Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2003

Jimmy Tamandi - en av våra mesta landslagsmän

Jimmy Tamandi kommer, nybandagerad haltande nerför trappan i klubbhuset på Karlberg. Han slår sig ner för ett samtal om fotboll, säongen 2003 och framtiden. Han är lugn och analytisk i sina svar och ger ett mycket öppet intryck. Inte heller verkar han överrskad när jag, ibland ganska abrupt, byter ämne. Jimmy har uppenbarligen en klar och realistisk bild av både sig själv och livet runt honom och har en behagligt positiv inställning till sig själv och livet omkring.

- Jag trivs väldigt bra både i Stockholm och AIK. Det har inte varit några omställningsproblem. Naturligtvis underlättades det av att jag och min sambo flyttade upp samtidigt, har en bra bostad i Solna och att hon har ett jobb. Jag känner mig helt hemmastadd, men sjävklart kan man ibland sakna både vänner och familj som bor kvar i Skåne, men det är ju inte så att man inte träffar dem under året.

När vi kommer in på klubbar i hans liv så är det tre stycken. Först Nydala IF, stadsdelsklubben hemmavid, sedan, från 12 års ålder Malmö FF och nu AIK. Jimmy säger befriande nog att Malmö FF, där han ju tillbringat större delen av sitt fotbollsliv, finns kvar i hjärtat, men att det nu är AIK som gäller, inte bara spel- utan också känslomässigt. Han verkar något orolig för att bli missuppfattad, men inser att engagemanget och käslorna för AIK, inte skulle bli särskilt trovärdiga om åren i Malmö (och dess FF) inte satt djupa spår.

- Säsongen har hittills varit en stor besvikelse, främst när det gäller placeringen. Jag måste naturligtvis ta min del av ansvaret för att det gått så illa, det måste vi alla. Spelet har ändå stämt bra i vissa perioder, men resultaten säger något helt annat. Kanske är det ett sånt där stolpe-ut-år. Vi har en trupp som borde göra den nuvarande placeringen omöjlig, men vi ligger där.

Jag frågar om hans framtidsplaner.
  - Min önskan är att spela i AIK i flera år till och att det skall gå bra, både för laget och för mig. Jag trivs jättebra, både på och vid sidan av planen. Vi har en härlig trupp, både stämning och andan känns jättebra. Naturligtvis vill jag dessutom spela. Och spela mer än jag gjort den senaste tiden, men det är ju upp till mig att visa att jag behövs i laget. Fotboll är det roligaste jag vet och jag har rimligtvis ganska många aktiva år kvar. Visst kan jag tänka mig några år sen i något annat land, där man inte bara lever väl på sitt spel, utan också kan lägga undan för framtiden. Helst skulle jag spela några år i Arsenal, men det är kanske inte så troligt. Spel i holländska eller franska ligan vore inte helt fel.

Jimmy tror inte han kommer att bli tränare efter sin aktiva tid. Idag känns det i alla fall inte så, men det är ju svårt att veta hur det är om 10-12 år.
  Han berättar också att han förutom i väldigt unga år spelat back, huvudsakligen högerback under hela karriären. Han är ganska nöjd med att vänsterbenet inte bara är ett stödben utan att han kan använda vänsterdojan också. När det gäller förebilder/favoriter blir det också backar, typ Cafu, som han talar om.

Vi pratar lite mer om årets säsong och Jimmy tycker att det är självklart att juniorer och ungdomsspelare tas emot bra och känner sig välkomna och accepterade. Man skall aldrig göra sig ovän med framtiden.

När vi pratar om då-, nu- och framtid undrar jag över hans eventuella landslagsdrömmar. Och visst finns de där, men han påpekar/påminner också om att han har haft ungefär 50 landslagsuppdrag i U21- J- och pojklandslag och en match i A-landslaget. Visserligen inte i en tävlingsmatch, men ändå. Utan att ha alla aktuella siffror tillgängliga vill jag nog påstå att han är vår för närvarande mesta landslagsman!

Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[030926]