Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2003

Kalle C talar ut om året och hur det ska bli bättre

Kalle Corneliusson ger sin syn på det nya AIK. Som gammal räv i sammanhanget med fem år i Gnaget berättar han att stämningen i truppen i år varit orolig och att han vill göra allt för att bevisa sin plats i startelvan. Han trivs bäst på mittfältet och ser sig inte alls som någon kantspelare.

Nuvarande tränaren Richard Money har väldigt bra träningar, anser Kalle. Det är bra fart och bra övningar. Coachningen ställer han sig mer tveksam till; valen av startelvor och ändringar i laget tycker han känns konstiga liksom vissa byten. Andra spelare och Kalle själv har mer än en gång frågat sig varför tränaren ändrat i laget.
  - Det enklaste är väl att säga att vi inte haft kvalitet när det behövts som mest, men om man ser till det större så är det ju att vi har en ny organisation kring laget. Ny sportchef och en ny tränare som vill sätta sin prägel på laget. Jag känner väl lite att vi hade föregående års lag från början av allsvenskan och framåt. Så ändrade vi om, det gick dåligt och sen fortsatte vi att ändra.
  - Det har väl varit lite problem med att det nya AIK ska formas. Det har inte fungerat i år rent resultatmässigt. Spelmässigt däremot, har det sett bra ut vissa stunder av matcher. Tränarsidan kunde inte heller göra så mycket i början i och med att halva truppen var skadad. Så det finns många orsaker till att det blev som det blev.

Kalle bedömer att stämningen i truppen varit lite orolig i år eftersom spelarna inte varit vana vid så mycket förändringar. Teambuildingen i Idre i vintras var bra, men det skulle behövt göras igen i samband med förändringarna i truppen. Han ser risker med att det bildas små grupper i gruppen.
  - Förhoppningsvis så försvinner det med tiden, men det har varit lite oroligt med att ta in nya spelare och spelare som ett tag inte fick spela ens i b-laget. Det oroar inte bara de spelare som drabbas direkt, utan påverkar hela truppen indirekt. Det har varit mycket skriverier i media också. En massa löjliga uttalanden hit och dit, spelare A och spelare B... Folk har uttalat sig i alla möjliga och omöjliga sammanhang och det gynnar inte direkt spelartruppen. Sådana frågor löses bäst med en intern dialog, innanför AIK:s fyra väggar.

Trots samma placering som förra året och två poäng mer anser Kalle att gångna säsongen är en större besvikelse eftersom AIK inte lyckats i Svenska cupen och inte får spela internationellt nästa år. Det enda AIK vann var varningsligan (Nordin och Rubarth i topp). 2003 betraktas av de flesta som en mellansäsong och en inkörningsperiod för Money.
  - Det är för tidigt att säga något om 2004, säsongen slutade ju nyss. Vi ska alla ha individuella samtal med Richard och de har inte dragit upp riktlinjerna än till hundra procent, så det är svårt att säga nåt nu. Resultatmässigt blir det förhoppningsvis mycket bättre än i år. Viktigt med större kontinuitet, att vi slipper skador och att vi blir mer disciplinerade när det gäller att dra på sig gula och röda kort. Det sistnämnda har vi varit förjävligt dåliga på, vi vann väl varningsligan redan med fem-sex omgångar kvar...
  - Vi ska inte behöva ändra i laget på grund av skador och kort, utan för att en spelare har gjort framsteg, är het och får spela i stället för någon annan. Ändra för förbättring och inte av tvång, vilket bara sprider oro.

Säsongen 2003 blev inte vad Kalle hade hoppats när han inte längre hade sin givna plats i startelvan. Själv sätter han det i samband med ändrat spelsystem och att tränaren valt andra spelare före honom. Men någon riktig anledning tycker han sig inte ha fått.
  - Det är klart, det var tufft. Jag är inte van vid att inte få spela när jag varit frisk. Tror det var när jag var 18-19 år som jag inte var med i startelvan, förutom första halvåret i AIK. Då var jag införstådd med det och skulle konkurrera om högerbacken i en backlinje som släppt in minst mål i allsvenskan på hur länge som helst, och jag visste att Stuart (Baxter) ville köra med den backlinjen. Annars har jag alltid spelat, så det har varit en ny erfarenhet - och inte en erfarenhet som jag gillar.
  - I år har mina prestationer varit ömsom vin, ömsom vatten. Försäsongen började bra, första raddan av allsvenska matcherna gick bra och vi vann en hel del. Plötsligt blir jag bortplockad ur laget och tycker väl inte jag fick en tillräckligt bra anledning varför. Sen dess har jag spelat sporadiskt och tycker jag gjort bra ifrån mig när jag spelat. Men det spelar ingen roll vad jag tycker - det är tränaren som bestämmer.

Stämningen på läktarna när Kalle kommer in är fortfarande positiv, han är en uppskattad spelare. Men han säger att han inte kan ändra en matchbild på tio minuter. Han försöker hinna med att göra sitt bästa och visa tränaren att han gjort fel val när han inte tagits med från start. Det viktigaste är att det går bra för laget, säger han, men samtidigt måste det gå bra för enskilda spelare och det är upp till var och en att ge järnet på de chanser man får.
  - Sedan vi ändrade spelsystem har jag inte vetat vilken position jag konkurrerar om, så för mig personligen har det inte varit bra, kan jag säga. Jag spelar helst som mittfältare. I det nuvarande systemet innebär det en av de tre i mitten.

Det är i den positionen han känner att han får ut mest av sina kvaliteter vilka är att han kan springa en hel match utan att bli trött, jaga och irritera motsåndarna, sno åt sig bollen och spela vidare ganska snabbt. I AIK har Kalle varit mycket på ytterbacksposition, där han själv aldrig tyckt sig vara bra. Det ledde ända upp till landslagsplats och det är ganska konstigt, tycker han.
  - Men då spelade vi väldigt styrt i försvaret; alla visste exakt vad de skulle göra och då kan man klara en position som man egentligen kanske inte har kvaliteter för - man blir väldigt samspelta.
  - Jag har alltid sett mig som mittfältare, tycker inte att jag är någon kantmittfältare, om man spelar med en rak fyra. I en diamant däremot, så kan jag spela på kanten, då är det mer centralt. Det ser man i mina löpningar och att jag drar mig centralt. Olika tränare har tyckt att jag skulle spela på olika platser - då blir det så.

Säsongen 2002 var jobbig med olika tränare, men Olle Nordin och Peter Larsson var ganska lika. Skillnaden var att Peter gick in mer på djupet med spelsekvenser och hade fasta lösningar när bollen var i vissa lägen. Spelarna visste vilka passningsvägar man sökte och vilka löpningar som skulle komma. Med Olle var det generellt upp till varje individ att lösa situationen.
  - Jag tycker att man ska ha vissa fasta mönster, det är det som gäller om man tittar på de stora lagen i Europa och ser samma lag i flera matcher. Då upptäcker man att samma situation uppstår gång efter gång - motståndaren vet om det men eftersom man tränat det så mycket så hinner de inte med förflyttningar och löpningar. Titta på Manchester Untited, Arsenal och Real Madrid, jämför deras anfall tio matcher så ser du samma anfall tio-femton gånger. Kanske olika spelare men det är samma löpningar.

Blir det inte problem med detta om man stuvar om för mycket i laget med tanke på AIK:s talrika ommöbleringar i år?
  - Nej, Arsenal byter jävligt mycket, men å andra sidan har de ju kontinuitet på tränarsidan. Han (Wenger) har väl varit där i fem-sex år. Har man kontinuitet med spelidén - inte bara taktiken, hur laget är uppställt, utan hur det fungerar i vissa spelsituationer - då pratar man mer spelidé; att i vissa situationer söker vi specifika lösningar. Man får se var man har styrkan. Har man två tvåmetersforwards, ja då kanske man bör slå inlägg avsedda att nickas i mål. Har man två forwards i min längd kanske man ska kombinera mer, skicka in på djupet, lite väggspel och så.

Kalle tycker att det är viktigt att man utifrån en taktik rent siffermässigt och försvarsmässigt även har en spelidé.
  - Var vill vi vinna bollen för att kunna såra motståndarna som mest? Generellt är det ju bättre att vinna den högre upp i banan. Det där kan ju skifta med motståndet och var någonstans de är sårbara.
  - Det är viktigt att fördjupa sig i detta. Stuart var väldigt bra på det där. När jag kom till AIK hade han redan varit här ett år och de andra berättade att spelidén inte var lika tydlig första säsongen, då var det mer organisatoriskt - ”nu försvarar vi oss, vilka positioner?” Sedan fortsatte han år två och tre med frågor som var vi ville vinna bollen, hur vi skulle göra det.

I en intervju för ett par år sedan sa Kalle att han tyckte att Anders Frisk var bästa domaren i allsvenskan. Nu har han ändrat sig.
  - Jag tycker att han i takt med sina internationella framgångar har blivit... kanske inte sämre - men han är så mycket bättre i de internationella matcherna där han låter spelet gå och snackar med spelarna. Det känns som han vill vara lite mer auktoritär här, det blir kort direkt. Kanske är det också så att eftersom han är ett så stort namn så blir han extra påpassad. Så fort han gör fel blir det rubriker medan en mindre känd domare kanske inte får den uppmärksamheten. Domarna blir ju bättre och bättre. Peter Fröjdfeldt från Eskilstuna tycker jag sköter matcherna bra, han har glimten i ögat. Bra nivå, inga skitvarningar - han har skött sig bra.

Han menar att det blir en skillnad för svenska lag som ska ut i Europa. Svenska domare är väldigt duktiga och följer regelboken till punkt och pricka, det gör inte domarna i europeiska ligorna. Där låter de spelet gå lite mer så det blir ju en omställning för svenska lag. Han frågar sig om det är vi som ska anpassa oss efter övriga Eurpoa eller tvärtom...
  - Som spelare blir man lika frustrerad över dåliga domslut som supportrarna. Men fanns det inte domare skulle vi inte kunna spela matcherna. Det har snackats om att införa målvideokameror men va fan... Det tar bort charmen med sporten. Om fotbollen blir helt klinisk och korrekt så blir det ingen dynamik i det på nåt sätt. Det känns ändå som publiken vill ha lite domarmisstag - att kunna leva sig in mer. Missarna drabbar ju alla så det jämnar ut sig i långa loppet känns det som.

I år har AIK mött ett av Europas i särklass bästa lag, Valencia, två gånger. Man läser ofta hur spelare och tränare säger att det är en nyttig erfarenhet och att man lär sig mycket som spelare när man möter såna bra lag. Stämmer det verkligen? Har man inte fullt upp med att bara försvara sig i stället för att ta till sig nya lärdomar?
  - I praktiken blir det så att man mest lär sig försvara sig bättre, speciellt om man möter ett lag som Valencia på deras hemmaplan. De ägde ju otroligt mycket boll! Det är annorlunda att försvara mot ett spelskickligt lag på hög europeisk nivå än mot ett allsvenskt lag - kunde vi spela så bra och disciplinerat i allsvenskan hade vi inte släppt in många mål.
  - Mot Valencia ställs allt på sin spets, se bara på deras mål på hemmaplan; först är det en vändning - han tar ner bollen, slår inlägget på volley eller halvvolley helt klockrent. I den situationen hinner vi inte med överflyttningen. Forwarden kommer mitt mellan mittbackarna och bara nickar in den. Gör man det minsta misstag så utnyttjar dom det direkt.
  - I Sverige kan man komma undan med att ha nån position fel då och då, men Aimar och grabbarna är så skickliga så det straffar sig direkt. Den extra kvaliteten de har... jag tror inte nån spelare i allsvenskan hade klarat den prestationen som Aimar gjorde. Vi skötte oss bra men med den spetskvaliteten hos Valencia så fick dom målet. Vi såg ju tydligt varför deras spelare spelar där de gör, en enorm kvalitet.

Kalle menar att framförallt yngre spelare kan lära sig.
  - Mutumba till exempel, sa att deras klasspelare inte dribblar varje gång de tar bollen, de spelar på ett eller två tillslag, så tar de finterna när de har yta och läge. Det är sånt som skiljer, så visst lär man sig nåt. När vi fick bollen var de snabbt på och då gällde det att spela på ett eller två tillslag och röra sig snabbt, en nyttig erfarenhet.

Kalle tycker att supportrarna är mycket bra för det mesta, och att AIK har de i särklass bästa i Sverige. Speciellt i samband med derbymatcherna när det gått tungt - då har de sjungit hela tiden fast han själv inte tyckt att de varit värda det.
  - Sen är det så att i en stor grupp människor finns det några som kanske vill få fram sina känslor på fel sätt. Trots allt har det varit lugnt på senare tid, men när det gick dåligt i somras kunde man inte gå och hyra en film utan att man fick frågan varför det gick så dåligt. Det är i det läget inte så lätt att förklara sig bara sådär. Hade man haft svaret på allt så hade man sagt det till tränaren...

Kalle brukar gå på ett antal av AIK:s hockeymatcher varje säsong. Hockey är dock inte den största vintersporten för honom.
  - Jag är idrottsfantast i stort, men har inte spelat hockey själv och hänger därför inte med i alla finesser och detaljer. Handboll däremot, har jag själv lirat och kan momenten, det är roligare när man är bättre insatt. Jag har en kompis som är fanatisk Skellefteå AIK-anhängare och han drar alltid med mig när hans lag är i stan. Tyvärr har det inte blivit någon match hittills i år.

I vinter blir det skidåkning i Åre med flickvännen och hälsa på pappa som för ett par år sedan flyttade till Danmark. Men direkt efter intervjun ska Kalle hem och spela Playstation: Tiger Woods PGA Tour. Han brukar spela mot en kompis och betta lite på varje hål. När det gäller riktig golf har han testat några gånger. Att än så länge bara ha 30 i handicap när kompisarna har betydligt lägre är inte så där jättekul, menar han.

Text: Pelle Jutehammar
Foto: Bildbyrån
[031111]