Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2003

Mats Rubarth har lärt sig mycket i år.

Karlberg - mitt i veckan

Mitt-i-veckan är denna vecka utspridd över flera dagar och varierar från besvikelsen i Malmö till förväntningarna inför cupderbyt.

Men vi börjar med en förlorad son! Gabbe Petrovic har under året av och till varit med i träningen på Karlberg och ställde gärna upp för en snabbintervju.
- Säsongen har för min del varit ganska blandad. Fram till sommaren funkade det bra och jag fick ganska mycket speltid, sen blev jag lite hängig och tappade bettet, så det har varit en rätt tung period ett tag. Det blir lite konstigt med träningarna på Karlberg, alla är justa och så, men man hör ju inte riktigt till, ändå. Jag har kontrakt ett par år till och hoppas naturligtvis att det skall bli spel för mig, men just nu känns det inte riktigt nära. Som mittfältare vet man ju att konkurrensen inte precis har minskat under året.

Det finns många supportrar som tror på Gabbe och hoppas att han skall blomma ut och bli den mittfältare många tror och hoppas på. Han är ju fortfarande ung och under utveckling och det är inte ofta en karriär går spikrakt uppåt. Unga spelare får räkna med att det kommer en och annan tung period.

Mats Rubarth, som utanför planen nästan alltid är lika lugn, samlad och balanserad som han kan vara hetlevrad på planen, har synpunkter och uppfattningar om det mesta och delar gärna med sig av dem. Vi börjar med Valenciamatchen.
- Det är klart att jag skulle velat spela i den matchen, men nu är det som det är, gör man något dumt får man acceptera konsekvenserna. Jag trodde att det skulle bli två matchers avstängning men nu blev det tre. Man får slå sig ner och känna sig som en supporter.
Så till Malmömatchen. Han ser lite plirigt fundersam ut, som om han inte trodde riktigt på hur det faktiskt blev!
- Det kändes bra, vi stod upp i första halvlek, skapade chanser och borde gjort något eller ett par mål och sen kommer ett skitmål precis före pausen. Vi pratade om andra halvlek i pausen, vi var taggade och gick ut för att vända matchen, vi ville och trodde att det skulle gå. Sen kommer en straff som helt klart är feldömd och luften gick liksom ur oss. Och så blir det en till! Vi lyckades aldrig samla ihop oss sen. Inte ens före utvisningen. Vi försökte och stämningen är bra, vi gnäller inte eller klagar på varandra, alla vill och ger allt de har. Det känns mer som oflyt än något annat. Frisks namn ger oss väl inte precis poistiva vibbar.
- Nu gäller det bara att komma igen i de matcher som är kvar. Alla matcherna, även om det är cupmatcherna som känns viktigast. Vi har lärt oss mycket i år och det kommer att hjälpa oss inför nästa säsong.

Tisdagens träning i svalt men vackert höstväder utspelades mellan två 7-mannagrupper på liten plan, till stor del utan mål. Genomgående handlade det om rörlighet och att hitta löp- och passningsvägar. Förutsättningarna var först one-touch och sen two-touchspel. Man avlutade med tvåmålsspel med twotouchregel.
Rörligheten var bra och fantasirikedomen också. I den gula sjuan spelade:
Håkan, Hoch, Björck, Krille, Svante, Ishi och Pa. I den röda: Anders Almgren, Kalle Kula, Kibbe, Ruben, Jimmy, Martin Å och Kwame. Allra piggast verkade Kalle, Jimmy och Svante, även om Ruben hade flest vassa avslut. Håkan såg ut att ha bestämt sig för att till varje pris hindra Martin från att göra mål, men fick till slut ge sig två gånger.

Kwame berättade efter träningen att han trivs allt bättre i Stockholm och att det inte varit några problem att komma in i gänget. Språket var ett större problem även om skriven svenska har en hel del likheter med holländskan som han ju behärskar efter sju år där. För hans del är det en fördel med en engelskspråkig tränare!

Pelle Nilsson som joggat i egen försiktig träning har fortfarande ont i låret, men det går stadigt framåt. Torsdagsderbyt är inte helt omöjligt för hans del, men osäkert. Själv menar han att han idag är uppe i 80 procents kapacitet och det är för lite.

Håkan som ofta har finurliga funderingar fick en liten nostalgiattack och påminde sig och oss om att ännu för 5-6 år sen var han allsvensk målvakt med, åtminstone i det närmaste, ett heltidsjobb dessutom. För de yngre spelarna i elitfotbollen låter det nästan osannolikt! Tiderna förändras och fotbollen med dem och ibland går det fort!

Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[031002]