AIK vann äntligen i premiären!
AIK vann årets allsvenska premiär med hela 3-0 efter mål av Kalle Corneliusson, Daniel Hoch och Andreas Alm på ett blåsigt men bitvis soligt Råsunda inför nästan 20 000 åskådare.
Så var det då äntligen, äntligen dags. I månader har vi längtat, räknat dagar och sett fram mot söndagen den sjätte april.
Vi har plöjt genom 96-sidiga bilagor, med spänning följt tidningarnas nedräkningar och med intresse (ibland skepsis) läst sjuttielva förhandstips och möjliga sluttabeller.
När dagen grydde blåste det styv kuling, snön yrde i luften och inte mycket påminde om vår, men inte ens vädergudarna kunde hindra nästan 20 000 stockholmare att åter igen ta sig till Råsundaborgen
och trotsa kylan för allsvensk hemmapremiär. Så, bestyckade med sittunderlag, en AIK-filt och vintervantar bänkade vi oss för att njuta av atmosfären. Underbart!
Med tanke på alla skadeproblem mönstrade AIK ett riktigt starkt lag. Dessutom ett lag med tre anfallare, även om Daniel Hoch officiellt spelade på mittfältet.
Kaptensbindeln har den här säsongen hamnat på den arm som verkligen förtjänar den mest, nämligen Krister Nordins, och han uppträdde med sedvanlig pondus i varje närkamp.
Matchen började lite trevande med ganska mycket bollinnehav för AIK men när premiärnerverna lagt sig vaskade faktiskt Enköping fram matchens första möjlighet.
En fin passning genom AIK:s försvar gav Enköpings Nichlas Norell läge till vänster i Håkan Svenssons straffområde. Skottet var hyffsat mot bortre hörnet men Håkan, som i matchens första ingripande missat en rensning, gjorde den första av en rad mycket fina räddningar.
AIK förde matchen, spelade trevlig fotboll, men i sanningens namn skall sägas att det inte skapades särskilt många chanser.
Den första kom lite drygt 20 minuter in i matchen då Daniel Hoch fick på ett bra skott rakt framför mål. Enligt de flesta åskådarna på västra läktaren tog bollen på en ESK-hand men domaren friade.
Ett par minuter senare rann den inför säsongen nyvärvade ex-hammarbyaren Andreas Hermansson lite väl enkelt igenom AIK:s försvar och kom fri men en ny fin parad från Håkan Svensson räddade dock AIK från ett underläge.
AIK förde spelet men skapade ganska lite. Enköping fick inte låna bollen särskilt mycket men skapade istället matchens två första chanser.
Efter en knapp halvtimme uppstod en rörig situation kring Enköpings straffområde och plötsligt fick Kalle Corneliusson skottläge. Men istället för att dundra på för kung och fosterland placerade vår nye högermittfältare bollen vid Driss el Asmars högra stolpe till 1-0.
Spelmässigt välförtjänt men kanske inte chansmässigt.
I anfallet efter målet var det mycket nära att Enköping omedelbart replikerade men försynen och AIK:s försvar gjorde att ställningen förblev 1-0.
På mittfältet spelade Stefan Ishizaki mycket moget men hans hörnor och frisparkar förblir ojämna, för att inte säga dåliga ibland.
Ett undantag utgjorde frisparken i den 34:e minuten som nickades bort i sista stund av ESK-försvaret.
Fasta situationer är ett alltför viktigt vapen för att slarvas bort och lite tonvikt på detta kan gott läggas på träningarna.
AIK började nu skapa fler chanser framåt och ledningen började kännas mer och mer motiverad. Andreas och Andreas (Alm och Andersson) kontrade sig till en chans efter fint samspel men det slutade resultatlöst.
I den 38:e minuten gick Håkan Svensson upp tveksamt på en hörna, missade men gjorde en klassräddning på det följande skottet. Håkan spelade bättre och bättre nu, kanske inspirerad av att han redan fått höra sitt namn skanderas från Norra stå!
I den 42:a minuten kom matchens delikatess. Ishi "tunnlade" en vilsen Fredrik Ulmstedt och spelade in bollen mot Andreas Alm. Alm bara bröstade ner bollen till Hoch som gjorde en dragning och behärskat, precis som Corneliusson, placerade bollen nere vid stolpen till 2-0.
När AIK senast ledde med två mål i första halvlek i en allsvensk hemmamatch vet jag inte men jag tror det var ett tag sedan.
Trots ytterligare en bra chans av Enköping kunde AIK gå till pausvila med en tvåmålsledning.
En pausvila där AIK:s förre sportchef Stefan Söderberg avtackades för sina 13 år i klubben. Stefan höll ett kort tal med sin karakteristiska röst och sprang sedan fram till klacken och kastade upp sin lika karakteristiska hatt till tacksamma supportrar.
Stefan har betytt oerhört mycket för den professionella inställning till fotbollen som AIK har idag.
Efter att ha värmt oss med kaffe rivstartade den andra halvleken med en kanonchans redan i den 46:e spelminuten. Återigen bäddade ett fint samspel mellan AIK:s forwards, denna gång Alm och Hoch, för ett fint avslut som bara var en reflexräddning ifrån att resultera i ett tredje mål.
Att Hoch och Alm var heta vittnar deras gula kort om. Hoch fick sitt för en sen kapning och Alm när han med full kraft gick in i en duell med ESK:s målvakt. Möjligen frispark men knappast gult, men det visade hur spelsugen Alm var efter sina många skador och förra säsongens sparsamma framträdanden.
Enköping fick nu allt svårare att hänga med i AIK:s tempo och i den 58:e matchminuten missade Enköping en rensning som gav Corneliusson fri väg ner mot kortlinjen. Han fick iväg ett mellanting av skott och passning men målvakten dök ner och räddade, dock inte bättre än att bollen rullade ut där Andreas Alm kom stormande och på typiskt Alm-manér rakade in bollen i övergivet mål.
3-0 och matchen kändes avgjord. Detta till trots försökte sig Hoch minuten senare på att fixa årets mål redan i premiäromgången när han högt uppe i luften konstsparkade ett inlägg högt över mål.
Även Andreas Andersson verkade tycka att 3-0 inte var nog. Hans bästa möjlighet var en nick mot krysset som tyvärr inte resulterade.
När en kvart återstod av matchen uppstod kalabalik framför Håkan Svensson men med lite tur lyckades han tillslut lägga sig på bollen.
ESK saknade märkligt nog inte chanser men om AIK var effektiva var Enköping det motsatta.
Andreas Alm kanske hade de två bästa chanserna att utöka ledningen men hans chip över målvakten räddades på mållinjen och friläget strax efteråt smet knappt förbi stolpen.
Istället kunde Enköping kontra sig till deras bästa chans i matchen. Efter ännu en fin djupledsboll skjöt Johan Norell ett bra skott men denna eftermiddag hade Håkan Svensson bestämt sig för att hålla rent i matchprotokollet.
På en millisekund dök han ner och gjorde matchens svettigaste räddning. I andravågen blåstes offside men även på den chansen reflexräddade Svensson och visade att han kommer att bli en oerhört viktig kugge i AIK under året.
Förövrigt anser jag att offsideavblåsningen var tveksam men 3-0 stod sig.
Enköpings Brima Koroma drog på sig matchens solklaraste varning när han i drygt trettio meter drog och slet i en urstark Per Nilsson. När domaren halade upp det gula kortet såg han mycket förvånad ut!
Strax före matchens slut byttes Martin Mutumba in till publikens förtjusning. Tyvärr fick det 17-årige megalöftet bara några minuter på sig att visa sina konster innan domaren blåste av matchen.
Sammanfattningsvis kan sägas att Richard Money och hans lag fick bästa tänkbara start på årets allsvenska.
Enköping, som varandes nykomling, hade utmålats som mardrömsmotståndare (minns premiären mot MFF 2001) men mot AIK denna eftermiddag hade man inte mycket att hämta.
Mot ett sämre lag hemma på Enavallen kan man dock säkerligen överraska och jag tycker faktiskt att de kanske t o m var värda ett mål idag.
De frågetecken som fanns inför säsongen (kommer Håkan Svensson att palla, kommer Alm att hålla, kommer Ishizaki att blomma ut) blev åtminstome i denna match uträtade till utropstecken.
Försvaret och mittfältet spelade säkert och klokt med få individuella missar men desto fler toppar. Gary Sundgren och Per Nilsson kändes väldigt stabila.
Nordin vann bollar, Ishizaki fördelade dom och framåt skapade båda mittfältarna Hoch och Corneliusson väl så mycket som Alm och Andersson.
Håkan Svensson tillsist visade med eftertryck att han mycket väl kommer att axla Daniel Anderssons fallna mantel.
Det var en härlig premiär! Nu fortsätter vi så!
Text: Mats Håkanson
Foto: Bildbyrån
[030406]