Segersviten fortsätter
Bortaseger igen trots mediokert spel. AIK:s tyngd, effektivitet och bättre lagmoral avgjorde matchen. Andreas
Andersson svarade för båda målen när Landskrona BoIS besegrades med 2-1 i Helsingborg.
AIK besegrade Landskrona BoIS med 2-1 efter två mål av Andreas Andersson. Segern må möjligen beskrivas som tursam,
men det finns också egenskaper hos fotbollslag som fäller avgörandet till det bättre lagets fördel även när spelet
inte fungerar. BoIS dominerade spelet på planen i mer än en timma, men till slut kan det sägas ha varit AIK:s
lagmoral och skånepågarnas brist på densamma som låg bakom AIK:s seger.
Den pågående kommunalarbetarstrejken hade tvingat Landskrona att flytta sin hemmamatch mot Gnaget till Olympia i
Helsingborg. Ett ekonomiskt avbräck om inte annat för hemmalaget eftersom endast 4.529 åskådare fanns på läktarna,
jämfört med kanske det dubbla om matchen hade spelats i Landskrona. De som ändå kom fick uppleva det unika i att se
AIK spela i Elfsborgsdress, d v s gula tröjor och svarta byxor.
AIK:s laguppställning påminde en del om de senaste matcherna. Identiskt försvar, nykomponerat mittfält och de två
tillgängliga anfallarna som forwardspar. En nyhet för året fanns annars på bänken, där Svante Samuelsson fanns med
för första gången efter sin halvårslånga skadefrånvaro. Men något inhopp för Svante blev det inte.
Mittfältsuppställningen denna gång var Krister Nordin som defensiv, Mats Rubarth och Stefan Ishizaki på var sin kant
och Kalle Corneliusson på den offensiva positionen. Daniel Hoch och Arash Talebinejad saknades i truppen p g a skador.
Liksom de tidigare bortamatcherna började AIK mycket passivt. När lagen känt på varandra några minuter kom
Landskrona att ta över spelet mer och mer. AIK:s mittfält trampade vatten och kom ingenstans. Anfallen lyste med
sin frånvaro och endast någon enstaka gång kom AIK i närheten av BoIS-målet. Istället var det Landskrona som
skapade den ena halvchansen efter den andra. Ett par gånger blev det också riktigt farligt, men svaga avslut i
dessa lägen gjorde att AIK kunde hålla tätt utan att Håkan Svensson sattes på något riktigt prov. Landskrona hade
nog förväntat sig en spelbild där AIK skulle ha mycket boll, man backade hem och väntade på bra lägen att slå till
med snabba kontringar. Men det obefintliga, rent utav svaga mittfältsspelet AIK presterade under den första
halvleken gjorde att kontringstillfällena för hemmalaget inte blev så många. Och de gånger de väl kom rann bollen
undan alltför snabbt på den våta planen för att kunna fångas upp av den ständigt huggande Daniel Nannskog. Just
Nannskog var annars ett orosmoment för AIK-försvaret, och i den 30:e minuten var det också han som fick Landskronas
bästa chans i matchen när han på en delikat framspelning från Alexander Farnerud kom ensam med Håkan Svensson. Ett
mycket svagt avslut från Nannskog där vållade inte Håkan Svensson mer besvär än en bakåtpass från det egna försvaret.
Alexander Farnerud är ju annars den stora stjärnan i Landskrona och det fanns spioner från flera utländska
fotbollsklubbar på Olympias läktare för att titta främst på honom. Alexander började matchen på högerkanten och
fick Daniel Tjernström emot sig. Tjerna var närmast prickfri och raderade mer eller mindre ut Alexander som
framspelare i Landskronas anfallsspel. Endast vid den ovan beskrivna målchansen gick Tjerna bort sig. I övrigt såg
han till att Farnerud inte fick ut något av sitt spel. En mycket stark insats av Tjerna! En bedömning som
antagligen delades av Landskronas lagledning, för när andra halvleken började hade Farnerud bytt kant.
AIK:s målchanser i den första halvleken var lätträknade. Ett farligt inspel i den 20:e minuten när Kalle Kula
spelar bollen parallellt med mållinjen från vänster sida. Målet är vidöppet, men ingen AIK:are hinner fram för att
toffla bollen i mål. Annars är det mest Andreas Andersson som ligger bakom de chanser som dyker upp. Speciellt
minns man hans ribbträff i den 43:e minuten när han på klassiskt manér tar sig fram utanför straffområdet och får
till ett mäktigt avslut som med några centimeters lägre projektilhöjd hade resulterat i ett ledningsmål.
BoIS-målvakten hade inte haft en chans att ta den bollen.
Första halvlek ändå klart till Landskrona. Spelövertag, halvchanser, AIK:s obefintliga mittfältsspel, men oförmågan
att göra mål gör ändå att det fortfarande är mållöst.
I andra halvlek jämnar spelet ut sig. AIK har redan i slutet på första halvleken bytt plats på Ishizaki och
Corneliusson. Landskrona skapar inte längre så mycket framåt, men AIK får inte till mer än några halvchanser
trots att man håller spelet bättre uppe nu. Landskronas offensiv har däremot stannat upp, det hjälpte inte att
låta Farrnerud slippa Tjerna. AIK:s anfall kommer oftare och man kommer mer till avslut. Några visserligen från
långt håll, men tio avslut för AIK i andra halvlek jämfört med tre i första är ett tydligt bevis på att spelbilden
ändras. I den 64:e minuten kommer så det som blir matchavgörande. Jimmy Tamandi dribblar sig in i straffområdet
där han blir fälld av en Landskronaspelare. Domaren blåser straff, vilken märkligt nog blir omdiskuterad. Saken
är enkel, Jimmy blir fälld, en förseelse som domaren ska beivra vare sig den äger rum innanför straffområdet
eller inte. AIK:s straffexekutor Andreas Andersson placerar sedan säkert bollen till höger om målvakten. 1-0
till AIK.
Målet blir inte bara ett ledningsmål utan visar sig också leda till en förändring av matchbilden. Landskronas
spelare verkar bli lika frustrerade som sin publik och har svårt att få till något ordnat spel. AIK behåller
kylan och tackar genom att omgående göra 2-0. Endast drygt fyra minuter efter straffmålet håller sig Andreas
framme igen. På ett flackt inlägg från Mats Rubarth på vänsterkanten nickskarvar han in bollen vid målvaktens
vänstra stolpe. Matchen känns nu avgjord och BoIS verkar mer eller mindre uppgivna. AIK faller ändå ned långt
i plan men Richard Money är uppe och manar på laget att spela högre upp i banan. Det ger också ett markant
spelövertag och vid flera tillfällen har AIK läge att punktera matchen. Landskronas anfallsförsök känns både
uppgivna och desperata. Men ur en av alla dessa ströattacker kommer så reduceringsmålet. I den 85:e minuten
rinner en boll ned mot den vänstra hörnflaggan och en hemmaspelare får till ett inlägg som Håkan Svensson inte
når helt, utan endast förmår tippa ut ett par meter där Indrek Zelinski dyker upp och petar in bollen i det
tomma målet.
Målet ger Landskronaspelarna hoppet tillbaka och slutminuterna blir nervösa. AIK försöker spela ett uppehållande
spel för att få tiden att gå, men lyckas inte helt utan BoIS får till några giftiga avslut under stopptiden.
Efter 94:28 blåser så Anders Frisk den befriande slutsignalen och konfirmerar att tre poäng till ska läggas
till stockholmsdominansen i allsvenskans inledning. AIK kan åka hem till storstan som som serietvåa och se
framtiden an med tillförsikt.
Trots att spelet tidvis inte fungerande syns det att det finns resning i laget. Till skillnad mot Landskrona
som vek ned sig när det gick emot, höll AIK lagmoralen uppe matchen igenom. Ett ramstarkt försvar som håller
tätt när det konstruktiva spelet går i stå gör att tryggheten börjar att återfinna sig efter några års nedgång.
Plus till mittbackarna Nilsson och Björck som kan bli en stor tillgång i många år för AIK. Plus också till
Daniel Tjernström på vänsterbacken. Att Alexander Farnerud tvingades byta kant är väl ett betyg gott som något.
Mittfältet har mer att ge. Det känns skönt att veta var sparkapitalet finns en dag som denna. Och så Andreas
Andrersson förstås, landslagsklass på både spelet och målen. Håkan Svensson i målet var som vanligt säker, det
känns som om motståndarnas hörnor inte längre är farliga.
Text: Göran Engström
Foto: Bildbyrån
[030519]