Delade eller tappade poäng?
Matchen AIK-Örebro SK (0-0) är svår att referera. Efteråt känner man sig lika mållös som de bägge lagen.
Om det inte varit för nätens annorlunda placering, skulle det nästan kunnat vara en volleybollmatch.
ÖSK var helt klart inställt på att rädda en poäng och spelade huvudsakligen med en backlinje om nio man! AIK
försökte och försökte men hittade aldrig något sätt att luckra upp ÖSK-massan på.
De 17 skott man fick iväg gick mestadels över eller vid sidan av målet. Endast två skott på mål, under
90 minuters enveten press, är naturligtvis inte bra.
ÖSK, å andra sidan, gjorde det inte lätt. De spelade utomordentligt väldisciplinerat och lät sig inte
luras att tappa markeringar eller att släppa till luckor.
Samuel Ayorinde var den ende som var riktigt nära att göra mål i denna match. Hans nick i ribbans överkant
i första halvlekens 29:e minut, var den enda rejäla målchansen under matchen.
AIK försökte och försökte, man prövade med långa stickare, man försökte komma in från kanterna, man
försökte med kombinationer med korta passningar och snabba förflyttningar, men vad man än gjorde möttes man
av ÖSK-ben.
Det mest dramatiska i matchen blev en händelse i 89:e minuten, när hjärtat i några sekunder satt i
halsgropen. Andreas Andersson var på väg att skapa ett friläge, bollen fick en snedstuds, kanske via ett ÖSK-ben,
och Andreas slog ut med handen och styrde tillbaka bollen mot sina fötter. Avblåsning, förstås och domaren gräver
i fickan. Tack och lov kom det gula kortet fram, men det kunde lika gärna varit rött!
Det blir meningslöst att prestera någon spelarkritik efter en sådan här match. Det var inte viljan, eller
ambitionen som saknades utan helt enkelt förmågan att luckra upp eller smula sönder en kompakt försvarsmur.
Möjligen skulle man varit mer tålmodiga, gett upp tanken på att ta sig igenom muren och systematiskt arbetat
på att dra isär ÖSK-muren och att skapa utrymmen för halvdistansskott.
AIK-spelarna ville, försökte och prövade olika vägar, ingen enskild spelare svek och ingen fick tillfälle
att glänsa.
Bollinnehavet för AIK var nästan 60%.Men målen kom aldrig. Mats Rubarths avstängning var olycklig. Hans
irrationalitet hade möjligen kunnat förändra matchbilden. Ola Andersson återkommer i SvT:s Fotbollskväll ständigt
till de viktiga stora ytorna bakom motståndarnas backlinje och självklart har han rätt i att de måste utnyttjas.
Även ÖSK insåg detta och såg till att de öppna ytorna bakom backlinjen också låg bakom såväl mål som kortlinje!
Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[030701]
