|
Startsida
AIK avvaktar inte Söndag med PPV, bortamatch mot Örebro. Mötet kom, liksom allt annat denna söndag, att präglas av tankar kring Sverige idag, det vägval som folket skulle göra beträffande valutan och det tillhörande monetära systemet, allt i skuggan av mordet på vår utrikesminister. Tyst minut och sorgband var naturliga inslag. I detta perspektiv känns ju AIK:s bekymmer ganska futtiga. Ändå dristar jag mig till att jämföra själva stämningen, av att något är på väg att förändras, att vi står inför ett vägval som ingen riktigt kan överblicka konsekvenserna av. Utan att i övrigt vilja polemisera kring samhället i stort, känns det som att folket valde en avvaktande väg, medan Gnaget och dess ledare närmast försöker rusa motorn för att övervinna hindren. Ett AIK i motvind fick också börja matchen i motvind. Spelet får ändå sägas bli oväntat konstruktivt, trots alla förutsättningar för motsatsen. Envisa sekundmetrar skapade svårbemästrade bollar, Eyravallens specifika konstgräs ger även den en ovan studs. Domaren hade knappast någon av sina bättre dagar, vad som gav och inte gav gult kort tycktes hämtat ur en slumptalsgenerator. Tydligen är det ok med armbågar mot struphuvudet. Blåsten och domaren gav ändå knappast något av lagen fördelar, och 0-0 kunde ha varit 3-3, så all heder åt kreatörer. Derek Boateng börjar komma igång, och Pa-Modou Kah visade direkt sin potential, så med tiden och möjligheten till att spela ihop sig har nu AIK kanske fotbolls-Sveriges intressantaste mittfält i vardande. Men hela denna allsvenska säsong har ju utvecklats till en förberedelse inför det nya och stora. Det blir knappast mindre förväntan och revanschlusta som byggs upp, och även om Gnaget nu slipper favoritskapets tyngande stämpel utifrån, så lär det vara oförändrat tryck från oss i de egna leden. Delvis därför att vi är de som vet vad AIK kan! Men det vill till att det lyckas. Det är långt ifrån bara skadeläget som tvingat fram omkastningar i truppen. Denna söndag såg vi Krister Nordin gå ner och spela på Per Nilssons plats, eftersom Kah tagit kaptenens balansroll. Pelle ersatte Jimmy Tamandi till höger. Anfallaren Kwame Quansah fick börja på Mats Rubarths högerposition (trots att den senare inte var avstängd!), medan mittfältaren Martin Åslund ersatte Kwame i anfallet. När Daniel Hoch gick ut i halvtid, fick Rubarth spela framtill. I slutminuterna byttes Quansah ut från sin vänsterkant mot högerspringaren Kalle Corneliusson. Vill man vara optimal som gnällspik, kan man ju för syns skull även infoga att Daniel Tjernström är nyomskolad till vänsterback, och att många önskar se Stefan Ishizakis speluppfattning från en centralare position. Dessa är dock konsekvent nyttjade i sina roller säsongen igenom. Ett AIK med invanda positioner hade garanterat satt ett antal av de målchanser som dök upp. Men är det för en god sak, att finna en mer optimal spelstruktur, så är det ok med mig, inte minst nu när säsongen är mer eller mindre över. I det hela ligger också en del tabun, som att rubba på Krister Nordin, och för detta krävs ett mått av mod. Per Nilsson hamnar härmed i det tidigare Olof-Mellberg-läget i landslaget, det vill säga att för lagets skull gå högerback trots att han är optimal med Fredrik Björck i mitten. Problemet är just att han är tillräckligt bra i sin nya position, vilket motiverar att fortsätta med denna uppställning. För att balansera min tidigare reflektion om platsbytena en aning, kan ju också nämnas att Nordin var mittback långa tider i Bröndby, att Quansah också har erfarenhet på mittfältet, liksom Åslund har längst fram. Detta är rutinerade herrar, och klarar att anpassa sig. Betalningen sker dock i valutan tid. En sak är dock säker. Håkan Svensson byter inte plats. Han är ohotad, och var igår tillbaka i gammal god pondus. Räddningen på det friläge, som förvisso föregicks av hands på örebroaren, var av grym klass. Och före nästa års Allsvenska, som givetvis skall bli en veritabel succé, har vi höstens cupdramatik framför oss. Vinna eller försvinna. Ja eller nej. Stefan Livstedt
|
Åsikterna i krönikor på aik.se är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.
Läs även
