Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2003

Cirkeln sluts för Svante Samuelsson

Svante Samuelsson är 31 år och har tillbringat de två senaste i AIK, under en säsong som kapten. Hans moderförening, Vallens IF, finns på Västkusten, men hans riktiga karriär började i Kalmar FF och gick via Örgryte IS, Brann (Norge) till AIK innan han nu återvänder till KFF.

I AIK blev det alltså kaptenskap och mycket spel det första året men tämligen sparsamt det andra. Efter klart besked från Richard Money att det med stor säkerhet skulle se likadant ut 2004, tog Svante chansen att fortsätta i en klubb där hans möjligheter till spel rimligtvis är betydligt större. Han har tecknat ett tvåårskontrakt med KFF.

Hur känns det att lämna AIK?
- Det är förstås blandade känslor. Det har varit roligt att spela i en storklubb som AIK, med den tradition och organisation som finns här. Det är med med stolthet man tar på sig AIK-dressen, samtidigt vill man ju spela, det är ju det man är här för. Resultatmässigt har det förstås varit en besvikelse. Två femteplatser och en förlorad cupfinal. Vi borde lyckas bättre än så. Visst har det varit en besvikelse, men vi har inte spelat bättre än så, trots att kapaciteten absolut funnits där.

Ingen bitterhet alls?
- Nej. Jag tycker inte det finns någon anlening till det. Det är faktiskt en del av spelet på den här nivån. Vi har en trupp på runt tjugo spelare. Alla vill spela, alla vill visa på träningar och annars att just jag är värd att spela i nästa match. Konkurrensen är tuff, det räcker inte med att vara bra, man ska passa in i det förväntade spelmönstret också. Jag var självklart missbelåten med så lite speltid under året, och jag ska vara det, så efter säsongen hade jag ett samtal med Richard (Money) och han var mycket klar och tydlig, det skulle förmodligen se likadant ut nästa år. I första hand skulle man satsa på Pa och Derek. Jag kan förstå det och jag fick möjlighet att välja ett annat alternativ. Jag är inte bitter, jag är glad och stolt över den här tiden och tycker att jag fick ett ärligt bemötande. Det har varit kul att få spela i AIK och känslan när man springer in på Råsundamattan är fantastisk och publiken har varit suverän, till och med när vi faktiskt inte varit bra. Det är ett härligt stöd som verkligen känns.

Svante reflekterar över varje fråga och är väldigt öppen och tydlig i svaren. Det han säger känns mycket ärligt och uppriktigt, han har uppenbarligen inget behov av att skapa en bild eller myt av sig själv utan förutsätter att man tar honom som han är. Och det är inte svårt. Jag har i samband med träningar och andra gemensamma aktiviteter uppfattat att han haft en viktig roll i truppen som humörsättare, pådrivare och "go gubbe". Oavsett om han haft speltid eller inte, lite av en kombination av Krille Nordin och Håkan Svensson.

Har det varit en tung höst?
- Nej faktiskt inte. Jag har sedan i augusti haft ett jobb på Tele 2, mest deltid, och sedan träningar och allt annat i samband med fotbollen. Och jag räknar med att ha någon slags arbete även i Kalmar. Så, bortsett från resultaten, är jag nöjd med hösten.

Svante har inte varit heltidsspelare under hela sin karriär. Först vid Norgeflytten blev fotbollen en heltidssysselsättning. Han har bland annat en klar civilekonomsexamen med sig för framtiden.

Ser du någon fara i att allt fler unga spelare blir heltidsfotbollsspelare?
- Nä, egentligen inte. Det är ett val man måste göra själv men också vara medveten om att alla kommer inte att lyckas, att nå ända fram. För fotbollens utveckling tror jag att det är bra, även om det kan bli en obehaglig överraskning för de talanger, som inte räcker till, inte kan ta de sista stegen upp i eliten. Min erfarenhet är att AIK tar ett ansvar för sina spelare och deras situation.

Fyra tränare har du hunnit med på två år. Kommentarer?
- Det är klart det inte är bra. Kontinuitet är viktigt, men något stort problem har det ändå inte varit. Vi har tacklat problemet i truppen och försökt fixa det själva. Lite ryckigt blir det ju, när det handlar om olika personligheter och viljor på en ganska kort tid. Men det har blivit bra under Richard. Han är verbal och tydlig och duktig på att ge kritik, både positiv och negativ. Han ger gärna beröm och det är viktigt, det negativa märker och känner man ändå.

Är Richard den bäste tränaren av de fyra?
- Det är svårt att säga, de hade ju så olika lång tid och förutsättningar. Det handlar om olika personligheter också, man lär sig att uppskatta det som är bra och hantera det som är dåligt! Med Dušan fanns ju också språkproblemet, så honom kan man nästan inte bedöma!

Är det något du är besviken över i karriären så här långt?
- Jag skulle gärna ha velat vinna något, en titel. Hittills har jag en andraplats i serien med Brann och cupsilver med Brann, ÖIS och AIK.

Guld med Kalmar FF?
- KFF är ju nykomlingar och förutsättningarna är helt annorlunda för dem än för AIK, till exempel. Det är inte realisitskt att tro på guld i någon tävling för oss, men vi ska göra vårt bästa. Vi kan bara ge allt vi har.

Drömmar om landslaget, Europaproffs osv?
- Jag är glad över att ha nått den nivå jag nått. Jag var aldrig stjärna som grabb eller junior och vågade väl inte tro på en framtid med fotbollen som levebröd. Men att vara med landslaget på Thailandsresan var självklart en höjdare. Fotbollen har ändå gett mig massor. Både av upplevelser, glädje och erfarenhet. Bara chansen att få bo och leva i olika städer och länder är en upplevelse.

Din bästa respektive sämsta egenskap?
- Arbetskapaciteten, viljan att jobba. Sämst är bristen på snabbhet.

Vad gör du efter den aktiva karriären?
- Jag har ju en utbildning i botten. Förmodligen tar jag ett jobb som verkar intressant. Någon gång har jag funderat på en tränarutbildning, men jag vet inte riktigt. I alla fall tror jag det kan vara bra att göra något helt annat än fotboll en tid. Få lite distans och perspektiv på tillvaron. Det blir mer tid för musik, bio, läsning och sånt också. Mina favoritförfattare är Paul Auster och Nick Hornby.

Klubben i ditt hjärta?
- Jag har inte haft någon stor favorit. Men de klubbar jag har spelat med finns i hjärtat och visst vill jag att det ska gå extra bra för just de lagen. Man följer dem med speciellt intresse och känsla.

När vi skiljs åt i tunnelbanan efter en och en halv timmes samtal och frågor, är det inte svårt att mycket uppriktigt önska honom lycka till i Kalmar och i framtiden. På den sista frågan, om vi får se honom på Råsunda igen om han är i stan vid något matchtillfälle, ler han stort och glatt och säger: det kan man absolut tänka sig.
  Han är varmt välkommen!

Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[031211]