Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2003

Gary Sundgren rusar fram på Malmö Stadion den 25 oktober 1992.

Tack för allt, Gary Sundgren!

Efter tolv säsonger och 305 matcher i AIK-tröjan har Gary Sundgren avslutat sin spelarkarriär. "Jag har fått göra det jag älskar mest, jag har upplevt många människor och platser och jag har kunnat leva på det. Det har hänt många roliga saker under åren." säger Gary till AIK.se.

Gary Sundgren kommer, pigg och nyduschad, efter en av sina sista(?) träningar med AIK. Han slår sig ner och det märks att han är van och bekväm i rollen som intervjuoffer efter 15 år i elitfotbollen. Han ställer gärna upp, svarar oftast tämligen direkt. Det är som under en match, rutinen syns och märks, men ibland gör han det oväntade mitt under det vanliga jobbet.

Uppvärmning inför matchen - 5 snabba. Först, favoritplats?
- Marbella
Favoritartist?
- Jon Bon Jovi
Favoritförfattare?
- Jan Guillou
Favoritmat?
- Frugans pannbiff
Favoritdryck?
- Bira

Vad gör du i "nästa liv"?
- Jag har startat en resebyrå tillsamans med Krille (Nordin) och en tjej som har jobbat i branschen ett antal år.

Hur har svensk fotboll förändrats under dina 15 år i elitfotbollen?
- Jag kom till AIK 1988. Då jobbade jag på dagarna och tränade och spelade på kvällar och helger. Det är väl kanske den största skillnaden - idag är vi spelare på heltid och har betalt för det. Träningsförhållandena har förbättrats avsevärt, kanske främst i landsorten, men nu också i storstäderna. För en 10-12 år sen var Karlberg knappt ens en avlägsen dröm!
  - Men det är lite konstigt att för många är livet som heltidsspelare självklart, De tar det med en klackspark och tror att allt skall vara serverat på guldfat. Men det här jobbet innebär att visa att man kan och vill, att man presterar. Det har blivit mycket bättre på de flesta områden under min aktiva tid, men också mer gnäll och missnöje. Det är inte bara pengar och förmåner det handlar om, man skall vara stolt över att få bära AIK:s dress!

Höjdpunkter i din karriär?
- 1992 förstås, guldmatchen mot Malmö FF och allt omkring det, första landslagsuppdraget (Israel borta) som man knappt hade trott var möjligt, första matchen för Zaragoza (seger 2-1 borta mot Celta Vigo). Ja, cupguldet med Zaragoza också, förstås. Min fru också! Hon måste självklart ha ett tack, hade inte hon ställt upp så helhjärtat hade höjdpunkterna inte varit möjliga!

Tyngsta minnet i karriären? (Gary ser lite undrande ut, som om allt hade varit kul.)
- Jag är ganska nöjd med det mesta, tycker jag haft tur och haft det bra, jag har upplevt och fått mycket som jag inte skulle trott möjligt. Fast, OK, att åka ur högsta ligan med Zaragoza var ingen höjdare, även om jag inte var särskilt delaktig eftersom jag inte fick just nån speltid då jag skulle återvända hem efter säsongen!

Om du jämför AIK -88, -92, -96 och idag, vilka skillnader ser du?
- Som jag sa, idag är vi professionella, det är naturligtvis den största skillnaden. 1992 var ju både fantastiskt och märkligt, vi gick runt på 14 man hela serien och hade klarat det på 13 om inte Krille varit avstängd var tredje match (Gary skrattar glatt och skulle förmodligen bli mycket besviken om jag censurerat den repliken!). Sen har väl skillnaderna inte varit så stora.

14 man en hel säsong låter märkligt idag, när det ibland känns som om det var skadegruppen!?
- Ibland undrar jag om vi inte tränar för mycket, att kroppen inte får tillräckliga viloperioder. Vi tränar faktiskt klart mer än vi någonsin gjorde i Spanien. Kanske blir det så mycket att vi, och kroppen, inte hinner återfå spelglädjen. Annars...ja, spelet har blivit snabbare, publiken har blivit större och mer entusiastisk. Publikutvecklingen är fantstisk, det har varit jätthärligt.

Spelare du vill ha med i ett "drömlag"?
- Bernt Ljung, härlig kille, (Björn) Kindlund, Vadde (Jevtusjenko), Kim Bergstrand, Krille förstås, Peter Larsson, Mats Rohdin, Dicken (Lidman). Herregud jag skulle kunna fortsätta...

Skulle du velat fortsätta i AIK?
- Jag blev besviken när beskedet kom... jag hade gärna varit kvar i någon roll. Men det är inga stängda dörrar, AIK är ju laget i mitt hjärta.

Hur blir -04 för AIK?
- (Gary funderar länge den här gången) Det är svårt... omöjligt att säga, jag tycker att det behövs en del förändringar, men vi har bra spelare, möjligheterna finns... det är klart man hoppas... nej det är svårt.

Ser du någon blivande storspelare i AIK?
- Gabbe (Petrovic), han har en stor potential, det beror ju mycket på vilja, utveckling och att få och ta chanser.

Kommer vi att se dig på Råsunda även i framtiden?
- Visst kommer jag att gå på matcherna, men det kommer inte att bli varje match, familjen skall få sitt utrymme också nu, de har avstått från mycket under mina aktiva år.

Är det något från de aktiva åren som du ångrar?
- Ingenting. Jag har fått göra det jag älskar mest, jag har upplevt många människor och platser och jag har kunnat leva på det. Det har hänt många roliga saker under åren, så många att det tråkiga försvinner. Nej jag ångrar ingenting.

Tack Gary och lycka till med resten av livet. Guld-Gary kommer alltid att finnas i AIK:s annaler!

Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[031115]