Startsida Fotboll Mer läsvärt Krönika

Livets prioriteringar

Ibland händer det att jag ledsnar på fotboll. Jag börjar fråga mig varför jag slösar så mycket tid, energi och pengar på fotboll när jag istället kunde sysselsätta mig med mer meningsfulla saker som att utplåna världssvälten, täppa till ozonhålet eller skapa fred på jorden. Men så kommer en match, eller en spelare, och påminner mig om varför jag blev så biten, hur det egentligen ganska löjliga spelet där 22 svettiga män springer runt och sparkar på ett runt läderobjekt (som inte ens är av läder), kan vara så fascinerande. Varför jag har struntat i så mycket för att med maniskt blick och hjärtat i halsgropen följa fotbollsmatch efter fotbollsmatch. För inte kan väl världsfred var jämförbart med den glädje och förväntan man känner inför en europeisk cupmatch eller hänförelsen av att se Derek Boateng med bollen vid sina fötter på ett trångt mittfält.*

Torsdagen den 2:a oktober spelar AIK kvartsfinal i Svenska cupen mot jyrgårdens idrottsförenings fotbollsförening på Stadion, AIK:s före detta hemmaarena och en förnämlig friidrottsarena byggd till de olympiska spelen i Stockholm 1912.** En arena som är full av fina minnen men som AIK växte ur för snart 70 år sedan. När så ståkkålms stolthets fotbollssektion även den börjat växa och idéer börjat framföras om att Stadion kanske inte längre duger som arena för dem heller så har trogna och hängivna supporters börjat protestera mot att lämna sitt ”gudagivna” hem. Stenhård fundamentalism och avsaknad av historiskt perspektiv är inte ett privilegium för olika religiösa inriktningar. Jag skulle gärna ge en fullständig förteckning av mälardrottnings pärlas alla spelplatser, men som Sapfo säger på något ställe, blygseln hindrar mig.

Ett år när resultaten inte riktigt svarat upp mot de förväntningar man haft blir en i vanliga fall inte speciellt upphetsande cup-kvartsfinal till en match som levandegör varför en så stor del av mitt liv spenderas med att se på fotboll. Det rör sig inte enbart om en match i Svenska cupen och ett möte med ärkerivalen. Det ligger nästan för mycket i potten denna gång. För att det ska finnas en chans till spel i Europa nästa år måste AIK vinna matchen och framför allt om AIK inte vinner matchen blir 2003 ett år helt utan derbysegrar. Med allt detta i potten har hemmalaget beslutat att spela matchen på en arena där endast ett mycket begränsat antal AIK:are kommer att kunna se matchen. Det finns mycket att säga om detta agerande men jag förbigår det för att ej besudla min tunga.

Ett möte med svärjes Dream Team väcker onekligen mycket känslor även under andra omständigheter, känslor av ovilja ja kanske till och med avsky. Hur kan det komma sig? För den andra stockholmsklubben hyser jag inga sådana känslor. Visst föraktar jag dess supportrar men jag har inga känslor inför laget. Vore det inte för att lagets supportrar finns i min sociala miljö skulle klubben inte beröra mig mer än HIF eller IFK från Göteborg. Med Djurgårdens idrottsförening är det däremot annorlunda. I ett historiskt perspektiv finns det emellertid inga avgörande skillnader mellan oss och dem. Klubbarna är ungefär lika gamla, stammar från samma del av staden, var båda ”moderna” flergrensföreningar när de bildades, de har haft samma hemmaarenor eller ärvt arenor av varandra.

Om inte min goda fe hållit ett vakande öga över mig kanske jag inte hade haft en sådan tur. Jag skulle kunna ha varit... Tanken är för hemsk för att fullfölja men det är nog just därför mötena med dem är så speciella. Arkimedes lär ha skrutit med att han skulle kunna rubba världen om han bara fick tillgång till en fast punkt. Om den fasta punkten i min tillvaro vilar på så bräcklig grund är det inte konstigt att mötena med djurgården är så känsloladdade. Det handlar inte bara om seger eller förlust utan om tillvarons fasta punkt. Det omöjliga behöver man inte vara rädd för medan det som är möjligt men fruktansvärt är oerhört skrämmande. Hur som helst möjligheten att tvåla till dem på vår gamla hemmaarena är en av de saker som gör att jag väljer bort så mycket annat för om sanningen ska fram vad spelar väl ozonhålet för roll...

Text: Hans Bolling
Foto: Bildbyrån
[030930]

Ps. Fotbollsmatcherna mellan AIK och dif har efter drygt 104 år börjat få sitt internationella erkännande. När Four Four Two i sitt oktobernummer upprättade The Definitive Guide to the World’s Greatest Football Holidays har man inte kunnat undgå mötet mellan AIK Solna v Djurgardens IF.

*Låt oss hoppas att det faktum att de allsvenska lagkaptenerna ser Derek Boateng som Allsvenskans mest överskattade spelarimport är ett uttryck för AIK-hat och inte en djupliggande rasism inom svensk fotboll.
**Jag har svårt att nämna deras namn då jag är ur stånd att frambringa så barbariska ljud. Men likt Homeros känner jag mig i den historiska korrekthetens namn tvingad att nämna det trots att det skämmer framställningen.