Visst vann Valencia - men efter stort besvär
Drygt 25.000 åskådare sjöng, skanderade och hoppade. Kvällen var sval men
ingen iskyla, inga stormvindar och inget regn. Värmen bjöd AIK på. Det
inledandet tifot där gult och svart fyllde Råsundas läktare var mäktigt,
även Valencias representanter såg imponerade och uppskattande ut.
Kanske inspierade omgivningen AIK:s spelare lite extra, matchen inleddes i
alla fall med ett optimistiskt, samlat och målmedvetet spel. AIK valde att
spela sitt eget spel, inövat under många timmar, för att om möjligt skaka om
det spanska storlaget. Framför allt under den första halvleken lyckades man
över förväntan. Den spanske tränaren erkände vid presskonferensen efter
matchen att Valencias avvaktande spel under den första halvleken inte var en
medveten taktik utan berodde på AIK:s tryck och målmedvetenhet.
Under de första tio minuterna skapade AIK flera halvchanser och ett par
hörnor, men till skilnad från många av årets tidigare matcher upphörden inte
intensiteten efter 15-20 minuter.
Både Ishizaki och Kah hade bra och farliga skott, men kanske var det Pelle
Nilsson som skapade den farligaste chansen, när han någon minut före pausen
slog en fin stickare in mot mål, där målvakten bara var centimetrarna före
Hoch på bollen.
Valencia var naturligtvis inte chanslösa heller, även om de förvånansvärt
ofta hade svårt att få igång sitt spel och i stället fick kontra på chans.
Håkan Svensson fick dock tillfälle att göra en prakträddning på ett hårt
närskott i den 22:a minuten.
Det som kanske gladde mest i den första halvleken var att Pelle Nilsson och
Tjerna vågade följa med upp i många anfall utan att tappa sambandet bakåt
och varje gång med kontroll av täckningen hemåt. Annars var det Ishi och Kah
som låg bakom det mesta i anfallsväg, inte så att det nödvändigtvis var de
som hade bollen, men de styrde spelet och anfallsvägarna.
Inga mål i den första halvleken och bara ett skott på mål av vardera laget
men definitivt ingen händelselös halvlek.
I pausens samtal med min bänkgranne hoppades jag att Richard Money skulle
byta ut en hårt kämpande och tappert springande Hoch mot Ayorinde rätt
tidigt. Daniel Hoch sprang kopiöst i ensam toppposition och togs oftast lätt
undan av de fysiskt klart starkare Valenciaförsvararna. Hoch måste blivit
lika trött på 45 minuter som under en hel vanlig allsvensk match! Efter 10
minuter kom det bytet.
Annars startade den andra halvleken lite illavarslande. Valencia kom ut med
en helt annan vilja och startade i ett högre tempo än de nått under de
första 45 minuterna. AIK kom av sig något och hade en del problem med den
förändrade matchbilden de första 10-12 minuterna, men lyckades sedan både
anpassa sig och ställa om det egna spelet, så att spel och spelfördelning
åter jämnades ut. Att man lyckades syns bl a i skottstatistiken som Valencia
"vann" med 5-4 i vardera halvleken.
1-0-målet i den 64:e minuten blev en liten besvikelse för publiken. AIK hade
gjort ett solitt jobb i försvaret, men den här gången tappades en markering
som räckte för att ge de Oliveira skottchans. Håkan var chanslös på det
mäktiga skottet.
Visst hade Valencia fler spetschanser i den andra halvleken, men de hade
fullgott motstånd och var nära ett baklängesmål vid ett par-tre tillfällen.
Framförallt Ishi visade upp ett skott som han borde använda oftare i
seriespelet, även Kalle Corneliusson ryckte till sig en farlig chans, som
ledde till hörna.
Något kvitteringsmål blev det inte. AIK får en svår uppgift i returen men
åker dit med en berättigad känsla av att "vi är med i matchen". Valencia har
ett mål upp, men AIK har ingen anledning att ge upp.
Håkan Svensson var lika trygg och pålitlig som vanligt. Han fick få
tillfällen att glänsa, men han var alert hela tiden och han styr och pratar
med medspelarna.
Backlinjen fick tidvis jobba hårt och gjorde det bra, framför allt Björck
och Tjerna gjorde i det närmaste felfria insatser. Dessutom ett stort plus
till Pelle och Tjerna för att de vågade ta offensiva initiativ.
Mittfältet jobbade berömvärt hela matchen, Ishis och Kahs insatser är redan
nämnda och de blev inte sämmre under den sista halvleken. Kwame, liksom
Hoch, hade det jobbigt på grund av sin relativa litenhet.
Ayorinde fick större fysiskt utrymme efter sitt inhopp, men var för det
mesta lika ensam som Hoch varit tidigare. Kalle Kula var pigg, rörlig och
spelsugen och blev också bekymmersam för spanjorerna med sin snabbhet,
rörlighet och offervilja.
AIK gör en utmärkt match mot ett av Europas bästa lag. Även om Valencias
seger får betecknas som rättvis, hade ett oavgjort resultat inte varit
orättvist! AIK:s spelare visade att hjärta, vilja och samarbete kan räcka
långt, även om motståndarna på pappret tycks överlägsna. Vi spelade inte
bara för 2003 års UEFA-cup utan också för 2004 års säsong. Och visst ser det
löftesrikt ut! Både på planen och på läktaren.
Presskonferensen var lugn, avspänd och odramatisk, delvis därför att den
fördes på svenska/spanska/engelska med ganska osynkroniserade tolkningar
mellan de tre språken!
Richard Moneys huvudbudskap var: jag är stolt över spelarna, deras
inställning och insats. Han gav naturligtvis kommentarer kring matchen, men
det han förmodligen ville säga var: vi vill, vi kan och vi är på rätt väg.
Och jag tror han har rätt.
Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[030925]
