Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Välkommen hem, Moa

Mattias Moström. Ett bekant namn för många AIK-supportrar, i alla fall för de som också brukar följa våra juniorer och deras matcher. För några år sen tycktes våra yngre lag fyllda av killar som hette Moström, Ingel eller Jevtushenko. Förra året fanns bara en - en Fredrik Ingel.
Mattias har tillbringat ett par år i Café Opera, men har nu återvänt till fadershuset. Han är sig ganska lik. Lite äldre, lite större och med ett nytt smeknamn - Moa. Jag tror inte att hans litterära namne, Martinsson, vare sig var intresserad eller bra på fotboll, men hon var en kämpe och gav aldrig upp. Egenskaper som inte heller är helt fel hos en allsvensk fotbollsspelare.

Vi börjar med de vanliga snabbfrågorna:
Klubbar du spelat i?
- AIK, Café Opera…ja och AIK nu då.
Förebild?
(funderar) - …Zidane, fast han spelar på en annan position, Ryan Giggs är väl mer som jag, men Zidane är totalt sett den stora förebilden.
Favoritplats?
- Högermittfält eller högerforward.
Geografisk plats?
- Jaa..Maldiverna då, för dit ska jag i december. (Ler stort och glatt.)
Favoritartist?
- R. Kelly.
Favoritmat?
- En saftig köttbit…med potatisgratäng…och någon sås…bearnaise, kanske.
Dryck?
- Cola.
Författare?
(Tvekar, kommer på böcker han gillat, men inte författarnamn och passar på frågan).
Livet efter fotbollskarriären?
- Koppla av. Jag har inte tänkt så mycket på det ännu, nu är det fotboll och AIK som gäller, fast barn och familj ska jag ha förstås.

När blev det klart att du skulle tillbaka till AIK?
- Det var aktuellt redan inför förra säsongen. Bland annat var jag ju med på lägret i La Manga och det kändes och funkade jättebra. Sen blev det inte så, men AIK fortsatte att visa intresse och i december 2003 blev det definitivt klart.

Hur känns det nu och vad tror du om 2004?
- Jag tror att jag har en bra chans att få hyfsat med speltid. Det hänger ju på mig själv, vad jag presterar och att jag kan visa att jag platsar. Det är naturligtvis viktigt att känna att tränarna tror på en och hittills känns det bara positivt. Jag är jätteglad över att vi fått Patrick och Nebojsa också. Det är ju spelare man sett upp till och verkligen respekterat.
Det känns skönt att det var så lätt att komma in i gänget och att man var välkommen redan från början. Jag hoppas förstås att både vi och jag ska göra en riktigt bra säsong i år och jag tror att det blir så. Självklart hoppas jag också på att få spela så mycket som möjligt, men det kan jag påverka själv, det gäller att visa att man kan och vill både i matcher och på träning. Det är inte självklart att man platsar, vi har många bra killar som alla vill spela och kämpar för det. Det är ju inte självklart att just jag ska spela, men jag ska ge allt.

Skönt att Ishi försvann, i alla fall tillfälligt?
- Nej, det är ju en bra spelare och de behövs ju alltid, fast det kanske gör det lite lättare för mig att platsa! Men det är ju inte så att man jublar när en bra spelare går, även om det ökar ens chanser. Vi ska ha bra spelare och behöver dem.

Hur funkar det i övrigt? Träningar, spelare som betyder mycket för laget?
- Allt har varit väldigt positivt hittills. Alla är öppna och hjälper en in i laget, rutiner och sånt. Socialt känns det jättebra. Krister Nordin är ju en ledare, helt naturligt tar han den rollen, man känner att han har koll och att han vill att man ska lyckas. Martin (Åslund) är också en ledartyp. Man lyssnar på honom. Sen betyder min förre lagkapten, Göran Marklund, mycket för mig. Det känns skönt att vi kom hit samtidigt. Jag måste ta med Håkan (Svensson) också, alltid glad och positiv, bjuder gärna på sig själv. Det finns säkert fler, det har bara gått några veckor ännu!

De flesta i laget känner du ju redan?
- Ja, faktiskt. Många fanns här under min förra AIK-tid, de flesta andra träffade jag i La Manga förra året och jag spelade en del i det gemensamma utvecklingslaget förra året. Lite oroligt kändes det ibland när man läste tidningarna och det verkade som om det var dålig stämning och missnöje i truppen, men det har inte funnits någonting som tyder på det hittills. Man undrar var pressen tar sina uppgifter ifrån och vad de vill egentligen. Jag trodde det skulle kännas bra att komma hem, men det har varit mer positivt än jag trodde.

Vilket är ditt mål för 2004?
- Naturligtvis hoppas jag på mycket spel, men jag har inte satt upp något personligt mål. Jag vill att vi ska göra en bra säsong i laget och vara med i den absoluta toppen. Det är klart att jag vill vara med i den striden och jag kommer att göra allt för att få chansen att spela, men det viktigaste är att vi, laget, lyckas och är så bra som vi borde vara.

Du har spelat i P- och J-landslagen. Siktar du på U21 nu?
- Nej, det har jag inte tänkt på. Det är AIK som gäller och känns viktigast. Skulle det gå riktigt bra och bli aktuellt, är det bara en bonus. Det går inte att tänka på vad som kan hända, man måste fokusera på det man ska göra, träning och matcher.

Säger Moa och låter både nöjd och positiv. Han återkommer gärna till den sociala gemenskap som uppenbarligen finns i truppen och hur glad han är för detta. Även om man har ett långt AIK-förflutet, är det ju inte självklart att det ska vara helt lätt att komma in på den högsta nivån. Uppenbarligen funkar det. Moa förmedlar ett intryck av att det finns en positiv och generös inställning till nykomlingar i truppen och bland ledarna. Att alla får chansen och har möjlighet att ta den. För den kommande tävlingssäsongen kan det bara vara bra.

Välkommen tillbaka Moa och lycka till!

Text: Bappe Bjuggren
Foto: Bildbyrån
[040216]