Startsida Fotboll Mer läsvärt Krönika

Nu skall vi med nya förhoppningar skaka spansk storklubb

Lördag eftermiddag och hemmamatch klockan fyra på Råsunda. För alla med anknytning till brittisk fotboll är detta helig tid (d.v.s. för dem kl 15.00 lokal tid). Det var ett tag sedan AIK spelade allsvenskt så här mitt i helgen. Jag och polarn P brukar utnämna sådana kamper till ”klassiska kask-matcher”. Detta för försyndelser under juvenilare år.

Denna gång fick dryckjomet begränsas till en öl före inträdet, jag, broder M och kompis R med sonen L. (Lugn, den sistnämnde drack Cola!). VI bänkade oss på vad som förmodligen blir årets sista uteservering, på grannpuben till det ställe som nu oförskyllt har fått en mörk bit nutidshistoria knutet till sig. Skyldig eller inte – det var här polisen hämtade honom i början av veckan.

Denna dag är luften klar och hösten obönhörligen här. Så sent som i torsdags satt jag dock ute i skjortärmarna vid tiotiden på kvällen. Förutsättningar ändras snabbt. Denna tanke, eller varianter på den, har ju hela tiden legat i bakhuvudet under AIK:s fotbollssommar, och trots att Allsvenskans slutspurt nu närmast handlar om att återupprätta hedern, så låg förväntningarna i den som sagt klara luften. Över 13 000 kom till arenan, och de flesta för att heja fram Gnaget. Vi vill ju se det nya ta form. Många var säkert också nyfikna på Pa-Modou Kah.

Motståndarna Elfsborg börjar riktigt friskt, och den anfallsviljan hedrar dem. Det är man inte alltid bortskämd med på Råsunda. Det känns ganska exotiskt att få se AIK kontra på hemmaplan då och då. Kan hända vilade vissa tankar redan på Valencia, dessutom var det som alltid omvaskat i uppställningen, varför den vanliga rutinen att över huvud taget hitta varandras vägar blev gällande för AIK i första halvlek. Martin Åslund hade det tungt, han var hämmad av någon typ av besvär, och bytte med Kalle Corneliusson efter en halvtimme. Detta blev en injektion.

I samband med det får AIK en frispark som exekveras av dagens spelare i AIK i mina ögon: Daniel Tjernström. Han höll sitt höga terriertempo matchen igenom, och stod för målpass till både 1-0 och 2-0 vid fasta situationer. Den första nådde Derek Boateng, som blir bättre och bättre, vilken rusade fram och från nära håll lobbsköt första halvlekens enda mål.

Resultatet i paus var något lyckosamt för AIK sett till spelet. Evighetsmaskinen Daniel Hoch hade haft ett jätteläge som förtjänade ett bättre öde, men Håkan Svensson hade också hållit Gnaget kvar i matchen. Denna dag var han klart tillbaka i vårens storform. Detta underströks också när Elfsborg i början av andra drev sista rycket i en för dem döende kamp. De hade ett par rungande chanser där Håkan var omöjlig, sedan tog boråsarna slut.

AIK malde på och gjorde sin bästa halvlek på länge. När ett par spelare som över säsongen förtjänat mest beröm, Fredrik Björck och Stefan Ishizaki, var mindre tongivande denna dag, klev andra fram. OK, kämpen Björck fick ju äran att trycka in 3-0. Krister Nordin tycks ha funnit sin plats väl som innerback, och Per Nilsson till höger hänger inte läpp spelmässigt. Den sistnämnde byttes på slutet mot Gary Sundgren, som nu alltså fick sin gamla guldposition från tidigt nittiotal. Både Pelle och Gary satsade på att rensa bollen över östra läktaren, och bägge lyckades nästan, genom att träffa kanten.

Omdebatterade Mats Rubarth drog på sig en varning, men slet framför allt till sig en mängd frisparkar för AIK. Tvåfotsdribblingar och frilägen gjorde honom väl förtjänt av att få slå in 4-0 målet. Boateng var briljant, men tog slut i andra. Det verkar som han fortfarande har fotproblem efter nedmanglingen i hans premiär mot Halmstad, den där varningsfria aktionen som var fulare än allt Rubarth gjort hittills under säsongen. Boateng fick ersättas av sin ghanesiske kollega Kwame Quansah.

Sist men inte minst: Pa-Modou Kah spelar uppoffrande och mycket disciplinerat. Det känns redan naturligt att han axlar Nordins mantel på den positionen. Uppenbarligen imponerad av klacken, var han den som dansade vildast framför norra under ärevarvet efter matchen, och bjöd också på en flick-flack-volt.

Nu skall vi med nya förhoppningar skaka spansk storklubb. Sedan käkar vi blårandigt i cup-kvarten. Fågelsträcken far söderöver. Ny säsong ger nya förhoppningar.

Stefan Livstedt
[030921]