Startsida Fotboll Mer läsvärt Krönika

Hur dåligt mår egentligen AIK?

Den som inte mår bra kan ibland behöva åstadkomma en förändring för att må bättre, detta gäller såväl kroppsligt som själsligt. Att AIK Fotboll inte har mått bra de senaste säsongerna är knappast någon hemlighet. Försämrade sportsliga resultat och hög omsättning på tränarsidan är nämligen inte bara ett resultat av tillfälligheter och olyckliga omständigheter. Frågan är bara: Hur dåligt mår egentligen AIK och hur ”god” är egentligen sjukdomsinsikten?

Syftet med denna krönika är att beröra frågor som man traditionellt inte talar öppet om inom den svenska fotbollsfamiljen. Diskuteras frågorna så görs det ”inom gruppen”, allt i enlighet med goda svenska traditioner. Svenska elitfotbollsspelare som i olika intervjuer uttalar sig om sin situation i klubben, stämningen i laget, relationen till fansen etc. verkar alla vara stöpta på ett likartat sätt. Den som inte får spela regelbundet kan i och för sig uttala sig om att den personliga situationen känns frustrerande men åtföljs inte sällan av att ”man får ändå respektera tränarens beslut” eller något liknande. Undantag från denna huvudregel syns sällan, även om AIKs Samuel Ayorinde gör sitt bästa för att sticka ut sin haka då och då. Men så är ju Samuel inte heller stöpt i den ”svenska modellen”.

Missförstå mig nu rätt! Jag är själv delvis en produkt av det svenska samhället och anser att den svenska modellen normalt är att föredra, t.ex. på det sättet den visat sig fungera i det svenska fotbollslandslaget, tidigare under t.ex. Tommy Svenssons, och nu under herrar Söderberg & Lagerbäcks ledning. Förutsättningen för att ingå i fotbollslandslagets inre krets verkar vara att man accepterar den fotbollsidé man arbetar efter och att man sedan arbetar stenhårt tillsammans för att förverkliga densamma. Individuella utstick accepteras, särskilt när talangen och potentialen hos spelaren är enorm, men trots allt inom vissa gränser. Ibland tar vissa spelares ego dock överhanden och spelidén anammas egentligen aldrig. Sådana spelare blir dock på sikt, och säkert även av olika skäl, inte kvar i landslaget. Pär Zetterberg kan i detta sammanhang få fungera som ett talande exempel.

Nu är allt naturligtvis säkert inte frid och fröjd inom fotbollslandslaget. Vad gäller dagens AIK så är epitetet ”frid och fröjd” inte ens nära. En viktig skillnad mellan fotbollslandslaget och dagens AIK är, förutom lagens samlade kvalitéer, att inom AIK så har inte alla spelare accepterat den idé som tränaren Richard Money förespråkar och alla arbetar därför inte stenhårt tillsammans. Att olika viljor och egon drar åt olika håll har bidragit till såväl AIKs resultat som den tränarturbulens som rått de senaste åren. Att man vill sköta frågor av problematisk natur internt, t.ex. inom AIK, är förståligt. Ett problem med intern problemlösning kan dock vara att man inte alltid orkar ta tag i rötterna till problemen tillräckligt kraftfullt.

Ett exempel utanför idrottens värld på ofrivilligt offentlighetsljus är den massmediala rådbråkning som försäkringskoncernen Skandia går igenom i dessa tider. En rådbråkning som Skandias ledning säkerligen hade varit förutan. Att arbeta på Skandia kan i dagsläget därför inte vara särskilt inspirerande. Men som ordspråket säger ”inget ont som inte för något gott med sig”. På sikt kommer Skandia som företag enligt mitt förmenande därför att må bra av den rådbråkning man nu går igenom eftersom man tvingas rensa ut alla lik man har gömt undan, frivilligt eller ofrivilligt, i sina garderober. Skandia-exemplet har inget annat syfte än att påstå att ett visst offentlighetsljus ibland kan vara bra och välbehövligt även om det för stunden säkert inte upplevs så för den som befinner sig mitt i smeten. Mig veterligen finns det inte någon likhet mellan försäkringskoncernen Skandia och dagens AIK annat än att jag tror att några av AIKs problem skulle må bra av att dammas av på annat sätt än bara ”inom gruppen”.

Ett av problemen i dagens AIK är att det endast sporadiskt under den gångna säsongen funnits tio utespelare som alla kämpat tillsammans när det spelmässigt har varit uppförsbacke. Norra sektionens ”Kämpa AIK, kämpa AIK” har i vissa matcher bara nått ut till kanske sex eller sju av utespelarna, och då är det ändå inte någon språkförbistring jag åsyftar. Vidare så finns det individer i dagens AIK som har högre tankar om sin egen förträfflighet på fotbollsplanen än vad som ur ett objektivt perspektiv kanske är verklighetsbaserat. I ett par fall finns det enligt uppgift t.o.m. tendenser till det som Thomas Wernersson på Fotbollskväll skulle kalla ”Bojan Djordjic-syndromet”. Ni som har läst det senaste numret av Smokingliraren förstår vad som åsyftas. Det är helt enkelt inte nyttigt att tro att man har varit med om det mesta vid unga år när man egentligen ännu inte har uppnått någonting i reell mening.

Richard Moneys laguttagningar ska i vissa fall ses mot bakgrund av det ovan nämnda. Det finns spelare som har bänkats för att de inte visat tillräcklig intensitet på träning eller lagt ner tillräckligt med hjärta under pågående match. Trots bänkning och trots förklaring till varför man blivit bänkad verkar det finnas spelare som har svårt för att förstå budskapet. Spelarrådet inom AIK lär enligt uppgift ha haft en hel del att stå i frågor av bl.a. denna karaktär under den gångna säsongen. När det under en period talades om ”att bygga nya AIK” tror jag att det i huvudsak var problem av denna karaktär som åsyftades, ibland framgick det tydligt - ibland inte.

Richard Money ska enligt flera samstämmiga uppgifter, trots ibland oövertänkta uttalanden, vara en riktigt bra tränare. Richard ska enligt uppgift dessutom vara helt rätt man att bringa ordning på problemen inom dagens AIK, även om det kanske finns en eller två ”heliga kor” i truppen som Richard ännu inte vågat bänka trots att det kanske vid något tillfälle hade varit befogat för att statuera exempel mot bakgrund av det ovan sagda.

Jag ska villigt erkänna att jag under senare tid ställt mig tvivlande till mer än en laguttagning från Mr Moneys sida. Jag tror också Richard har förtjänat ihop till viss negativ kritik i detta avseende, inte minst om man försöker matcha ihop vissa laguttagningar och byten under senare tid med uttalanden i media. Till exempel tycker jag att Gnagarforums Anders Nettelbladts krönika i matchprogrammet mot Landskrona senast var klockren i detta avseende. Banderollerna vid senaste hemmamatchen mot Landskrona vittnar också om ett ökat misstroende även om det knappast kommer att gå så långt att Richard placerar Håkan Svensson som toppforward. Vissa spelare har säkert farit mer illa än vad de förtjänat i den interna reningsprocess som pågår inom AIK. Vissa spelare har också tagit intern kritik och petningar på rätt sätt och visar på försök till bot och bättring. Andra spelare har det svårare i detta avseende. Kanske kommer vad som är vad att avspegla sig på transfermarknaden när ”Silly Season” drar igång så småningom.

I arbetet med framtidens AIK har tränare, sportchef, VD och säkert även andra inom den inre kärnan ett viktigt arbete med att sondera personligheten hos de spelare man värvar. Det går inte att enbart se till en spelares färdigheter på fotbollsplanen. Spelaren ska dessutom bl.a. passa in i en svensk storstadsmiljö och den kultur som en klubb som AIK representerar. Det finns helt enkelt andra aspekter än bara de rent fotbollsmässiga som borde vara av betydelse vid bedömningen om en ny spelare ska kontrakteras. Sett ur detta perspektiv har det helt klart skett ”felvärvningar” inom AIK under senare år.

För att avslutningsvis återknyta till de inledande frågorna i ingressen så är det helt klart att AIK inte mår helt bra. Däremot verkar det numera finnas en klar sjukdomsinsikt i klubben, frågan är bara om man inom AIK-ledningen sammantaget har alla behövlig kunskap och alla nödvändiga botemedelsrecept för att få fotbollsskutan på rätt köl igen. Jag vill både hoppas och tro det.

Vissa spelare i AIKs trupp har en viktig roll att fylla i detta avseende. Ledarfigurer och spelare med erfarenhet behövs för att föregå med gott exempel. Det behövs även ett starkt inslag av spelarpersonligheter med starkt AIK-hjärta i truppen. När nu Gary Sundgren inte har fått förnyat förtroende så har spelare som t.ex. Krister Nordin, Martin Åslund och kanske även Andreas Andersson en viktig funktion att fylla i detta avseende. Fler namn kan komplettera listan om vi ser till enbart den initialt omnämnda spelarpersonligheten.

Den spelare som inte inrättar sig efter det givna regelverket bör drabbas av konsekvenser med anledning av sitt handlande. Det finns inte plats för ytterligare en säsong med fokus på problemlösning inom gruppen och onödiga varningar och utvisningar inför och i för klubben helt avgörande matcher. Divalater och annat som skadar gruppens fokus på den fotbollsidé man ska arbeta efter måste rensas ut och det oaktat om vissa spelare anser sig ha status att stå utanför gruppens regler.

Gott fotbollsslut 2003 och med en förhoppning om ett gott fotbollsår 2004.

Text: Johan Gefvert
Foto: Bildbyrån
[031010]