Startsida Fotboll Mer läsvärt Krönika

Gruvlig revansch 2005

Det är inte vanligt nuförtiden att man står helt handfallen inför det faktum att en eftertraktad match tycks omöjlig att kunna beskåda på TV. Trots gedigna kunskaper inom IT-branschen utredde jag heller inte möjligheten till någon form av webb-TV. Hoppet om att Globens jumbotron skulle kunna visa det hela sprack i förhandlingarna, vilket naturligtvis var synd. För AIK Hockeys del hade detta garanterat lockat ännu fler åskådare.

Ur egoistisk perspektiv var detta bra, eftersom jag var extremt upptagen med kursförberedelser till dagen därpå, och en helkväll i arenan hade kullkastat möjligheterna att arbeta väl. Jag smet således från det moraliska ansvaret att stödja ishockeyn, vill på detta sätt göra bot och bättring genom att påminna alla om nästa fredag mot Skellefteå. Finalnostalgi från -78 vid tröskeln till helgfirande, därtill en sexpoängsmatch. Ta er dit!

Back to football. Upplevelsen av matchen blev alltså text-TV-baserad, och det innebar ju faktiskt en viss spänning när man lät fantasin skapa scenariot. 0-0 efter en kvart, Gnaget stod alltså emot en inledande offensiv, 0-0 efter 25 minuter, inte illa. 0-0 i halvlek, och drömmen började krypa uppför ryggraden i en pirrande känsla. Tänk om! Valencia får ingen utdelning, publiken, som strax efter halvtid noterades till 23.000, börjar bua och speldominansen övergår till soloprestationer.

En timme har gått, och fortfarande mållöst. I mitt inre består AIK:s betongdefensiv, en undanrensning från Fredrik Björck studsar över siste spanjor i mittcirkeln, och en friställd ensam anfallsgnagare (trodde på Daniel Hoch, men det visade sig vara Derek Boateng?!?) löper ensam mot buren. Sedan tio man i försvar, sedan förlängning med vadkramper, sedan straffar, och dagen efter blir Håkan Svensson galjonsfigur i kortegen runt Sergels torg...

Ytterligare ett text-TV-zapp får jag nära fåfängan, då inget mål noteras, men nästa vända till ”burken” spräcker drömmen i ett ”poff”. 1-0 i 70:e. Ja, ja, AIK behövde ju i alla fall göra två mål för att avgöra under ordinarie tid, vilket var en förutsättning för avancemang, då de ju aldrig skulle orka stå emot i förlängning. Alltså spelar 1-0 ingen roll, eftersom 1-2 ger totalseger med fler mål på bortaplan! Ologiskt? Icke! Meningslöst? Absolut!

Men det tog Valencia dubbelt så lång tid att slå AIK med 2-0, jämfört med Real Madrid. Återigen har de svartgula visat sig dubbelt så bra som Zidane, Ronaldo, Beckham och co. Skämt åsido, att förlora med bara 1-0 i Valencia är mycket hedervärt. Rapporter har också vittnat om en väl fungerande defensiv. Det sades ju också att motståndarna i Råsunda-matchen ”bara gick på 60%”. Med Mats Rubarth, Andreas Andersson, Arash Talebinejad och Per Nilsson frånvarande får väl detsamma sägs om AIK i denna match. (Här är eg. en smiley på sin plats).

Övrig information om matchen har erhållits internt, via detta forum. Reflekterar över att Gary Sundgren lär ha spelat bra! Roligt, med tanke på att han nu gör sina sista framträdanden. Hoppas han får avsluta på planen inför hemmapubliken på söndag! Det är väl också signifikativt att han har bäst erfarenhet av att spela i Spanien, till och med flertalet gånger på just Mestalla-stadion. Att kapten Nordin för sina gula kort på export (varnad i slutminuterna) vill jag också tolka som ett jävlar anamma in till sista spark. Att Kalle Corneliusson och Jimmy Tamandi fick förtroende från start måste ha känts stärkande, nu när silly season närmar sig.

Äventyren anno 2003 är nu definitivt över. Nästa år - inget Europa. 2005 bör dock innebära Champions League, och gruvlig revansch mot Valencia. Ologiskt? Absolut! Meningslöst? Icke!

Stefan Livstedt
Foto: Bildbyrån
[031017]