Ny seger i J-allsvenskan
AIK tog en ny seger i Juniorallsvenskan. AIK dominerade matchen helt, så när som på inledningen av andra halvlek.
Kanske hade de känslan av att matchen redan var klar. Det hade kunnat straffa sig, men efter en tveksam period på
15-20 minuter, tog AIK:arna tag i spelet och matchen igen.
Den första halvleken hade AIK ett markant spelövertag och spelade snabbt, fyndigt och med både självförtroende
och glädje. Ändå skapades inte några egentligen klara målchanser. Avsluten gick antingen utanför målställningen
eller fastnade på någon av de många Eskistunaspelare, som fanns i det egna straffområdet.
Ett antal hörnor fick AIK och de lades på ett utmärkt sätt av Peter Motas. Något mål ville det inte bli, förrän
Motas i den 35:e minuten, bröt ett anfallsförsök, drev bollen framåt i full fart och sedan, kanske 15 meter in på
Eskiltunas planhalva slog på ett överaskande skott! Bollen passerade alla, inklusive en överumplad målvakt, och gick
in i den bortre burgaveln. Ett oväntat och läckert mål och ett förnämligt skott.
Den andra halvleken inleddes, som sagt, tveksamt från AIK:s sida. Det var först efter en dryg kvart som AIK fick
igång sitt spel igen, men Eskilstuna hade under denna period bara en egentlig chans, men då gjorde Tommy Agostino ett
utmärkt ingripande och redde ut situationen.
AIK gjorde tre byten under halvleken och det bidrog också till att man återtog initiativet.
Målet kom i 83:e minuten, då Martin Mutumba fick en vacker stickare från en medspelare, möjligen Motas, Mutumba
sprang ifrån sin bevakare med bollen, rundade målvakten med en kroppsfint och rullade enkelt in bollen i det övergivna
målet.
Tommy Agostino hade en lugn dag i målet. Han var hela tiden med i matchen och klarade de situationer som upstod
på ett utmärkt sätt. Dessuton var han alert och dirigerade hela tiden sina försvarare.
Backlinjen var mycket säker. Per Karlsson var sitt vanliga lugna och säkra jag, men behövde inte dominera på
det sätt han ofta gör. Bäst i backlinjen, och på planen, denna dag var dock Peter Motas, inte främst för det snygga
målet, utan för att han var närmast omöjlig att passera och dessutom hann och orkade delta i det offensiva spelet
under hela matchen. Han lade dessutom i stort sett alla hörnor. Eskilstuna hittade aldrig något sätt att stoppa honom
i hans offensiva ruscher.
Mittfältet jobbade bra och vann mycket boll. Ett särskilt plus till Fredrik Petersjö och, i första halvlek,
Patrik Grönvall.
Anfallarna är bägge mycket snabba och tekniska spelare, vilket gav Eskilstunaförsvaret en hel del bekymmer. De
många genomskärare och stickare, som spelades upp de två på topp, skapade också en hel del problem för försvaret.
Peter Motas var glad och nöjd efter matchen. Han tyckte att det kändes bra, att han är i bra form sedan en tid.
När målet kompå tal, blev han nästan generad, ett skott, om än hårt och välslaget, ska rimligtvis inte gå in på det
avståndet. Han menade att laget spelat bra som enhet, att det hade blivit bättre för varje match, med något undantag.
Apropå sin kondition (han jobbade kopiöst över stora ytor) under matchen, sade han att han vid teter låg ungefär i
mitten i truppen. Ulriksdals plan är ett litet bekymmer. Den är tämligen ojämn, vilket gör studsar ganska oberäkneliga
ibland. Inte minst syns detta , när spelare från bägge lagen ibland missar ganska enkla volley- och halvvolleylägen.
Står man vid planens långsida och ser mot de bortre hörnflaggorna, kan man lätt se att jorden är rund! Inte helt
vanligt på fotbollsplaner.
Mikael Stahre var nöjd med lagets spel och insats, utom perioden direkt efter halvtidsvilan. Han påminde spelarna
om att det återstod två matcher innan sommarupprhållet. Det gäller att hålla skärpan kvar och motivationen uppe. AIK
skall vara med i toppen av serien, så bra är vi.
Text: Bappe Bjuggren
[030517]
