorparna” kraxade olycksaligt då ett par tongivande spelare försvann under sommaren men paradoxalt nog känns det som om Djurgården bara blivit starkare efter det. Om du skulle jämföra två av de flyktande spelarna Johan Elmander Mikael Dorsin med två av de nya, Geert den Ouden (osannolika sju mål på fem matcher!!!) och Toni Kuivasto. Varför är ni ännu bättre nu?
Johan Elmander och Geert går knappt att jämföra. Johan sprang sönder försvaren med sina djupledslöpningar och skapade chanser både åt sig själv och åt andra. Geert deltar inte så mycket i spelet, men har en otrolig känsla för att göra mål. Han behöver träning, förhoppningsvis är han mer delaktig i spelet till nästa år. Dorsin har ersatts bra av Stenman, de liknar varandra en del i spelstilen. Koivasto har skapat en an trygghet i backlinjen med sin större snabbhet än PEO. PEO var en lika bra stopper, men blev han överspelad var det jobbig. Tony är betydligt snabbare och kan reparera misstag bättre. Men PEOs hjärta saknar vi…

Jesper Blomkvist är en annan ny spelare i Djurgårdens trupp sedan derbyt i försomras. Hur gick dina tankar när du fick reda på att han blivit klar för blåränderna och hur tycker du han har sett ut sedan han blev spelklar?
Jag vet ju inte hur hans kontrakt ser ut ekonomisk, så jag hopas det inte blir allt för dyrt om han inte funkar. Men jag tycker det är en kanonchans. Når han i närheten av sin tidigare nivå så är han givetvis en av Allsvenskans bästa spelar, det ger ju inte de tidigare meriterna utrymme för tvekan över. I England matchades han hårt, i DIF får han sin tid att komma igång och läka. Det kan gå åt skogen, men chanserna till succé är för stora för att inte chansa..

Djurgården gjorde en mycket hedervärd insats i kvalet till Champions League och föll verkligen på målsnöret och på ett försmädligt bortamål. Zoran Lukic gick häromdagen ut i media och medgav att detta resultat tärt mentalt på Djurgården både som organisation och lag. Man lider fortfarande av det då fokus varit så starkt på denna tävling. Är detta också din känsla och vad tror du det kan innebära för resten av allsvenskan?
Det har ju visat sig både i år och förra året att det tagit hårt mentalt att spela i Europa med hög målsättning. Nu fick man trepoängarna med sig i matcherna efteråt trots knackigt spel. Men det vore väl otroligt om man inte kunde ladda om nu med flera veckors distans, två derbyn och chans att kvalificera sig och ta revansch i nästa års CL. Och en massa erfarenhet och respektlöshet bör det ju också ge.

Ett guldläge har ni trots allt: efter derbyt på måndag återstår 6 omgångar (sju för Djurgården som har en hängmatch kvar, borta mot IFK Göteborg) och i dagsläget leder ni serien med 5 poäng med en match mindre spelad än de närmaste guldkonkurrenterna. Nu har dock Djurgården en rad med fyra svåra matcher i följd där förmodligen SM-tecknets slutdestination anno 2003 kommer att avgöras: AIK ”hemma”, Bajen borta, MFF borta och IFK borta. Tufft program onekligen. Eller? Hur går resonemanget bland Djurgårdsfans då det gäller slutstriden?
Det är inte så mycket att snacka om, klarar vi inte det här så skall vi inte vinna guld. Vi har ett guldläge men inget är klart. Vi har full respekt för dessa matcher men tro när ändå att spelar vi på den nivå vi kan så klarar vi av det här, speciellt när vi är färdigspelade i Europa. Annars är det bara att gratulera vinnarna till en fantastisk avslutning. Såvida det inte är Hammarby…

Åter till derbyt så: I dagsläget känns det onekligen som om Djurgården har axlat manteln såsom den ledande Stockholmsklubben i fotboll (högst tillfälligt givetvis…) och formmässigt råder det heller ingen tvekan om hur resultatet borde bli på måndag. Men det är ju derby trots allt. Jag minns att när AIK befann sig i den situation Djurgården befinner sig i nu, för bara ett par år sedan, kände jag att AIK utsattes för en djup orättvisa kontra de andra topplagen varje gånga man skulle möta sina Stockholmskollegor. Mitt mycket märkliga resonemang gick då ut på att vore bara Djurgårdens IF vilket annat landsortslag som helst skulle mitt AIK ha avfärdat er hur lätt som helst men nu var det derby och i derbyn kan allt hända, oavsett de faktiska styrkeförhållandena lagen emellan. Jag vet, fullständigt sjukt! Hur är det i djurgårdsleden, hur går snacket: är detta en match ni bara skall vinna?
Resonemanget känns absolut igen, det känns som ett lag på nedre halvan bara skall klaras av, så länge det inte är ett Stockhomslag, då spelar inte placeringarna så stor roll. Lite orättvist, även om det finns flera lag som har likadant i Skåne och Göteborg. Men just nu känns det som att Djurgården ÄR det bättre laget, och om båda lagen, som förmodat, är toppmotiverade så ska Djurgården vinna. Men visst har man extra respekt för AIK oavsett tabellplacering. Någon kaxig ”vi kan inte förlora”-attityd har i alla fall inte jag. Derbyn är hemska saker…

Det finns många utanför AIK:s kretsar som menar att AIKs nedgång efter en framgångsrik vårsäsong egentligen inte är så häpnadsväckande – man menar att laget egentligen inte bra ens i våras utan då fick man många resultat med sig i matcher som egentligen kunde ha slutat hur som helst. Vad är dina tankar kring Gnagets ras?
Ligger säkert lite i det. Men samtidigt tror jag att försäsongens alla skador gjorde att grundträningen blev lidande, det straffar sig nu. Sen har man väl saknat en riktig ledare på mitten nu när Nordin inte varit lika framträdande som förra året, det tror jag är ett viktigt avbräck. Och den där naturliga målskytten saknas väl också. Det är lita av det här med ”en kedja är inte starkare än sin svagaste länk”.

Även AIK har värvat ett par nya spelare som väl ännu inte hunnit sätta sin prägel på laget. Har du hunnit bilda dig någon uppfattning om Boateng och Quansah?
Boateng är nog en riktigt duktig spelare som AIK kommer få mycket nytta av. Felet var väl kanske att man hoppades lite för mycket på honom lite för snabbt. Med tiden visar det sig nog vara en riktigt bra värvning. Hur bra återstår att se. Enda bristen är väl att han kanske inte är en ledartyp som Nordin, jag tror som sagt att AIK är i behov av det också. Quansah vet jag för lite om, men han är väl ingen framtidssatsning utan en lösning medan ”Adde” Andersson är borta. Men som sådan kanske han är rätt bra. Men jag passar lite där.

Liten följdfråga till föregående spörsmål: det har pratats och ryktats en hel del om ”det nya AIK” som Richard Money vill skapa. I enlighet med denna nyskapelse skulle då truppen förnyas väsentligt enligt tränarens önskemål. Hur det är med den saken förblir ännu så länge en väl förborgad hemlighet. Men för diskussionens skull vore det intressant att höra från en initierad Djurgårdare vilka spelare som borde få silkessnöret för att återigen skapa ett slagkraftigt AIK. Och vilka befintliga bör man bygga på enligt dig?
Puhh, där är jag för dålig på de individuella spelarna och kontrakten. Men om inte Money vill spela engelsk division 2-spel med två fyrtorn i mitten så har väl Samuelsson inte så stor chans. Åslund har ju inte presterat på länge, länge, hur många skador orkar man med? Gary Sundgren är väl varken ung eller konkurrenskraftig. Kibebe är ju ung, men har han imponerat på länge? Kanske någon inte kunnat göra sig rättvis utan att jag vet om det, men med dessa borta har man väl lösgjort både plats och pengar för en nysatsning. Finns säkert flera utanför startelvan som jag inte vet tillräckligt om.

Slutligen, hur många poäng har Djurgården klockan 22:00 måndagen den 1 september?
Normalt sätt är jag pessimist, men jag tror att vi är tillbaks mentalt till AIK-matchen och får med oss tre poäng rätt klart. Utan att vara helt enögd tror jag vi är bättre för tillfället, och med derby och guldet hägrande kan det bara inte vara några motivationsproblem. Men som jag sa tidigare har jag full respekt för matchen och kommer må otroligt dåligt hela måndagen. Väl mött, svartgula vänner.

Text: Johan Florén
Foto: Bildbyrån
[030830]