Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Arash Talebinejad

Karlberg i veckan, vecka 5

De första som dyker upp är Arash och Nešo, bägge ser glada och nöjda, men visst syns det vem som kört med vem! Nešo ser fräsch och piggögd ut, medan Arash är klart trött men lika klart belåten.

Nešo konstaterar att den tuffa individuella träningen med mycket boll och mycket löpningar funkar bra för Arash och säger med en blick på Arash och med glimten i ögat att "det är bra att det går framåt, med en frisk Arash vinner vi SM-guld". Arash skrattar glatt men ser inte ut som om han riktigt tror på honom. Ännu mindre förmodligen när Nešo fortsätter: "det borde man gå runt och säga till varje spelare, tänk vad taggade de skulle bli". Sen skrattar bägge. Arash konstaterar också att det är jobbigt att alltid påminnas om skador, "alla frågar hur det känns", visserligen i all välmening men det gör ju att man känner efter och hela tiden får försöka förklara. Nešo inflikar att "ett litet problem blir lätt ett stort problem om man hela tiden påminns och måste gå in i det igen". Jag frågar Nešo om det är Rehab- eller rent individuell träning han kör med Arash. Arash på väg in i matsalen fnyser och hånskrattar och fortsätter på väg bort: "Nešo kör hårdare med en än någon annan, rena slavdriveriet... Rehab-träning... ha ha."

Nešo sitter kvar och berättar om hur det är och känns nu.

  - Det är jättekul att vara här igen och att få vara med och skapa ett lag, ja jag tror att det är ett vinnande lag. Hittills har jag jobbat mycket med Arash, med Rubarth före landslagsresan, med Kah också. Sen är jag med vid alla kollektiva träningar och det känns jättebra att Richard ger mig mer och mer frihet och ansvar i samband med träningarna. Det betyder naturligtvis mycket att han visar förtroende för mig och för Patrick (Englund) som ju också är ny. Språket (engelskan) är inget problem, dels pratas det ju mest fotboll och är det något jag inte förstår, så frågar jag Patrick.
  - Jag måste se till att komma igång med Café Opera också. De har en väldigt spännande trupp, med många spelare som kan bli jättebra om 2-3 år. Flera av dem känner jag sedan tidigare. Hela utbytet med Caféet känns jättekul. De kommer att ha en mycket bra trupp redan i år, de kan faktiskt gå upp i allsvenskan om det inte blir för mycket skador och om de själva törs tro på möjligheten.
  - Jag ska jobba med bägge trupperna, men nu i början har det varit mycket med AIK. Bollträningen idag såg mycket bra ut. Det var två juniorer med, Brwa Nori och Robert Åhman-Persson. Brwa gjorde dagens prestation, när han dribblade av en fyra fem man före avslutet. Robert är en stor, stark, vänsterfotad spelare, som ser mycket bra ut. De är unga och orkar inte mentalt på samma sätt som de äldre, så när de blir för trötta, glömmer de att vi kör two-touch och börjar dribbla i trängda lägen. Det är lätt gjort i början och i ett tempo man är ovan vid.
  - Men att vara med i A-lagsträningen är en stor grej för de unga som också får mycket beröm av de äldre spelarna och ledarna. Just det förstod jag inte riktigt när jag kom till Sverige. För mig var det naturligt att gjorde man en miss eller något dåligt, skulle man få höra det, men sen har jag förstått att uppmuntran är viktigt, att det får ungdomarna att våga, även om de inte alltid lyckas.
  - När jag var tränare i division två mötte jag gamla AIK-spelare och före detta juniorer i nästan varje lag, spelare som var duktiga och kunde ha blivit ännu bättre, men inte hade något att välja på i klivet från juniorer till seniornivå. Här kan samarbetet med Café Opera bli jätteviktigt och bra, både för dem och för oss. Kanske slipper vi då se stora talanger som tröttnar och slutar med fotbollen fast de har stora utvecklingsmöjligheter. Alla kan inte utvecklas lika fort och utvecklingen går inte heller alltid bara framåt.

Det både hörs och syns att Nešo trivs med och tror på det han gör. Det är lika tydligt att han uppskattar och trivs med både Richard och Patrick. De signaler man får, från både ledare och spelare, är att vi i år redan ligger klart längre fram tränings- och attitydmässigt än i fjol. Alla talar också om den positiva och täta stämningen och det finns kanske fördelar också med den numerärt sett smalare truppen.

Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[040130]