Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

På gång - utan kryckor

Karlberg i veckan, vecka 7

Ute ligger ett vitt snötäcke som täcker vartenda grässtrå. Inget tyder på att fotbollssäsongen närmar sig. Men när man kliver in genom dörren till AIK:s klubbhus, så låter det fotboll, luktar fotboll. Det första som hörs, när spelarna återvänder från träningspassen i Solnahallen eller på Skytteholm, är nästan alltid Håkan Svensson

Det är inte bara volymen och dialekten som avslöjar honom, utan lika mycket den glädje och entusiasm han visar upp. Han är visserligen inte ensam om det, stämningen är genomgående positiv och förväntansfull, det ligger en känsla av förväntan och längtan i luften, som även uttrycks av många. Försäsongsträningen är ingen höjdare i sig, men alla vet att den leder fram till ännu en säsongsstart och matchspel. Det är ju dit man vill. Att få springa ut på Råsundamattan som en av elva utvalda i Sveriges fotbollslag nummer ett. Vägen dit kan vara både snårig, kantad av skador och problem, snitslad med snö, kyla och halka, men alla som får chansen väljer att följa vägen dit. Visst kan man höra både gnäll och klagomål, men grundstämningen är ändå "nu jävlar ska vi...".
De flesta spelarna är kvar sedan förra säsongen. De nya känns inte särskilt nya. Delvis beroende på att ett par av dem har en genuin AIK-bakgrund men också för att det finns vänskapsband mellan många Café Opera och AIK-spelare. Trots att säsongen bara är i inledningsskedet, känns truppen redan homogen.
Fredrik Björck tar sig, kraftigt haltande men utan kryckor, nerför trappan, slår sig ner i en stol och ser lika lurigt glad ut som vanligt.

Hur är det med den nyopererade foten?
- Det gör lite ont, men kryckorna behövs inte. Rehabträning nu, så är jag i full gång om ett par veckor. Själva operationen tog en timme, dubbelt så lång tid som de trodde innan, men var tydligen okomplicerad och gick enligt planerna.

Vi pratar en bra stund, både om förra året och förväntningarna inför i år. Fredrik var en av de spelare jag tyckte växte mycket under det tidvis tunga fjolåret. I början, som ny, var han öppen och positiv, men allteftersom tiden gick, tog han ett allt större ansvar både i matcher och vid träningen. Fredrik är ingen tystlåten person, men han pratar mer och mer även i spelsituationer. Jag frågar om han medvetet valt att ta ett större ansvar i laget.
Han funderar en stund och berättar sen om sina erfarenheter nu och tidigare. I Frölunda var Robert Bengtsson-Bärkroth en viktig förebild.
- Han pratade alltid och hjälpte en. När det var tungt och man blev osäker så peppade och stöttade han, men han kunde också tala om de fel man gjorde på ett sätt som gjorde att man inte kände sig nerklubbad. Han hade känslan för när man behövde stöttas och när man behövde tas ner på jorden.
Han drar själv paralleller till Gary i AIK.
- Gary var viktig och suverän. Han pratade nästan oavbrutet, man visste hela tiden var han var och att han hade koll på läget. Det var, framförallt i början, en stor trygghet och gjorde det lättare att själv börja ta ansvar. Både Robert och Gary visar hur viktig rutin är men också hur viktigt det är att kommunicera och att våga ta ansvar. Så visst har de påverkat mig och gjort det lättare att även som ny våga ta ett ansvar även för andra.

Hur blir det i år? Kommer vi att använda din skottkraft och dina långa inkast som ett offensivt vapen?
- Det är svårt att säga hur det blir. Förra säsongen var det bara vid några tillfällen som jag var med så högt upp vid offensiva situationer. Det blir en avvägningsfråga, jag måste ju vara beredd att hinna tillbaka och min säsongsinledning blev ju skadehämmad, så jag vågade inte riskera att inte hinna tillbaks. Det ser ju bättre ut inför årets säsong så omöjligt borde det inte vara, men det kommer ju att bero på hur vi organiserar laget. Fast visst deltar jag gärna mer i det offensiva spelet i år.

Fredrik verkar trivas väldigt bra med livet, Stockholm och AIK. Han är öppen, lättsam och pratar gärna, men inte utan att veta vad han vill säga. Vi är många som tycker att Fredrik var en av de stora positiva överraskningarna förra året. Årets säsong kommer av allt att döma att bli bättre ändå.

Martin Mutumba dyker också upp den här dagen. Utan kryckor och utan att halta! Han kör rehabträning ute på Bosön. Just idag är han gladare än vanligt. Martin har klarat körkortet! Även i övrigt verkar han positiv till sin situation. Han ser en möjlighet i överföringen till Café Opera, han inser att han behöver speltid för att utvecklas och att chansen blir större i superettan än i allsvenskan. Själv tror han att han ska vara klar för spel i april.

Richard Money passerar och hälsar glatt. Flera meningar på flytande svenska! Till och med intonation och satsmelodi låter korrekt. Uppenbarligen har hans svenska studier tagit ny fart. Han stannar upp och kollar läget med både Fredrik och Martin. Martins körkort uppmärksammas av de flesta, som också grattar honom.

Arash ser gladare och lugnare ut än på nästan ett år. Inte minst Nesjo kör hårt med honom. Det märks att det är jobbigt, men också att Arash känner att det för honom framåt. Han har en yngre, 19-årig bror som också flyttat till Stockholm, från Borås och Elfsborg, och har diskussioner med Väsby om ett eventuellt kontrakt just nu. Brorsan är inte forward utan mittback/libero. Arash verkar glad över att ha honom i stan.

Martin Åslund pratar om hur spelsugen han är och hur kul det ska bli att komma igång med matchandet, även om det bara är träningsmatcher ännu. Han tror på en bra säsong, både personligt och för laget. Även om 2003 blev resultatmässigt mycket blandat, lärde de mycket och lade grunden till ett spel och ett system, som rimligtvis kommer att bli bättre och säkrare i år. Enligt honom känns hela truppen mer taggad och positiv i år och självförtroendet verkar också bättre grundat. Att de två nya tränarna kommer in med erfarenhet från klubben, erfarenhet från fotboll på elitnivå och stora AIK-hjärtan blir också ett lyft för laget. För hans egen del känns det lovande och bra. Själv menar han att hans stora fördel är explosiviteten, "på 20-30 meter är det ingen som tar mig", men att orken måste bli bättre och trötthetströskeln ska höjas, så han orkar vara explosiv i en hel match och inte tappa i trötthetssvackor.

Även Per "Pärtan" Karlsson är glad och förväntansfull. Hittills känns allt bra, det är lätt att komma in i gänget. Han känner de andras förtroende, vilket naturligtvis ökar hans självförtroende. Det är inte bestämt hur fortsättningen blir för honom, AIK eller Café Opera. Däremot behöver han få besked så snart som möjligt, för honom gäller det att veta hur han ska disponera sitt skolarbete. Heltidspluggande är inte lätt att kombinera med allsvensk träning och eventuellt matchande.

Trots några småskador och en och annan operation känns det mycket bättre inför det kommande allvaret i år än förra säsongen. Spelarna ger ett starkt intryck av att ha en grundtrygghet och grundtrivsel, som självklart gör allt tungt, trist, kallt och blött nötande och slit mycket lättare både att stå ut med och att omvandla till det som behövs; energi, förmåga och samarbete.

Text: Bappe Bjuggren
Foto: AIKbilder.com
[040213]