Ny derbyvändning i seriefinal!
AIK:s U-lag besegrade Djurgårdens välmeriterade lag i en match som påminde om det allsvenska mötet för några
veckor sedan.Efter att DIF tagit en 2-0-ledning med bara 20 minuters återstående speltid, kändes det som om tåget
gått för vår del. Men då, efetr ett spelarbyte föll allt på plats Och på ungefär 9 minuter hade AIK inte bara
kvitterat utan tagit ledningen. Våra unga spelare hade sedan inte några problem med att på ett både skickligt
och moget sätt, klara ledningen fram till slutet. Segern innebar också en trepoängsledning i Utvecklingsserien
över sommaruppehållet!
Den första halvleken överaskade AIK-spelarna med att föra och delvis dominera spelet mot det ganska namnkunniga motståndet. Laget gjorde i stort sett en alldeles utmärkt halvlek med säkert positionsspel i försvaret, distinkta brytningar och snabbt och varierat passningsspel. Framför allt Mikael Thorstensson på högerkanten öppnade för en 3-4 farliga chanser med sina läckra entouchdribblingar och sin fart och bollkontroll. Det enda vi inte lyckades med, var att göra mål.
I 42:a minuten skulle det ändå bli mål. Och vilket märkligt mål sen! En lång höjdboll från Djurgårdens mittfält in mot AIK:s straffområde, Örlund springer ut för att greppa men tacklas just som han skall hoppa. Örlund faller i blötan med DIF-aren ovanpå sig, bollen passerar och rullar sakta mot mål. Alla(!) stannar upp och väntar på domarens signal, som inte kommer. Örlund upp och Sulaver sätter fart, men ingen når bollen förrän domaren sätter pipan i munnen och pekar mot mittpunkten!
Djurgårdarna verkade lika överaskade som AIK-arna både över mål och godkännandet.
I den andra halvleken jämnades spelet ut något, framför allt de första 20-25 minuterna. DIF försökte då störa AIK:s spel högre upp i banan än under de första 45 minuterna och lyckades delvis.Ändå kändes det som om en kvittering låg närmast till hands. Detta trots att DIF efter 51 minuter får in en boll imålet. Domaren beslutar, efter konferens med linjemannen, att heit riktigt blåsa frispark för offside.
I 69:e minuten nådde Christer Mattiasson en lång djurgårdpassning strax före kortlinjen till vänster om Örlunds mål och lyckas mycket vackert ur en närmast omöjlig vinkel skruva bollen över AIK-försvarare och målvakt in i den bortre nätgaveln! 0-2.
I 71:a minuten, i samband med en AIK-frispark, går Erik Sundin ut och in kommer Patrik Grönvall. Frisparken hamnar hos Grönvall, som klipper till, hårt och välriktat. Målvakten försöker boxa bollen, som studsar på en DIF-försvarare och otagbart in i mål. 1-2.
Sex minuter senare skarvnickar(!) Mutumba fram en boll som Thorstensson når och skjuter direkt på. Målvakten kan bara toucha bollen med fingertopparna. 2-2.
AIK har fattat nytt mod och för återigen matchen och det dröjer bara 3 minuter tills Patrik Grövall slår till igen. Efter ett vackert uppbyggt och kombinerat anfall, blir han frispelad och slår till för andra gången på 9 minuter. 3-2!
AIK skapar ytterligare två halvchanser, men förutom ett taktiskt byte i 89:e minuten, Thorstensson ut, Erlandsson in, händer inget förrän domaren blåser av matchen.
En väl spelad och genomförd match. Örlund spelar säkert i målet, läser spelet bra och går ibland långt ut och bryter bollbanor för motståndarna. Kan inte lastas för målen utan gör en bra match på ett svårspelat, blött och nyckfullt underlag.
Backlinjen spelar mycket bra mot ett svårt motstånd. Bojan Sulaver och Mattias Nylund ger inte DIF utrymme för något kantspel. De gånger de följde med upp i anfallen, skapades situationer. Kanske kan man önska att de följt med upp lite oftare. Pärtan (Per Karlsson) dominerade försvarsspelet, precis sim han brukar. Han spelar ett alltid lugnt och moget, trots sin ungdom, men törs också göra en dragning då och då utan att ta ödesdigra risker.
Mittfältet, delvis nykomponerat, orkade hela matchen på ett bra sätt. Erik Sundin såg ganska trött ut de sista minuterna innan han byttes ut. Han sprang mycket hela matchen och har en härlig teknik, även om han, liksom Martin Mutumba, borde spela bollen snabbare oftare än de gör. Dels för att variera spelet mera, men också för att de ger motståndarna tid att samla ihop sig. Det kändes ibland som att Sundin coh Mutumba blev en för mycket av samma spelartyp!
Marcus Arencranz tog ett steg upp i banan och var utmärkt som defensiv mittfältare. Stark, teknisk och energisk. Mikael Thorstensson gjorde en ny stormatch. Även om man skulle önska att han spelade som forward så att vi skulle kunna utnyttja hans snabbhet och huvudstyrka mer, så lyckas han skapa många chanser både för sig själv och medspelare från sin kant. En spännande spelare att följa framöver.Fredik Petersjö sliter som vanligt över stora delar av planen, gör det mesta bra och nästan aldrig något dåligt.
I anfallet försökte både Tolga Ûnal och Martin Mutumba, De kändes dock lite för små och tunna mot det ganska tungs DIF-försvaret. Tolga är kollosalt snabb och jobbar över stora ytor och har, liksom Martin, en härlig teknik, men det kräver att spelet förs på marken. Mutumba var, som han varit en tid, på gott och ont. Han gör alltid några underbara finter och/eller dribblingar i alla matcher,men en stor del av matchen försvinner han och blir stillastående. Han borde, som sagt, variera sitt spel mer. En direktpassning eller skarvning då och då skadar inte. Nu blir det ofta alltför förutsägbart för motståndarna. Men med Martins talang och spelsinne kommer det här att bli bättre.
Naturligtvis var spelarna glada och lättade efter matchen, som var deras sista insats före sommarledigheten. Både Thorsten och Mattias Nylund tyckte annars att spelet var bäst i första halvlek även om målen kom i andra. Patrik Grönvall, som "vann" sina 19 minuter med 3-0 riktigt strålade och var mer talförd än jag upplevt honom tidigare. Att starta ett inhopp med ett praktskott och mål det första man gör, innebär förstås ett speedat självförtroende.
Sommarlov som serieledare? Verkade inte kännas helt fel!
Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[030625]
