Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Göran Marklund mot Djurgårdens Geert Den Ouden.  Foto: Bildbyrån

Tredje plats i Nackas Minne

AIK besegrade Hammarby med 2-0 i matchen om tredje pris. Martin Åslund gjorde första målet för AIK 2004. Det var först i AIK:s tredje match i gruppspelet som det lossnade.

Det blir bättre framåt natten...
Det började lite tveksamt i årets upplaga av Nackas Minne. Två hela 14-minutersmatcher utan ett enda AIK-mål. Så långt kändes det inte särskilt lovande, men i den tredje matchen slog Martin Åslund till. Två gånger till och med, först med fötterna och sen med huvudet. Han blev därmed AIK:s förste målskytt 2004. Kul för Martin och skönt för laget. Sen bjöd vi visserligen mycket generöst in de danska gästerna till finalen, men i bronsmatchen kom vi igen och målade på nytt.

AIK spelade kvällens första match. Mot Djurgården, som, med i det närmaste ordinarie uppställning, vann med 2-0. AIK gjorde visserligen ett reduceringsmål men då hade slutsignalen precis ljudit. DIF vann egentligen på grund av att de faktiskt sköt ibland, något som vi glömde under nästan de två första hela matcherna. Kanske var det ovana vid den krympta planen. I alla fall kändes det nästan som om spelarna trodde att planen skulle fortsätta bortom sargen på kortsidan.

Vår andra match gick mot Hammarby, som gjorde mål efter en halvminut. Så mycket mer hände inte i den matchen! I ett försök till tryck och kvittering, tog vi ut målvakten och lät Krille Nordin ta målvaktströjan. Det hjälpte inte ens med en offensiv målvakt. Två hela matcher utan mål. OK, 28 minuter, noga räknat.

Hoch vinner boll mot Hammarbys Runström.  Foto: AIKbilder.com

Det mest glädjande så här långt var faktiskt att vi inte drabbats av några skador. I den miljön och med det underlaget, känns risken alltid närvarande. Spelmässigt såg det ändå hyfsat ut. Många spelare såg rörliga, kvicka och alerta ut, samtidigt går det inte att dra några slutsatser. De har tränat i en vecka, flera spelare var lediga, av olika orsaker och det handlar ju egentligen "bara" om prispengar.

I den tredje matchen mötte vi HJK Helsingfors, som upplevdes som turneringens svagaste lag. De första sju minuterna hände just inte mer än att AIK förde matchen och äntligen börjat skjuta. Och si - strax efter matchens sista hälft börjat, slog han till. Martin Åslund! Drygt tre minuter senare slog ett av Café Opera-lånen till; Filip Bergman som ju har ett förflutet i Hammarby, 2-0. Sen var det dags för Martin igen. En väl avvägd nick, 3-0. HJK kändes aldrig riktigt farliga, men gav heller aldrig upp.

Matchen mot FC Köpenhamn blev inte rolig. Allra minst för Daniel Örlund - som i övrigt gjorde en bra insats - hade en tung minut, då han två gånger i rad bjöd in danskarna till enkla mål. Ett hål i luften, när han skulle sparka bort en stilla rullande boll och en missbedömd situation vid sargen alldeles bredvid mål. Men just det här händer nog bara inomhus på "fel" underlag. Totalt vann FCK med 4-0 och det var vår enda helt odiskutabla förlust. De sista fem minuterna var det Pa Modou Kahs tur att agera offensiv målvakt och han gjorde det mycket övertygande!

Sen blev det lite spännande, för om resultaten i de kvarvarande matcherna gick vår väg, skulle det kunna bli final! Så blev det nu inte, utan en match om tredjepris mot Hammarby i stället.
I bronsmatchen visade AIK att man lärt sig något under kvällen. Som till exempel att tidiga mål är mycket värda. Tjernströms förstod helt klart. Efter knappt fyra minuter slog han till i målvaktens bortre hörn, ett lugnt och väl avvägt skott ur knepig vinkel. Bara drygt en minut senare var det Krister Nordins tur. Det var alltså veteranerna som visade sig bli piggare och piggare ju längre kvällen led. Om nästa års eventuella upplaga av Nackas Minne startar vid 22-tiden, kan vi nog lugnt räkna med en ohotad förstaplats i turneringen!

Text: Bappe Bjuggren
[040115]