Startsida Fotboll Mer läsvärt Krönika

Regissören bakom ”Den Stora Läggmatchen II”

Baktalet inför matchen från AIK:s belackare om läggmatch tystnade snopet när domare Frisk fick sista ordet. Den officiella matchen slutade med en trots allt rättvis MFF-seger. Men det är inte första gången en domare - oftast ofrivilligt - spelar en avgörande roll i matchutvecklingen. Att det inte heller var den sista har rättskipare Frisk gång efter annan försäkrat oss om. Han har en sällsynt förmåga att ta huvudrollen där hans kolleger söker vara osynliga. MFF:s drivkraft är guldvittringen. AIK:s är framtidens cupinsatser. Men vad driver Frisk?

Motivation slår klass
DIF-ledningen (nej, inte Lukic denna gång) gick inför omgången ut med att AIK inte ville vinna. Vissa AIK:are uppmanade sina spelare att inte anstränga sig för att vinna. HIF-anhängare uppmanade på samma vis sina spelare att göra en svag insats mot DIF…

Men att Malmö skulle vinna matchen var en av årets lågoddsare. Dagens MFF är ett par klasser bättre än AIK. Tabellen ljuger aldrig, tyvärr... Så snacket om att allt annat än AIK-vinst vore lika med läggmatch från de svartgulas sida förblir just bara snack. Kan DIF, som kammat noll mot MFF i år, inte vinna SM-guld utan hjälp från AIK är de helt enkelt inte värda att vinna.

Enligt alla matchrapporter höll AIK spelet väl uppe, som det brukar heta, men malmöiterna verkade lägga i en extra växel och gjorde mål strax innan paus. När sedan Frisk hittade en straff i inledningen av andra halvlek, då Yngvesson bakifrån (!) sprang in i Sundgren, avgjordes matchen. För motivation slår klass, och idag hade MFF båda faktorerna på sin sida.

Att sedan även den andra straffen var ytterst tveksam, då Ijeh tydligt valde att falla i en 50-50-situation med Björck, fick en mer akademisk betydelse. Det är mycket tveksamt om AIK hade vänt 0-2 i Malmö.

Så varken representanter för klubbledningar, supportrar eller spelare fick sista ordet - det såg domare Anders Frisk till. Var det någon som var ”på” honom inför matchen? Faktiskt är det tveksamt om någon påverkade Frisk mer än Frisk själv. Någon som däremot borde kalla in honom till kvartsamtal är Svenska Fotbollsförbundet.

Frisk?
Detta inlägg handlar i första hand inte om Frisks förmåga att efter förbundets stadgade regler objektivt och kunnigt bedöma och döma situationer som uppstår under en fotbollsmatch. Huvudinvändningen mot honom är att han märks för mycket - att Frisk allt oftare på senare tid tagit över huvudrollen i matcherna.

Enligt Svenska Fotbollsförbundets spelregler för fotboll ska en domare ”tillämpa spelreglerna”. Eller som Svenska Fotbolldomareförbundet uttrycker det på sin hemsida: ”se till att reglerna efterlevs och att det råder god stämning på planen”. Frågar man spelarna (och publiken!) önskar de att domaren ska märkas så lite som möjligt.

Frisks kreativa sätt att tillämpa reglerna och skapa kontakt med aktörerna på planen har fått en allt större inverkan på matchresultaten. Den enda form av rättvisa han skipar på detta område är att hans agerande verkar slå blint. Inget särskilt lag premieras, varken stor- eller småklubbar, storstads- eller landsortsklubbar, favoriter eller utmanare.

Men frågan är vad det är som driver rättskiparen från Mölndal? Vill han driva på en utveckling av fotbollen? Då borde han ta upp sina idéer direkt med förbundet. Bottnar hans ageranden i en önskan om att synas? Då bör han följa sin kollega från hockeyns exempel - att söka sig till arenor där gladiatorer kämpar och assistenterna viftar med pom-poms, och allt på bästa sändningstid.

Text: Anthony Bau
Foto: Bildbyrån
[030930]